För min del blev det inte så jobbigt förrän trean, men inte tillräckligt för att inte få tvillingar fem år senare.
Min första var väldigt nöjd så att få en till när hon var fem skrämde mig inte speciellt utan var mest kul, sen fick jag trean utan att hinna tänka då jag precis fått tvåan. Så var redan gravid innan tvåan började bli lite mer krävande. Men som sagt, sen hade jag nästan glömt bort de tuffare stunderna och vågade mig på en fjärde, trodde jag, blev fem på en gång, tvillingar. Det har gått väldigt bra med hjälp av familj. Klarat det mesta själv utan någon pappa.
Förstår att det känns läskigt men man orkar mer än vad man tror och det är så värt det när de väl blir äldre och har så mycket glädje för varandra och man blir så glad själv av att se helt olika individer utvecklas. Jag är jätteglad att jag fick fem friska barn, hade varit lika nöjd med en eller två men gärna hade jag haft ännu fler!