Anonym (?) skrev 2014-10-11 19:54:17 följande:
Har inga råd, men lycka till! Ingen utbildning, inget jobb, ingen bostad, ingen närvarande pappa till barnet, fysiska problem och föräldrar som inte kan stötta dig... Hur tycker du själv att dina framtidsutsikter ser ut?
DEM KAN NOG SE GANSKA SÅ BRA UT VILL JAG SÄGA.
TS - det kommer att gå bra ska du se. Folk får tycka vad de vill (som ovanstående här) om sina medmänniskor och det är inget att bry sig om. Jag blev som 22-åring gravid med min son, pappan blev inget att hänga i julgran, så jag gick igenom graviditeten själv och åren efter det. Jag hade inte avslutat mitt gymnasium och inte jobbat mycket. Jag fick hjälp av soc med lägenhet och ekonomiskt bistånd. Det var svårt och jag hade inte mkt pengar kvar i slutet (!) av månaden men det gick. Jag tycker att du ska satsa på att läsa upp gymnasiet i den mån du kan när den lille börjat dagis, det är viktigt att ha gymnasiekompetens samt att du då kan bli självförsörjande (du lär kunna få det högre bidraget på ca 7500:-/mån, alltså inga lån = inte återbetalningsskyldig).
Är din mamma "bra" på så sätt att hon kan finnas där för dig, inte rent ekonomiskt men känslomässigt?
Låt ingen ta ifrån dig glädjen att du ska bli mamma, bara för att läget är som det är. Man kommer långt med kärlek, tro mig. Vi hade det tufft ekonomiskt men åh vilken lycka när min son kom och vad mysigt vi hade det han och jag :)
Nu ett par år senare är jag gift, jag läser upp sista poängen på gymnasiet och min son har fått en underbar pappa som ser honom som sin egen. Vi renoverar vår nya lägenhet och planerar för syskon. Bara för att du kommer ha det tufft nu i början behöver det inte betyda att det kommer vara så resten av livet heller! Gör ditt bästa, sätt bebis först, plugga upp gymnasiet - efter du fått bebis kommer det säkert vara lättare att välja vad du vill studera osv. Med bebis kom den starkaste motivationen, iaf för mig :) hör med soc i din kommun hur de ställer sig till det hela, bor du hemma nu?
