Relationen till bonusbarn påverkar vårt förhållande negativt

Jag och min sambo har varit tillsammans i många år, vi har gemensamma barn och bonusbarn. Bonusbarnen var små när vi träffades och vi har dom varannan vecka. Jag tar fullt ansvar för bonusbarnen och bryr mig mer än jag kanske behöver om dom, försöker uppfostra dom till goda medmänniskor med allt vad det innebär. Dom har varit bortskämda och curlade från första början och det erkänner min sambo tillslut, med ett visst motstånd. Våra gemensamma barn har fått en helt annan uppfostran från första början och är inte någon del i mitt problem. Ett av bonusbarnen har utvecklat ett, för mig negativt beteende, som enligt mig handlar om brist på självinsikt. Hen gör allt för att trycka ner övriga i familjen, gnäller över allt, älskar att trycka till någon om denna säger fel. Ständigt vara emot allt och försöka vara överlägsen. Hen har från första början varit, återigen enligt mig, extremt krävande. Då hen har haft ett stort bekräftelsebehov främst från min sambo. Det finns inte en sekund av enskildhet när mina bonusbarn är hemma. Hen ropar på min sambo konstant, överdrivet mycket. Så fort jag får en stund över med min sambo är hen där och på något sätt avleder min sambos uppmärksamhet från mig till hen. Om telefonen ringer så tar det inte många sekunder innan hen ropar på min sambo för att få tillbaka uppmärksamheten. Allt som åren går har hen utvecklat mer och mer avancerade tekniker för att bibehålla uppmärksamheten från min sambo. Hen ropar efter min sambo eller frågar mig hela tiden vart min sambo är osv. Min sambo märker av det och stressas själv av det ibland. Men min sambo har ju ett annat förhållningssätt än mig rent genetiskt om du förstår vad jag menar, det är min sambos eget barn. Vi har tagit upp problemet då jag ser att det påverkar våra gemensamma barn negativt. Den tydliga skillnaden är när bonusbarnen är hos den andre föräldern. Då har vi en helt annan stämning, den är mer harmonisk, demokratisk och lugn givetvis. Det första som hörs när ytterdörren öppnas när det är vår vecka, är först ropet efter min sambo sen börjar tjafset och gnället. Vi har även tagit upp problemet med hen, det kan hjälpa på sikt någon dag eller två, sen är vi tillbaka igen. Under en längre tid har jag försökt att förhålla mig till det och acceptera läget då jag tror att det är hen´s personlighet att vara sådan. På grund av hens personlighet (jag har på gränsen till en motsatts personlighet) har jag aldrig kunnat älska hen, men har alltid accepterat hen och har alltid sett till att hen aldrig ska märka av det i form av favorisering av de andra barnen osv. Hen blir aldrig arg på mig eller något och jag och hen har haft en bra relation.

Vad är då problemet? Det har börjat pysa! Jag märker hur jag mer och mer har svårt för att acceptera hen, jag märker hur jag inte längre kan ha samma förhållningsnivå utan min relation till hen blir mer och mer kritisk och och jag börjar stark ogilla hen! Detta gör mig skiträdd, arg och besviken på mig själv för. Varför kan jag inte bara släppa det, tänker jag. Men allt jag hör hemma är hen och allt som kretsar kring hen. Det byggs upp en irritation i mig jag inte trodde jag hade. Jag har alltid kunnat hålla den inom mig men jag känner att det pyser ut nu, mer och mer. Det börjar till och med gå så långt så jag undrar om jag verkligen passar i denna familjen? Min relation till min sambo går ju i vågor, varannanvecka-vågor. Men nu börjar detta även påverka de lugna veckorna, att jag inte mentalt hinner återhämta mig vilket gör att jag glider längre och längre ifrån min sambo, vilket min sambo märker av till en viss del. Samtidigt som jag inte kan prata med min sambo om varför, då det är min sambos barn det handlar om som jag har svårare och svårare för att acceptera. Det finns ju liksom bara en utväg! Att jag lämnar familjen.

Det här gör mig rädd! Rädd för att jag lämnar min familj?.som jag till viss del älskar?.suck?är jag ensam i en sån här relation? har du egna erfarenheter? kanske kan det hjälpa mig i mitt tänk?

(jag har medvetet valt att använda hen och sambo m.m för att opersonifiera min berättelse)