Biopappan..

Jag och pappan till min 4-åriga dotter separerade för snart tre år sen. Det hela var mycket turbulent med otrohet från hans sida. Vår kontakt sen dess är väldigt dålig. Vi pratar inte utan skickar endast sms.

I nuläget är han gift med kvinnan han var otrogen mot mig med och de har i sin tur ett barn ihop. Vår gemensamma dotter vill dom ha en dag varannan vecka och det är så upplägget ser ut med hämtning och lämning via förskola. Dock tycker jag intresset för dottern från hans sida bara blir mindre och mindre. Det går ibland långa perioder mellan det att dom ses. I vintras var han bortrest två månader. I somras gick det 1,5 månader emellan det att dom sågs. Dottern var ledig på förskolan och pappans nya är så svartsjuk att hon inte tillåter honom att hämta henne hemma hos mig. Han var nyligen bortrest så idag skulle han träffa henne för första gången på en månad. Men när jag skrev till honom att jag skickat med en inhalator han måste ge henne pga hosta så ville han inte ta henne. Han menade på att de hade blivit sjuka där hemma sist hon haft hosta. Jag förklarade att hostan suttit i länge och att det inte smittar så han gick till slut med på att ta henne. Jag tycker inte man kan ställa in pga en sån sak när dottern är inställd på att han ska hämta. Dessutom är det ju hans dag då tycker jag att han ska ta ansvar för henne också, med eller utan hosta och inte bara säga nej för att han och hans fru tycker det är obekvämt. Och borde man inte sakna sin dotter efter en månad??!!

Hur som helst börjar jag känna att den här typen av sporadiskt umgänge kanske inte är så bra för min dotter. Både idag och igår sa hon att hon inte vill åka till sin pappa. Tror inte hon känner sig trygg och hemma där. När han hämtar så gör han det på eftermiddagen och så lämnar han tidigt dan efter så det blir inte många timmar. Kan tillägga att han aldrig hör av sig till henne. Inte ens när hon fyller år. Det känns mest som om han hämtar henne då och då för att han känner sig tvungen. Vet att hans mamma har varit på honom om umgänget och lyssnar han inte på henne så lär han väl inte lyssna på mig som han avskyr. Jag börjar
känna att den här typen av umgänge skadar min dotter då hon blir större och större och förstår mer och mer. Har försökt föreslå familjerätten för samarbetssamtal förut men han vägrar. Tror det är hans sambo som sätter stop då hon inte vill att vi träffas själva. Tror även att hon kanske känner svartsjuka mot vår dotter. Vad gör man i ett sånt här läge? Nån som har råd eller erfarenhet?

Anonym (Z)

Äldre 15 Sep 14:45

#1

Jag tycker och min dotter och nya frun är svartis, ja du kan inte ha det lätt ts med den inställningen

Anonym (.)

Äldre 15 Sep 14:53

#2

Skulle det gå att prata med honom? För det är ju verkligen ett läge där ni skulle behöva kommunicera betydligt mer än några sms.
Skriv ett långt brev och förklara läget. Även om han är ett kräk som överger dottern på det här sättet måste du hålla en avskalad, saklig och neutral ton.

Stackars lilltjejen. Om han inte tänker engagera sig mer än så så hoppas jag att hon slipper det här i fortsättningen.

Påven Johanna

Äldre 15 Sep 14:55

#3

Vilken misslyckad liten lirare till "pappa". Jag tror inte heller att det gynnar er dotter att umgås så sporadiskt och kanske också med så lite kvalitet med honom. Dra hans eländiga arsle till familjerätten för samarbetssamtal.

Vad hans fru gör eller inte gör, tycker eller inte tycker gör inte hans handlande det minsta mer förståeligt. Om hon nu skulle vara svartsjuk så borde han ju sätta ner foten och vilja vara sitt äldre barn lika nära som sitt yngre.

Usch, gräslig människa. Undrar om den nya kvinnan går omkring och fruktar för framtiden? Det kan ju hända att han träffar ännu en ny kvinna och gör på samma sätt igen. Urk.

Anonym (Trött) Trådstartaren

Äldre 15 Sep 17:36

#4

Anonym (Z) skrev 2014-09-15 14:45:08 följande:

Jag tycker och min dotter och nya frun är svartis, ja du kan inte ha det lätt ts med den inställningen

Ja du, förstår inte riktigt vart du vill komma. Svartsjuk är hon och det går ut över umgänget med dottern tyvärr. Det blir väl så när man träffar nån genom en otrohet...Jag är varken ledsen, svartsjuk el bitter efter separationen då jag träffat en fantastisk man som är fantastisk med min dotter och vi väntar barn ihop. Så det är inte vad detta handlar om, om det nu är det du försöker insinuera.

Anonym (.) skrev 2014-09-15 14:53:44 följande:

Skulle det gå att prata med honom? För det är ju verkligen ett läge där ni skulle behöva kommunicera betydligt mer än några sms.
Skriv ett långt brev och förklara läget. Även om han är ett kräk som överger dottern på det här sättet måste du hålla en avskalad, saklig och neutral ton.

Stackars lilltjejen. Om han inte tänker engagera sig mer än så så hoppas jag att hon slipper det här i fortsättningen.

Ja, det skulle nog behövas.. Har försökt att träffas och prata tidigare med eller utan familjerätten inblandad men han har vägrat. Han nya fixar inte att vi ses ensamma och han är tyvärr en riktig toffel.

Ja, skulle kanske försöka med ett brev..

Han vägrade hämta henne idag så när jag skulle hämta dottern som packat sin ryggsäck och var redo för att pappa skulle hämta fick jag ljuga och säga att han var sjuk men att han saknade henne jättemycket. Nästa gång han ska ha henne är om två veckor och då kommer det ha gått 1,5 månad sen de träffat varandra. Det blir så konstigt för henne=(

Påven Johanna skrev 2014-09-15 14:55:27 följande:

Vilken misslyckad liten lirare till "pappa". Jag tror inte heller att det gynnar er dotter att umgås så sporadiskt och kanske också med så lite kvalitet med honom. Dra hans eländiga arsle till familjerätten för samarbetssamtal.

Vad hans fru gör eller inte gör, tycker eller inte tycker gör inte hans handlande det minsta mer förståeligt. Om hon nu skulle vara svartsjuk så borde han ju sätta ner foten och vilja vara sitt äldre barn lika nära som sitt yngre.

Usch, gräslig människa. Undrar om den nya kvinnan går omkring och fruktar för framtiden? Det kan ju hända att han träffar ännu en ny kvinna och gör på samma sätt igen. Urk.

Ja, ska ringa familjerätten och rådgöra iaf och se om det går att få med honom dit. Vore nog bra om någon annan kunde förklara läget hur hans beteende påverkar dottern.. Mig lyssnar han inte på..

Nä, precis. Båda barnen borde komma i första hand men så är det verkligen inte.

Ja hon är nog livrädd att han ska göra samma sak mot henne så hon håller honom kort. Är otroligt glad att jag inte är tillsammans med honom längre. Men har man barn ihop så slipper man ju inte varandra helt tyvärr=/

Anonym (Z)

Äldre 15 Sep 18:12

#5

Ts hela din trådstart andas jag jag jag, jag tycker och jag vill etc, min unge och min unge=nej er unge och nya frun är svartis=ja men låt henne va det då ni har en unge ihop det får hon lära sig leva med liksom, därmed inte sagt att ungen har det bäst av att isoleras från pappan och pappans familj..förstår du nu?

Använd dig av bbic så ser du själv

Anonym (Trött) Trådstartaren

Äldre 15 Sep 18:22

#6

Anonym (Z) skrev 2014-09-15 18:12:45 följande:

Ts hela din trådstart andas jag jag jag, jag tycker och jag vill etc, min unge och min unge=nej er unge och nya frun är svartis=ja men låt henne va det då ni har en unge ihop det får hon lära sig leva med liksom, därmed inte sagt att ungen har det bäst av att isoleras från pappan och pappans familj..förstår du nu?

Använd dig av bbic så ser du själv

Jag VILL att han ska ha mer kontakt med henne det är ju HAN som bara vill ha henne nån gång ibland. Jag tror inte det är så bra för henne. Man kan inte bara vara förälder när man känner för det. Så nej, jag vill inte isolera henne från honom och hans familj, tvärtom. Jag vill att dottern ska ha en sund relation till sin pappa.

Biopappan..

INNEHÅLL