• Loriyana

    Vad är egentligen rimligt?

    Hej,

    Undrar lite över vad som egentligen är rimligt? Lite bakgrundshistoria: Jag arbetade på Irland när jag träffade pappan till mitt barn. Vi var tillsammans under en längre tid, vi var båda medvetna om att abort inte är tillåtet på Irland så innan vi umgicks mer intimt hade vi givetvis en diskussion angående vad vi skulle göra OM ett barn blev resultatet av vårat intima umgänge. Vi använde oss av preventinmedel men var överens om att OM ett barn trots allt blev till så skulle vi göra det bästa av situationen och han lovade att han skulle ställa upp och vara en ansvarsfull förälder.

    Hur som helst, två år senare blev jag oplanerat gravid (trots preventinmedel) Han drabbades av panik och började behandla mig illa. Abort var inget alternativ. Vi bodde i ett land där abort inte var tillåtet och dessutom hade jag varit extremt tydlig med det faktum att jag aldrig skulle kunna tänka mig abort. Jag gjorde detta klart och tydligt för honom långt innan vi blev intima och han, vid tillfället, hade inga invändningar.

    Mannen stack, försvann, gjorde sig otillgänglig. Jaja...shit happens. Samma sak har drabbats tusentals kvinnor före mig. Numera är jag inte lika naiv (hoppas jag) Jag bestämmer mig för att flytta tillbaks till min familj i Sverige. Mannen visar föga intresse för sitt barn och jag får ensam vårdnad.

    Nu till problemet. Tösen är 7 år gammal och pappan har börjat visa intresse för henne. Jag har alltid sagt att han får träffa henne hur mycket som helst...och jag står för det. MEN det är väldigt stressande att ha honom hemma hos mig! Han bor rätt långt bort och han brukar bo på vandrarhem när han kommer på besök. Men ändå spenderar han mestadels av tiden i mitt hem. Jag kan inte slappna av när han är där och jag önskar att han kunde umgås med sin dotter UTANFÖR mitt hem. Är det för mycket att begära? Jag har aldrig begärt underhåll av honom och jag har aldrig sagt något illa om honom framför barnet utan istället har jag uppmuntrat deras relation. Men jag kan helt enkelt inte slappna av när han är i mitt hem.

    Så nu till min fråga, är det rimligt att be honom umgås med barnet utanför hemmet eller är jag en självisk kossa som ogillar att ha honom hemma hos mig?

  • Svar på tråden Vad är egentligen rimligt?
  • Anonym (123)

    Du är absolut inte en självisk kossa. Du är rimlig, du har faktiskt blivit illa behandlad av han (ignorerad, lämnad) trots det har du inte begärt pengar/underhåll. Du kan absolut säga att han inte får sätta in en fot i ditt hem.

    Men blir du inte orolig att han kidnappar henne? gör henne illa? när du inte ser?

  • Drottningen70

    Problemet är ju inte vad han anser utan främst om vad barnet skulle tycka. Känner de varandra nu? Kan de kommunicera ?

    Själv skulle jag hellre stå ut med att upplåta mitt hem..

  • Loriyana
    Anonym (123) skrev 2014-09-19 18:45:56 följande:

    Du är absolut inte en självisk kossa. Du är rimlig, du har faktiskt blivit illa behandlad av han (ignorerad, lämnad) trots det har du inte begärt pengar/underhåll. Du kan absolut säga att han inte får sätta in en fot i ditt hem.

    Men blir du inte orolig att han kidnappar henne? gör henne illa? när du inte ser?


    Jo klart att jag är orolig. Inte för att han skulle kidnappa henne, eftersom jag är rätt övertygad om att han inte vill ha ansvaret för ett barn, men jag är orolig över att hon ska komma till skada. Dock så har jag läst en massa om att barn mår bäst av en bra relation till båda sina föräldrar så jag försöker i så stor mån möjligt att uppmuntra en bra relation till sin far. Nu känner jag dock att min gräns är nådd. Han beter sig dåligt när han är här. När han snyter sig så kastar han pappret på golvet istället för papperskorgen. Han tar sig friheter. Han äter av det jag har i kylskåpet och han ignorerar barnets rutiner. Allt detta gör mig (och barnet) stressad. Samtidigt så vill jag ju att hon ska ha en bra relation till sin pappa. Men nu känner jag att jag inte orkar längre. Dvs jag orkar inte ha honom hemma hos mig längre.
  • Loriyana
    Drottningen70 skrev 2014-09-19 18:51:35 följande:

    Problemet är ju inte vad han anser utan främst om vad barnet skulle tycka. Känner de varandra nu? Kan de kommunicera ?

    Själv skulle jag hellre stå ut med att upplåta mitt hem..


    Hon känner sig inte trygg med honom trots mina gedigna försök att uppmuntra till en bra relation. Jag tror problemet ligger i att han inte är pålitlig. Han lovar henne saker som han inte håller, och löften är rätt viktiga för små barn.
  • Drottningen70
    Loriyana skrev 2014-09-19 19:03:47 följande:

    Hon känner sig inte trygg med honom trots mina gedigna försök att uppmuntra till en bra relation. Jag tror problemet ligger i att han inte är pålitlig. Han lovar henne saker som han inte håller, och löften är rätt viktiga för små barn.


    Och då har du svaret där. Att om du både vill att hon ska vara trygg OCH ha en relation med sin far så får du stå ut med obehaget. Annars får du välja vilket som är viktigast. Men för mig är det alldeles självklart att barnets trygghet är viktigast. Antar att han inte kommer varje vecka och om han inte ens sover där kanske ätande och snorpappet kan vara nåt du kan stå ut med för att de ska kunna bygga en relation.
Svar på tråden Vad är egentligen rimligt?