Missbruk eller ej? Vad göra?

Hoppas detta inlägg inte blir för rörig då det är svårt att beskriva situationen.

Min sambo (snart ex) har en typ av missbruksproblem, tycker jag men inte han. För en tid sedan blev han sjukskriven för utbrändhet på jobbet. Han var hemma i ett halvår och efter första månaden började han med antidepressiva som han fick utskrivet av läkaren för att sova och äta.

Så långt är väl allt ok. Till detta så har han en förkärlek till alkohol, speciellt öl. Han dricker öl VARJE dag, oftast 2-5 burkar (33cl starköl) och ibland 10-12. Någon gång i månaden slår han till med en flaska sprit (inte varje månad men det händer). Detta dricker han alltså helt själv, helst när jag gått och lagt mig så han slipper mitt ?tjat?. När jag påpekar att jag tycker att det inte är ok att dricka en öl kl.12 på en vardag så får jag till svars ?men det är bara en till maten!?. Hade han ätit mat så hade det väl varit ok. Saken är den att hans dag börjar så här:

Vakna
Ingen frukost
en kaffe kopp
en kaffe kopp till
ingen lunch
första ölburken öppnas
ingen middag
ev en till ölburk
jag går och lägger mig och hör honom hämta flera och sitta i sin ensamhet och dricka
ev äter han något innan läggdags
han tar sina antidepressiva och går och lägger sig

Detta är alltså hans vardag i princip varje dag. Han har inte gjort något aktivt för att ta itu med sin utbrändhet. Ölen är ?energin? istället för maten, enligt honom.

Jag har pratat, och pratat, och tjatat men inget händer. Han bara slår ifrån sig att det är inget problem och jämför sig med andra. Har även pratat med hans familj, och vi har alla agerat men inget. Tycker det är väldigt svårt att ?bevisa? hans missbruk, han sköter ju allt (jobbet, sysslor, familjen) MEN HAN SKÖTER INTE SIG SJÄLV! Vilket jag kan tycka borde vara det viktigaste. Vi har småbarn och han är jätte bra pappa, men varje gång han är hemma med dem så får jag en obehaglig känsla. Det har hittills aldrig hänt något men det är något som jag inte kan släppa.

Vad gör man? Hur får man han att inse att detta inte är något bra för honom? Tycker ni att detta är missbruk eller är jag så nojig som min sambo påstår?

Vi ska separera och jag sitter och väger hur jag ska göra med barnen. Vill att de ska ha sin pappa men den oroskänslan kan jag inte släppa. Jag vill att han ska börja ta hand om sig själv så jag vet att han är i tillstånd att ta hand om sina barn när de är hos honom. Ska jag verkligen behöva göra en orosanmälan hos soc för att han ska vakna till och förstå allvaret?

Anonym (Pp)

Äldre 15 Sep 21:49

#1

Anonym (orolig) skrev 2014-09-15 15:48:07 följande:

Hoppas detta inlägg inte blir för rörig då det är svårt att beskriva situationen.

Min sambo (snart ex) har en typ av missbruksproblem, tycker jag men inte han. För en tid sedan blev han sjukskriven för utbrändhet på jobbet. Han var hemma i ett halvår och efter första månaden började han med antidepressiva som han fick utskrivet av läkaren för att sova och äta.

Så långt är väl allt ok. Till detta så har han en förkärlek till alkohol, speciellt öl. Han dricker öl VARJE dag, oftast 2-5 burkar (33cl starköl) och ibland 10-12. Någon gång i månaden slår han till med en flaska sprit (inte varje månad men det händer). Detta dricker han alltså helt själv, helst när jag gått och lagt mig så han slipper mitt ?tjat?. När jag påpekar att jag tycker att det inte är ok att dricka en öl kl.12 på en vardag så får jag till svars ?men det är bara en till maten!?. Hade han ätit mat så hade det väl varit ok. Saken är den att hans dag börjar så här:

Vakna

Ingen frukost

en kaffe kopp

en kaffe kopp till

ingen lunch

första ölburken öppnas

ingen middag

ev en till ölburk

jag går och lägger mig och hör honom hämta flera och sitta i sin ensamhet och dricka

ev äter han något innan läggdags

han tar sina antidepressiva och går och lägger sig

Detta är alltså hans vardag i princip varje dag. Han har inte gjort något aktivt för att ta itu med sin utbrändhet. Ölen är ?energin? istället för maten, enligt honom.

Jag har pratat, och pratat, och tjatat men inget händer. Han bara slår ifrån sig att det är inget problem och jämför sig med andra. Har även pratat med hans familj, och vi har alla agerat men inget. Tycker det är väldigt svårt att ?bevisa? hans missbruk, han sköter ju allt (jobbet, sysslor, familjen) MEN HAN SKÖTER INTE SIG SJÄLV! Vilket jag kan tycka borde vara det viktigaste. Vi har småbarn och han är jätte bra pappa, men varje gång han är hemma med dem så får jag en obehaglig känsla. Det har hittills aldrig hänt något men det är något som jag inte kan släppa.

Vad gör man? Hur får man han att inse att detta inte är något bra för honom? Tycker ni att detta är missbruk eller är jag så nojig som min sambo påstår?

Vi ska separera och jag sitter och väger hur jag ska göra med barnen. Vill att de ska ha sin pappa men den oroskänslan kan jag inte släppa. Jag vill att han ska börja ta hand om sig själv så jag vet att han är i tillstånd att ta hand om sina barn när de är hos honom. Ska jag verkligen behöva göra en orosanmälan hos soc för att han ska vakna till och förstå allvaret?

Detta är ju ett väldigt stort problem anser jag ... Missbrukare erkänner ju inte & döljer det väldigt bra, där av att han sköter jobb osv.

Han ska nog byta antidepp & gå och prata med någon. Och sen hade jag velat att mina barns pappa ska ta Hand om sig själv innan ni har delad vårdnad.

Han mår ju absolut inte bra & behöver nog mer stöd än tjat. Man vill inte erkänna för sig själv att det är så illa.

Anonym (orolig) Trådstartaren

Äldre 16 Sep 08:24

#2

Hur får man honom att inse det?

Jag har stöttat i 2 års tid och orkar inte mer (därav separationen), jag har försökt med tjat, har försökt att ta det inom familjen men inget verka funka på honom. Så fort jag tar upp drickandet går han i försvarsställning, anklagar mig att det är pga mig, spelar offer (drar upp sin utbrändhet mm). Han går ju till läkare och psykolog (pga utbrändheten) men enligt honom så tycker inte de att han har problem med alkohol (störande för antingen så ljuger han om sitt drickande eller så är läkaren/psykologen inkompetent).

Vi gick på familjerådgivning några gånger där jag tog upp detta och där blev jag nästan dumförklarad av terapeuten "men det var väl inte så farligt, många dricker mer än så utan att vara alkoholister, och du är ju hemma så barnen är inte helt ensamma" ... blev bara handlingsförlamad själv.

Vart vänder man sig? Kan man ta upp detta vid familjerätten? (ska dit på samtal inför kommande separation)
Hur gör man för att göra detta konstruktivt för hans skull?

Anonym (Pp)

Äldre 16 Sep 13:29

#3

Tror det är vanligare än man tror att människor dricker en/två öl om dagen på kvällen eller efter jobbet men jag personligen tycker det är onödigt. Men oftast har man ju ett beroende för att hantera sina känslor osv. Han säger att du är "problemet" bara de är ju ett erkännande på att man har problem. Grejen som inte funkar är att tjata.. Man måste få personen att inse det själv, googla på alkoholsidor så kanske du kan ringa dit & förklara läget & få professionell hjälp?

Missbruk eller ej? Vad göra?

INNEHÅLL