• Anonym (Orolig)

    Arbetslöshet - hur överlever man?

    Jag har precis fått beskedet att jag blir av med mitt jobb efter åtta år på företaget. Det är första gången i hela mitt liv jag blir arbetslös och jag är helt knäckt! Jag fyller snart 40 år, har jobbat ända sedan jag slutade gymnasiet och gjort riktigt bra ifrån mig, fått mycket beröm och alltid varit uppskattad av kollegorna. Men nu väntar arbetslösheten och jag är rädd att jag inte kommer att klara av att bara gå hemma i tystnaden och känna mig värdelös och utanför gemenskapen. Jag har ett ganska svagt psyke och väldigt dåligt självförtroende, och det ihop med att jag inte har någon utbildning gör att jag har svårt att tro att jag någonsin kommer att få ett nytt jobb. Nu undrar jag, ni som är eller har varit arbetslösa, hur gör man för att inte hamna i en djup depression som i värsta fall leder till självmord? För det är den känslan jag har, att jag inte kommer att klara av det, att jag kommer att ta mitt liv. Helst hade jag velat höra solskenshistorier, personer utan något som helst hopp som trots allt fått ett jobb tillslut, eller om det finns någon som inte tycker att det är så himla hemskt att vara arbetslös? Snälla, några tröstande ord hade verkligen inte suttit fel nu... Jag är LIVRÄDD!

  • Svar på tråden Arbetslöshet - hur överlever man?
  • Anonym (Z)

    Man väljer sin egen inställning till hur man ska tackla saker

  • sextiotalist

    Man ser sin arbetslöshet som ett arbete, ägnar dagarna åt att söka arbete, gå till af på möte etc.
    Börja redan nu, sök jobb under tiden du har jobb, det brukar vara lättare.
    Eftersom det är troligen en större neddragning, så kan du säkert få hjälp från företagets HR-avdelning, eller från facket.
    Se till att du får arbetsgivarbetyg från företaget och att alla papper är klara när du lämnar.
    Det kommer gå bra, inse att du inte är ensam, ni är flera i samma båt

  • Anonym (inställningsfråga)

    Du är inte arbetslös! Du söker jobb!
    Kanske måste du jobba med något annat ett tag. Du verkar rädd att gå ner dig i detta så det är bättre att du jobbar med något och är sysselsatt. Tyvärr är många kräsna med att ta ett grovjobb och väntar bara på rätt tjänster.

    Försök vända på det och tänka att det ska bli roligt och spännande att utvecklas, se det som en utmaning att hitta något nytt. Du har ju ingenting att förlora när du redan är uppsagd.

  • Anonym (!)

    Jag förstår din oro!

    Jag har i hela mitt liv riskerat att bli arbetslös, trots att jag bl.a. arbetat på sk säkra arbetsplatser, tex statliga myndigheter.

    På något sätt har jag alltid klarar mig från arbetslöshet. Jag har tagit vad jag fått, fått gå ner på karriärsstegen och sedan arbetat mig upp igen, veckopendlat trots barn etc etc. Blev uppsagd för ett halvår sedan och har nu startat eget i väntan på att få anställning igen. Om man vill kämpar man som fan och om man har tur kan man ta sig fram utan arbetslöshet! Har trots all kamp aldrig varit arbetslös en enda dag. Men det krävs att man kämpar!

    Lycka till! Man klarar mer än vad man först tror!

  • Anonym (Envis)

    Efter att inte ha haft en fast anställning på 10 år i början av 90-talet blev jag tillfrågad av AF om jag var intresserad av att jobba inom industrin, vilket jag självklart kunde tänka mig trots att jag alltid jobbat inom kontor. Gick en 7 mån utbildning med inriktning mot industrin och 3 månader efter avslut ringde min magister och berättade att ett stort internationellt företag ringt honom och sökt personal. Jag började på företaget som sommarvikarie och blev efter några vikariat fast anställd.

    Det är din egen inställning och attityd som kommer att antingen hjälpa eller stjälpa dig och kom ihåg att det inte är DITT fel. Du är inte värdelös utan det här kan vara din stora chans!

  • Anonym (Ida)

    Du har väl varit med i a-kassan? Då är det ju lugnt under tiden du söker jobb. Det går att få ett trots att man inte har utbildning. Hemtjänsten? Ålderdomshem? Mataffär? Sök, sök, sök

  • Anonym (Orolig)

    Tack för era svar, och framförallt till er som peppar!

    Jag är med i facket så jag kommer att få a-kassa, men ändå... Den tar väl slut ganska snabbt? Jag är så jäkla rädd att bli sittande hemma dag ut och dag in i flera år Gråter På helger t ex kan jag gå i pyjamasen från morgon till kväll, utan att borsta tänderna eller nånting, jag blir liksom så himla slö när jag är ledig! Måste ha ett jobb för att orka fixa mig och skulle inte klara mig utan de fasta rutiner ett jobb innebär... När jag dessutom inte har tron på mig själv utan snarare bara ser alla mina brister tänker jag att det inte är någon idé att söka nåt jobb för ingen kommer ändå vilja ha mig. Skickar jag inte in nåt så behöver jag heller inte bli besviken när jag får nej... Skulle jag få tjugo nej så skulle jag nog ärligt gå och hänga mig! Jag fixar det inte!! Därför jag har sån skräck nu. Fullständig panik faktiskt! Finns det grupper någonstans i verje stad, så att man kan komma ut och träffa andra arbetslösa? Finns det sånt? Kanske nåt AF anordnar? Tror det är sjukt viktigt att komma ut och träffa folk, om så bara för en fika och lite pepp. För alla mina vänner har ju jobb, så dem kan jag inte träffa förutom på kvällarna, och då vill de vara hemma med sina familjer och bara mysa :( Kan man inte jobba gratis någonstans, och få lite ersättning från AF eller liknande? Någon som vet?

  • Anonym (Orolig)

    Ingen? Gråter

  • Anonym (fler)

    Du är inte ensam!

    Jag håller på att gå under av en ångestattack i väntan på svar på en arbetsintervju.

  • Anonym (skärp)

    Men skärp dig. Blir vad du gör det till. Att vara arbetslös är inte lika med att få en obotlig sjukdom.

  • Smulu

    Om du skulle råka bo i Göteborg eller Västsverige så kan jag bjuda in dig till en Facebook grupp med andra arbetssökande. Skicka ett PM i såfall :)

  • Anonym (fler)
    Anonym (skärp) skrev 2014-10-16 19:08:08 följande:

    Men skärp dig. Blir vad du gör det till. Att vara arbetslös är inte lika med att få en obotlig sjukdom.


    Men det kan leda till att man blir av med sin bostad, sitt sociala nätverk, besparingar, inkomst, stolthet, förtroendet och hamna i en depression.
  • Mandel

    Vad jobbar du med?
    Har du fått någon utbildning som du har intyg på av tidigare arbetsgivare?
    Vart i landet bor du?

    Dessa spelar stor roll för hur snabbt du kommer att få tag på ett nytt jobb.

    Annars får du väl läsa vidare nu?


    Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.
  • border1

    Du ska fokusera på det du har! Istället för att tänka på allt som är "fel", tänk på allt som är "rätt".
    Och du, om du inte hittar ett nytt jobb inom överskådlig framtid, så kan du vidareutbilda dig om du skulle känna för det.
    Ta ett steg i taget. Sök jobb (finns mängder med bra tips på nätet, det är bara att googla). Se ditt arbetssökande som ditt jobb. 

  • Anonym (Trygghetsrådet)

    Försök se detta som en möjlighet istället för något jobbigt och oövervinneligt. Finns det något jobb eller någon utbildning som du i hemlighet har drömt om? Kanske något som du inte ens för dig själv har vågat erkänna om pga dina "problem"! Detta är kanske det som gör att du vågar ta steget och försöka nå den drömmen! För många har just oönskad arbetslöshet lett till detta.

    Många företag har olika typer av försäkringar som träder ikraft vid uppsägningar. Tack vare dessa kan man få hjälp av karriärcoach (typ som syo) under en viss tid. Denne kan hjälpa till med att hitta rätt för den uppsagde, det kan vara en helt ny karriär inom något helt annat eller så hjälp med att söka jobb inom det man redan kan. Man kan få hjälp med sin ansökan, cv etc. De kan hjälpa till med en massa olika saker (som på sikt ska hjälpa fig att få ett nytt jobb)

    Jag har själv blivit uppsagd pga arbetsbrist och därmed befunnit mig där du är idag. Den hjälp jag fick var jättebra och hjälpte mig att se över mina tankar och funderingar och stilla min oro. Så kolla med arbetsgivare/facket om du inte har rätt till något liknande. Annars så kan det absolut vara värt att kolla om man själv kan betala för det och söka privat hjälp.

  • Anonym (Orolig)
    Anonym (fler) skrev 2014-10-16 19:00:58 följande:

    Du är inte ensam!

    Jag håller på att gå under av en ångestattack i väntan på svar på en arbetsintervju.


    Hur har det gått? Åh, så jobbigt att vänta och våndas!
  • Anonym (Orolig)

    Tack för era svar, jag får helt enkelt försöka tänka positivt och se om jag kan få hjälp någonstans :)

  • anonymt q

    Men kom igen! Jag har varit arbetssökande i 13 månader. Det innebär inte att jag går hemma ensam och våndas. Jobbar mer med att söka arbete än den tid jag lade på mitt jobb.

    Har dessutom social fobi, fått ca 70 nej. Gå till ett äldreboende eller hemtjänst och fråga om de behöver gratis hjälp. Ta promenader med gamla, hundar osv. Du är inte ensam. Du har ju inte fått ett besked om obotlig cancer precis. Du är inte ditt jobb. Arbeta med din självkänsla och lycka till.

Svar på tråden Arbetslöshet - hur överlever man?