Bonus som saknar sin förälder

En kompis till mig som har barnen varannan vecka hade samma "problem". De löste det så att att varje tis-ons sover barnen hos den andra förälderns. Då blir det inte så långt emellan.

Tack för ditt svar! :)

Ok, fungerar det bra? Min sambo är lite orolig för att det ska bli ännu hattigare,
stressigt för barnen att inte komma till ro på ett ställe osv. Har de gjort så länge?

De har gjort så i flera år.  Och det blir ju inte hattigt, inte för dem i alla fall, eftersom det alltid är tis-ons. För dem har det funkat bra. De gör likadant när det är längre sommarvistelser - att de träffar den andre föräldern några dagar mitt i.
Nu verkar det dock som att när barnen börjar bli äldre (yngste är snart 10) så är behovet mindre och de hoppar över mittiveckan-träffen ibland. 

Pga arbetssituation har min sambo haft må-ti, sedan varannan fre lör sön. På 14 dgr blir det 7 dgr. Har aldrig hört nån som har hunnit sakna nån. Blir nog inte så mkt att bära heller.

Tack för input!

Känns som att kortare perioder mellan överlämningar kanske är något att prova och se om kidsen trivs bättre med det ????

Finns säkert både fördelar och nackdelar. En nackdel för oss är att hen aldrig hinner komma in i vardagen, man blir dålig på att följa upp små felsteg för hen ska ändå till mamma och sen har man glömt, hen kommer undan med mycket och blir aldrig en riktig del av familjen, bara nån som flyter ovanpå. Men bara för att det är ett problem hos oss betyder inte det behöver bli ett problem hos er.

Är det bara den yngsta som tycker det är jobbigt? 
Isåfall vore det ju en ide att fortsätta vv (som jag förstår ni har nu) men låta den yngsta sova ons-tors hos sin andra förälder. Trivs den äldre med upplägget finns ingen anledning att ändra för honom. Fördelen med det är ju dels att båda får ett upplägg som passar deras behov, samt att båda barnen faktiskt får ha sin förälder (och bonusförälder) själv ibland. Iallafall mina barn har behov av att få egentid med oss vuxna utan sitt syskon och har man barnen vv kanske det kan vara svårt att få ihop.

Ett annat alternativ är ju att byta var tredje eller var fjärde dag. Det blir lite mer jobb för de vuxna men en del barn mår bättre av det. Men även här tycker jag ni även skall ta i beaktande vad den äldre pojken känner. 

Så mitt "starkaste" förslag är det första. Att minstingen byter dag en dag i veckan men att den stora stannar kvar (om han vill).

Både en åttaåring och en elvaåring går att samtala o resonera med. Om ni vuxna kan samarbeta och ha en bra kommunikation så vore det allra bästa om ni satt ner allihop (eller bara mamman o pappan beroende på bonusföräldrarnas respektive "roller") tillsammans med barnen och pratade. Ha lite förslag att diskutera runt - barn "känner" ofta men har kanske svårare än vi vuxna att hitta lösningar och även se konsekvenserna. Att sitta tillsammans är även bra då barn ibland säger olika saker till sina föräldrar. Min bonus sa till oss att hon ville vara hos oss mer, till sin mamma sa hon att hon inte ville åka hit... hon var ett barn (hon är tonåring nu) som levde i nuet och det var "bäst o roligast" där hon var just då..
Ungefär i tio/elva års åldern började hon tycka det var jobbigt att vara borta så mkt från oss (vi har bara vh), då började vi skypa några gånger i veckan, vilket hjälpte.

Lycka till.

Tack Brumma för bra inlägg :) 

Som jag förstod det var det båda barnen som tyckte det var lite för långt mellan gångerna de fick bo hos respektive förälder, men minstingen var mest ledsen över det. Men kanske kan det vara ett förslag att ta upp med allesamman och se om det kan vara ett alternativ att ha lite olika upplägg för dem, beroende på vad som passar bäst. 

Klart det kan bli lite mer "hattigt" att byta ställe oftare, men det kanske också är så att detta är något som behövs under en period för att de ska känna att båda föräldrarna finns där för dem alltid. Vi bor dessutom bara 200 m ifrån varandra, så det är ju inte något stort projekt direkt. 

Håller helt med om att båda är stora nog att resonera med, och de är väldigt pratsamma när de väl sätter igång. Jag tror bara de har lite svårt att sätta riktigt ord på vad de egentligen vill, så jag tror det underlättar om vi vuxna har någon/några alternativ att diskutera med dem. 

Vi (jag, sambon & exet) får helt enkelt snacka ihop oss om alternativ som kan funka och sedan prata med kidsen och se vad de tycker är bäst. Men det var skönt att få lite input om alternativ som fungerat för andra, Tack!