Vårdnadstvist! Kommer detta ligga pappan i fatet?
Bakgrund: extremt jobbig förlossning för ett år sedan. Jag, pappan och sonen blir utredda av soc på ett utredningshem. Jag mår dåligt under hela utredningen. Åtta månader senare flyttar pappan och sonen hem till sitt och farfars hus. Soc säger att pappan ska ha huvudansvaret och inte lämna sonen ensam med mig. Jag samlar mig, är i deras hus varje dag och pappan utsätter mig för psykisk misshandel inför sonen, självklart inom husets väggar. En dag stänger de bara dörren och förvägrar sonen vara med mig, förutom med en familjebehandlare ett par timmar i veckan. Pappan har tidigare hotat med att ansöka om ensam vårdnad om jag inte ger bort mina föräldradagar. Jag säger att jag kommer behöva dem den dag jag blir betrodd av soc försatt jobba på anknytningen med sonen. Han säger då att han skiter i vad jag säger och att ensam vårdnad är enda alternativet då han "inte behöver fråga mig om allt".
Aktuell situation: jag går till psyk, får antidepressiva, gör allt soc efterfrågar. Är med sonen två timmar i veckan. Pappan vägrar lämna ut sonen till mig i mina föräldrars sällskap även om de är betrodda.
Han har stämt mig på vårdnaden. Mycket talar mot honom som lämplig vårdnadshavare: han har utfört umgängessabotage tre gånger, skällt ut mig inför familjebehandlaren, farit med osanning inför BVC, hotat yrkesverksamma som har haft med sonen att göra, hotat ett annat barn, varit aggressiv mot mig, vägrar samarbeta med mig i viktiga frågor rörande sonen, vägrat samarbetssamtal, undanhåller information om sonen, exempelvis om rutiner och annat som kan vara viktigt att veta inför umgängena.
Han är kriminell men ännu inte fälld, men jag sitter på bevis. Jag och mina föräldrar har noterat att han är omdömeslös i trafiken, utsatt sonen för kyla, inte tagit sonen till barnakuten för hudproblem. Han har dessutom mordhotat mig vid två tillfällen, inför sonen.
Sonen mår bra med mig trots att vi ses så sällan. Han söker min trygghet och uppvisar saker som tyder på en trygg anknytning. Han gråter vid överlämningen till pappan, men inte när jag hämtar honom.
Hur tungt kommer detta väga i kommande rättegång?