Snälla tips och råd!

Hej på er, jag behöver era råd.. blir snart galen.

Jag och min sambo har varit ihop i ett år och är förlovade. Tänkt att vi ska gifta oss sommaren 2015. Hon har två stycken barn sedan tidigare med två olika pappor. Barnen har hon på lite mer än deltid. På 14 dagar har vi barnen 9 dagar och 5 st egna barnfria dagar om man säger. Barnen är 5-10 år. Jag har inga barn sedan tidigare och har verkligen tagit mig an rollen som plastpappa. Leker ställer upp hämtar på dagis när det är vår barn vecka. Städar fixar lagar mat, gör mer med barnen än hon. Barnen har också verkligen tagit mig till sig och vill till och med att jag ska natta dem.

Nu till enligt mig problemet. Min sambo har enligt mig en lite för nära relation med pappan till det yngsta barnet. Förstår att det är bra att ha en fin relation. Men han ringer en gång om dagen till henne när vi har barnet och lika dant när han har. Han var över på middag och de drack vin och prata när jag inte var hemma. samt att de undanhöll det för mig då hon trodde jag skulle bli arg. Visst det är jobbigt.. men det jag tycker är jobbigast är att de veckor pappan till yngsta ska ha barnet så är min sambo där än då och plockar upp han från förskola.. går och fikar för att sen lämna hos pappa. Låna honom som hon kallar det. När sen pappan har sin barnvecka så är det nästan alltid så att han ska göra något så vi får ta barnet ett par dagar fast vi ska vara barnfria. . Och hon säger alltid ja till detta.

Jag tycker det är jätte jobbigt av flera anledningar. Jag tycker det förvirrar den minsta. . Han får ju ingen som helst struktur på detta sättet. Jobbigt också för jag har inget att säga till om för det är inte mitt barn... och så fort jag säger något om det går hon i taket och blir irriterad. Detta gör också att jag känner att det är svårt att bygga på vår vuxenrelation när vi hela tiden har barn. För när vi har barn så lägger hon 150% på dem och har inte så mycket ork över till oss. När vi då sen är barnfria gör jag allt för att uppvakta och styra upp romantiska dejter då jag känner att man vet aldrig. . Den minsta kan komma i morgon igen.. och för att om jag har planerat något måste hon säga nej om pappan frågar om vi kan ta han. Hon tycker i detta jag är för på.. spänd försöker för mycket och borde slappna av lite.

För mig hade det inte vart några problem alls att ha tex yngsta på heltid.. men då vet man ju det och kan ställa in sig och planera därefter.. som det är nu är ju allt bara rörigt. Sen är deras läggtider för sena också tycker jag.. inte till de antalet timmar de får sova utan till att vi hinner knappt säga hej själva innan vi ska sova själva. Yngsta lägger sig 20.30 ochsomnar 21.00 ca och den äldsta 21.30 och somnar 22.00 ca. Detta är på vardagar. Har nämnt detta snällt men blir avsnäst och hon refererar till exet som var på om det så det hatar hon.

vad ska jag göra? Är det normalt av en deltids mamma och göra så här? Jag blir galen snart..

kramis0507

Äldre 19 Sep 13:54

#1

hej!
Det din tjej håller på med tycker jag är helt fel, hon borde respektera dig och vara glad över att ha en kille som du.
du påminner väldigt mycket om min sambo och han är bonuspappa till mina två barn som är 7 och 9. vi har varit ihop i 6 år, i början klantade jag mig 2-3 gånger igenom att vi hjälpte barnens pappa och storstäda eller att jag körde han till jobbet när han hade blivit av med sitt körkort inte för att jag hade känslor för honom utan jag tänkte enbart på barnen, sen tänkte jag att såhär kan jag inte hålla på han får klara sig själv.. men som sagt det var i början.
tycker synd om dig för hur hon behandlar dig. hon borde uppskatta dig mer för du verkar vara en bra kille fortsätter hon så här kommer hon att ångra sig sen och då kommer det att vara för sent..

kramis0507

Äldre 19 Sep 13:55

#2

mina barn är som sagt 7-9 dom går och lägger sig senast halv åtta.

falukorv

Äldre 27 Sep 15:52

#3

Tips och råd?

Ställ krav elle gör slut. Gift dig absolut inte förrän allt känns 100, för det kommer liksom inte förändras senare om det inte gör det nu.

Att "ha en god relation" med barnets pappa är inte samma sak som att prata varje dag.

När jag började träffa min kille ringde hans ex varje dag och det är inget jag ville leva med och det förstod han. Inte hon dock, men förhoppningsvis är det något som kommer lösa sig och gör det inte det så har vi ingen framtid tillsammans.

Molly1

Äldre 3 Oct 22:34

#4

Jag förstår dig precis. I början av vårt förhållande kunde min sambo hämta hämtmat åt exet, bära möbler, fixa och trixa. Det är kul att de hade ett avslappnat förhållande men det gick ju bara åt ena hållet. Man har ju vänner till sådant tycker jag? Nu har fastare gränser satts upp vilket är skönt. Hade gärna haft en bättre relation med exet dock. Hur är hennes ex mot dig? Sen borde ni byta tillbaka så ni får lika mycket barnfri tid tillbaka. För erat förhållandes skull!! Vårdar hon inte er relation kan hon bli singel igen. Och läggtiderna är monstruösa..! Barn behöver sömn och vuxna behöver barnfri tid! Jag hade aldrig stannat om sambons barn haft de tiderna till vardags, det var (så stor nu att det inte längre är ett problem) jobbigt nog på somrarna. Nej, om du stannar med henne måste hon börja respektera dig och dina behov. Om du är en fullvärdig del av familjen ska du behandlas som en sådan!

Tonårsmorsan

Äldre 5 Oct 14:09

#5

Oj! De är inte klara med sin känslomässiga separation än. Du blir utnyttjad här. Jag håller absolut med sign falukorv här ovan att du ska absolut INTE gifta dig förrän det känns 100% rätt.

Med tanke på barnen och på att barnen så klart fäster sig mer och mer vid dig så tycker jag DU verkligen måste börja fundera på vad DU vill med livet på lång sikt.
Vill DU också ha biologiska barn?
Hur ställer sig din sambo till det?
Hur blir logistiken med syskon som har tre olika pappor?

Jag tycker ni ska ta en liten paus i er samborelation så ni bägge två får tänka efter lite hur ni vill ha det i framtiden. Viktigt att tänka långsiktigt när barn är inblandade. Kanske har det hela gått lite fort för er bägge.

ps. Tips. När mina barn var så små så var de nog uppe lika länge men vi höll inte på och nattade dem då. Vi gjorde en symbolisk nattning vid 19:30 och efter det var det helt ok om barnet ville läsa eller pyssla men de fick bara göra lugna saker på sitt rum med dämpad belysning och inget inte störa oss vuxna mer. Det kan vara en kompromiss åtminstone för 10åringen.

Stå på dig, annars gör någon annan det.

Iam

Äldre 23 Oct 09:50

#6

Ska jag vara ärlig låter det som att hon utnyttjar dig. Du får gärna engagera dig i barnen med alla måsten, men du får inte ha en åsikt. Du får gärna engagera dig i familjen, men hon vill inte ha nått engagemang i förhållandet för då känner hon sig pressad...?
Du är personlig assisten/barnvakt för att hon ska kunna leva sitt liv som hon vill.

Hade min sambo bjudit hem sitt ex på middag med vin när jag inte var hemma och inte ens informerat mig hade jag blivit skogstokig. Att säga att det handlar om barnen är bara skitsnack då barnen inte har någon som helst nytta av att föräldrarna dricker vin tillsammans en kväll.

Mitt tips till dig är att sätta dig ner och fundera på hur DU vill att ert liv, familj och tillvaro ska se ut. Kompromissa inte med dig själv utan var helt och hållet ärlig.
Vill du ha mer partid tillsammans med din sambo så är du ärlig med det. Tycker du att kontakten med en pappan är över alla gränser, var ärlig med det oxå.
Nog för att man måste kompromissa i ett förhållande, men inte på ett sätt som man blir olycklig av.. och det måste dessutom vara ett givande och tagande.
Så.. var ärlig mot dig själv, och när du varit det lägger du fram detta för din sambo. Sen kan ni utgå från det och skapa er en tillvaro därifrån.. Men våga stå upp för det som är viktigt för dig... Det håller inte att gifta sig med en människa som man tror skulle kunna vara bra om hon bara gjorde den och den förändringen. Du ska gifta dig med en människa som ÄR bra och passar dig som hon är.

Snälla tips och råd!

INNEHÅLL