Tips önskas ang. barn som har svårt att prata om känslor

Jag har inget tips att ge dig med tycker att det är väldigt bra av dig att vilja hjälpa din son.
Vänd dig till Bup och rådfråga. De har säkert många tips och idéer.

Lycka till

Låta Barne vara, inte överanalysera situationen. Ditt barn behöver inte hjälp för att prata om känslor. Vissa är öppna, andra är mer reserverade.

Om detta med dagis är en vanlig odramatisk kompiskonflikt så förstör du nog mer än hjälper om,du ska få honom att prata om det

Tack för rådet om BUP. Om jag inte kan hitta saker själv så ska jag nog höra av mig till dem och be om lästips!

När det kommer till att överanalysera så kan det så klart vara så. Men jag tycker verkligen att det är viktigt att kunna prata om saker. Han har ett explosivt humör och även om han inte slåss med kompisar blir han väldigt fysikskt aggressiv med oss i familjen när något går honom emot. Jag tycker att det är helt ok att vara reserverad men vill att han ska slippa hantera jobbiga situationer med tystnad eller med nävarna.

Jag tänker att det är en ganska lång process att lära sig det där. Men det viktigaste är ju att man själv, och som familj, är öppen med sina känslor. Att föräldrarna själva visar, och pratar om, sina känslor. Och att man bekräftar barnens känslor när de blir arga, ledsna, frustrerade, rädda, glada etc.

Jag tycker att vi gör allt det där Natulcien. Det äldre barnet har reagerar inte på samma sätt som fyraåringen. 

Det jag skulle vilja har är kanske förslag på strategier eller böcker med övningar kring hur en kan uppmuntra barn lite extra med att formulera sig kring sina behov och upplevelser.

Det är också en viktig poäng sextiotalist.

Men tanken är inte att jag vill förändra honom. Jag vill ge honom fler verktyg att hantera sin vardag och förhoppningsvis göra framtiden lite lättare för honom.

Jag är inte heller alltid öppen mot alla människor men jag är oroad över att pojkar som inte kan uttrycka sig lätt tvingas in i en snäv mansroll där Ensam Är Stark. Detta kan en så klart se olika på men i mina ögon är detta något destruktivt som jag inte önskar något av mina barn.

Jag tycker att Natulcien säger kloka ord. Men sedan så är barn olika också! Och försöker man för mycket, så får det motsatt effekt. Det jag tycker att ni kan göra är att be ert barn "sätta ord" på känslor i helt andra sammanhang. Alltså inte när han har gjort något dumt på dagis, då tror jag bara att han känner sig trängd och det är lätt att hamna i ett försvarsläge. 
Fråga honom i helt andra situationer hur det känns tex om man inte får vara med och leka, hur det känns om någon slår på en osv Fråga också hur det känns när någon hjälper en, när någon delar med sig, när någon frågar om man vill vara med och leka osv.
På så sätt lär han sig också att beskriva känslor och kan kanske lättare kommunicera ut dessa sedan. Det är inte så lätt för en fyraåring att alltid sätta ord på känslor och sådant som har hänt.
Fråga honom också om hur han tror att det känns för dig om någon slår på dig, om någon ger dig presenter, om någon hjälper dig, om någon inte låter dig vara med osv. Och beskriv sedan själv hur du känner.

Lek med honom med gosedjur eller legogubbar eller småbilar eller vad han nu gillar. Spela upp små scenarier som en 4-åring kan påträffa på förskolan eller någon annanstans typ Nalle och Tygelefanten vill leka och låter inte bariedockan vara med. Låt sonen leda leken i så hög utsträckning som möjligt men utan att liksom haka upp sig eller låsa sig. 

Jag har tvâ jättebra böcker (pâ engelska dock) som jag precis tipsade om i en annan trâd: