Finns det någon du inte kommer över?
Det kanske verkar lite väl dramatiskt att lägga tråden under "sorg" men jag hittade ingen bättre kategori och för mig är det en slags sorg.
Jag undrar om ni andra har någon kärlek i ert liv som ni inte kommer över? Det kan vara både en person du haft ett förhållande med eller en person som du varit olyckligt kär i. Ni får gärna berätta och dela med er, jag känner att det skulle vara skönt att ventilera lite med andra. Det kommer bli långt, jag hoppas någon orkar läsa.
Jag blev kär i en kille när jag var 20 år. Han var den första och enda jag varit kär i, sådär himlastormande kär att jag bara kunde tänka på honom och jag tyckte att han var the one. Han hade tyvärr inte samma känslor för mig och vi var bara vänner. Vi kunde prata om allt och jag har aldrig varit med om att vara så avslappnad med någon annan. När jag var med honom kunde jag inte göra bort mig och vi hade jätteroligt ihop. Jag trodde att med tiden kanske, om han är en sån person där känslorna växer fram, så kanske det kan bli något.
Vi hade kontakt i ca ett år och sedan träffade han "sin drömtjej" och var överlycklig och ville dela med sig av lyckan till mig, sin kompis. Jaha tack för den, åh vad glad jag är för din skull. Inte. Jag hörde inte av honom på 6 veckor förrän han kontaktade mig och berättade att han hade dumpat den tjejen. Det var tydligen inte hans drömtjej ändå. Jag jublade lite och tänkte att nu måste han väl ändå fatta att jag skulle vara en bra tjej för honom, jag som finns här och väntar (patetiskt jag vet).
Men, efter några månader blev han ihop med ett ex till honom och han bad mig sluta ha kontakt med honom på facebook, telefon osv. Om jag ville kontakta honom fick jag göra det väldigt diskret och neutralt i meddelanden på fb eftersom han berättat för henne om mig och hon var väldigt svartsjuk. Jag kände tillslut att vad fan, det är väl ingen vänskap om man inte har kontakt med varandra? Jag sa det till honom men han bortförklarade sig med att tjejen var svartsjuk. Jag insåg att jag betyder ju ingenting för honom så jag tog bort honom som vän och tänkte att det är lättast att komma över honom på det viset.
Efter 6 år kontaktade han mig och meddelade att han gjort slut med sin tjej och han ville ses och umgås igen. När jag träffade honom kände jag knappt igen honom. Han hade lagt på sig väldigt många "sambokilon" och han såg inte alls ut som den attraktiva killen jag mindes. Jag tyckte nästan att det var lite skönt, att inte alla känslor kom tillbaka. Men, så började vi prata och skit också, han var sitt charmiga vanliga jag som alla älskar. Vi träffades bara 2-3ggr det året efter han gjort slut eftersom han alltid prioriterade annat än mig; fester, polarna, mera fester, meka med bilen osv och vi bodde 10 mil från varandra. Eftersom vi haft kontakt då och då har känslorna aldrig lagt sig helt efter de här 6 åren han var borta. Och nu kontaktade han mig igen och bad mig att inte kommentera något osv precis som förra gången för att han träffat en tjej nu. Jag orkar inte mer, jag trodde att han skulle uppskatta och se att jag är en vän som alltid finns där medan hans flickvänner kommer och går men han verkar inte vara noga med att ha mig som vän alls.
Jag känner att jag nog borde ta bort honom som vän på fb och bryta all kontakt igen eftersom jag bara mår dåligt av situationen men samtidigt tänker jag att det kanske inte blir nåt mellan dem, de kanske gör slut och då kommer han tillbaka igen. Samtidigt känner jag att vilken jävla toffel jag är.
Jag ser att det ser ut som att det enda jag gör är att sitta och vänta på honom. Det gör jag självklart inte, jag jobbar, tränar, umgås med vänner, träffar killar osv men han har en speciell plats i mitt hjärta och det känns som han krossar mig lite varje gång han kastar bort den vänskap jag iaf trott att vi haft :/
Ursäkta det superlånga inlägget, men finns det någon mer som har en fd partner/vän/olycklig kärlek/annat du inte kommer över?