Bonusfamilj-hur skulle ni göra?
Hej
Jag är lite rådvill. Har en liten tjej på precis fyllda 4 år. Har en pojkvän som numer är sambo. Han har bott här mer eller mindre i kanske 9-10 månader, numera permanent. Barnet och sambo tycker mycket om varandra. MEN anknytning är sisådär och mamma måste göra ALLT. Dom få gånger jag lämnat dom ensamma har det alltid slutat i konflikt-antagligen för att hon testar honom. Det har iaf lett till att han inte vågar vara ensam med henne nån längre stund. Hon blir hysterisk och skriker efter mamma och han vet inte hur han ska hantera det. Värst om det skulle vara hemifrån, i parken eller i centrum, då folk tittar. Kan vara enkla grejer som att hon vill ha saker på sitt sätt och det inte funkar eller om han säger ifrån när hon gör något hon inte bör.
När jag märkte att hon verkade avig mot honom desto mer han "uppfostrade" så bestämde vi att han kanske skulle ta ett steg tillbaka på den fronten och istället bygga upp en tryggare bas, där hon gillar honom och SEN kan det andra komma in sakta men säkert. För att inte riskera att hon börjar ogilla honom och sen ör det ett dött lopp så att säga.
Men nu känns det som vi sitter lite fast. Som jag skrev tidigare så är det till 99% mamma som gäller. Kan vara allt från påklädning till läggning till att hämta mjölk. Vi har gått med på det, dels för att undvika stora bråk och konflikter och dels för att ge hennes önskningar utrymme. Men jag känner mer och mer att vi kanske gör både henne och oss en björntjänst. Att alltid få som man vill? Att få bestämma vem som gör vad? Hon är 4 år och vi är vuxna.
Hon har fått vara delaktig när han flyttade in, allt från när han började sova över till idag. Så nu funderar jag på en ny infallsvinkel. När hon säger att mamma ska hämta mjölken och inte killen så går vi inte med på det. Antingen kan han hämta eller så kan hon vara utan. Jag vill att han ska bli en del av familjen, att vi skall kunna dela på en viss del av ansvaret. Båda bor här på heltid.
Hon tycker som sagt om honom, blir glad och gosar med honom, men jag tror att vi kanske gjorde fel när han tog ett steg tillbaka. Han har inte fått en "bonusföräldraroll" utan är fortfarande mammas pojkvän. Typ. Samtidigt vet jag inte alls vilken som är rätt väg att gå.
Dom måste arbeta med med anknytningen tror jag, och jag måste lämna dom mer ensamma även om det är korta stunder, så jag inte alltid finns där i bakgrunden för att "rädda situationen". Dom måste göra mycket roligt ihop och samtidigt lära sig hantera dom konflikter som kan uppstå.
Men han är rädd för konflikterna och vet inte vart han ska dra gränsen för vad hon får och inte får göra och hon är mammig. Jag vill på nått sätt nå fram till henne med att han bor här nu och det är ok att han också tar läggningen eller vad det nu kan handla om.
Som sagt, rådvill... Jätte tacksam för input och tips.