Måste jag flytta ifrån mitt barn?

Läs, ta dig in i min situation, förstå - kommentera! Du kanske har en bättre lösning, en idé eller en tanke? Jag söker dig som kan ge mig råd inte klanka ner mig - jag är så förvirrad.

Jag har 3 barn - 3 olika pappor - så mkt har jag hunnit med. 
Jag har en så orättvis situation att jag kräks och slutat sova.

I januari fick jag min underbara gosse, en så fin pojke. De visade sig dock när han var 3 veckor gammal att våran värld skulle vändas upp och ner, för att göra en lång historia kort så hittade jag honom livlös och jag fick börja pumpa luft i honom och efter det vart vi inlagda en tid, utredningen visade på två olika sjukdomar. Livlöshets attacker ALTE och sammanväxtningar i kroppen samt cystor som bildas i kroppen. Detta medför mycket vård, sömnlösa nätter, föräldrar så trötta och som grälar, syskon som mår dåligt och konstant oro. Vi är på väg rakt in i ett sammanbrott. 
Vi har sökt kommunens hjälp men det vill inte hjälp, (för de brukar ju vara så hjälpsamma......)
VI HAR INGEN, ABSOLUT ingen. Vi bor i en stad där vi inte har någon, mer än mitt barns pappa, mitt mellanbarn. Det är honom vi får vända oss till varenda gång det sker eller händer ngt. Har jag min äldre son på besök och ngt händer får han ta honom också. Ha känner ett ansvar han inte ska ha. "Hej jag åker iväg över helgen, eh går det?" Så kan han känna när jag har min dotter min vecka och de andra barnen. Det är inte hans tyngd. Ack så hjälpsam dock, tack och lov. Vi har släktingar som kommer när de är som värst, dock har det vardag, ev barn samt jobb. Således mormor och farmor. Precis, ingen kan hjälpa oss.
Min minsta är under utredning fortfarande.

Vi hjälps oss men min sambo jobbar många mil härifrån vardagar och hemma helger, vi får inte runt våra omkostnader annars och de flesta tycker jag ska klara detta då jag är mammaledig men läkare och anhöriga menar på att det gör vi inte. Vi måste få mer hjälp i vardagen, över huvudettaget. 

Efter väldigt mycket om och men funderar vi på att flytta hem över en tid (35 mil härifrån) och få hjälp. Men hur gör jag med min dotter om pappa inte vill (han vill inte) att jag tar med henne? Vi kanske måste bo där en längre tid (?) och få avlastning... men VI VILL VERKLIGEN INTE FLYTTA IFRÅN MITT barn men sammanbrottet är ett faktum, vi finner inga utvägar. Vad fan ska vi göra? 

Vi har kontakt med läkare, och en kurator samt en handläggare som hjälper oss mycket med de praktiska i vardagen. De menar på att vi måste få avlastning, hjälp men kommunen säger nej. De tycker familjen kan hjälpa att de resurserna finns om vi vill, de är sant dock. De tycker inte att han är så pass "sjuk" att de behövs.. de anser vi men inte dem. Vi kan inte göra mer åt det just nu, som läkarna säger, vi ger den energin till er son istället för dem, försök hitta en lösning. 

Kan du komma på ngn lösning? Har du erfarenhet? Vad tycker du? HJÄLP OSS!!!!