• ynnaf93

    Ngn mer i Västerås med bf 2015?

    Hej, det är första barnet för mig och känner inte många som har eller väntar barn, skulle vara kul att prata med någon i Västerås med bf 2015 som man kanske kan träffa när barnen kommer också:)
    Än så länge har jag bf 25 mars!

  • Svar på tråden Ngn mer i Västerås med bf 2015?
  • Erikali

    Om du inte får tag på någon Västeråsare så finns jag från Eskilstuna. BF i maj 2015 :) Född 93.

  • ynnaf93
    Erikali skrev 2014-09-12 19:27:26 följande:

    Om du inte får tag på någon Västeråsare så finns jag från Eskilstuna. BF i maj 2015 :) Född 93.


    Ja Eskilstuna ligger ju nära så absolut! :)

    Jag är också född 93 så det är ju lite extra kul!
  • Erikali

    Åh vad kul! Vilken vecka är du i? Och hur mår du, symtom?

    Har du pojkvän/sambo, var liten planerad?

  • Erikali

    Åh vad kul! Vilken vecka är du i? Och hur mår du, symtom?

    Har du pojkvän/sambo, var liten planerad?

  • ynnaf93
    Erikali skrev 2014-09-12 21:17:51 följande:

    Åh vad kul! Vilken vecka är du i? Och hur mår du, symtom?

    Har du pojkvän/sambo, var liten planerad?


    Jag är i vecka 13, mått illa till och från och har haft nära till kväljningar ofta! Men bara kräkts tre gånger men börjat bli värre med illamåendet efter att jag började med järntabletter så får se om det blir några fler kräkningar! Annars ska ju illamåendet gå över runt vecka 13.

    Jag har börjat få riktiga humörsvägningar också, blir snabbt arg och sen börjar jag gråta över att jag blev arg, gråter över minsta grejerna nu haha!

    Jag blev gravid med en kille jag precis lärt känna och det var inte planerat, vi försökte bli tillsammans när vi fick reda på att jag var gravid men jag kände ingenting romantiskt för honom så det kändes bara påtvingat men han vill vara involverad så han får följa med på besök och sånt! Har ett ex som jag börjat träffa igen som ställer upp sjukt mycket då det är nästan som att jag har en pappa till barnet runt mig hela tiden ändå :)

    Det blev en lång förklaring men det är så komplicerat så det behövs!

    Samma frågor till dig!
  • Erikali

    Våran liten är planerad men ändå inte. Vi försökte i två månader utan resultat, beslutade att ta en månads paus och då blev det ett plus. Jag och min sambo har vart tillsammans i 1,5 år och är helt överlyckliga över detta.

    Jag går in i v.6 imorgon, fortfarande ganska nytt. Mår illa hela fm och har svårt att få i mig något. Lite molande värk, annars inget.

    Har du berättat för dina föräldrar? Hur sa du det? Hur reagerade de? Jag är så orolig för att berätta för mina, de är så himla frågvisa om allt...

  • ynnaf93

    Jag berättade för mamma dagen jag plusade, jag åkte hem till henne och började gråta för att jag var så nervös haha! Hon blev chockad men inte arg eller ledsen! Trodde att pappa skulle bli sådär "men hur ska du göra med ekonomin? Du är ju så ung" osv. Men han blev bara glad. Jag tror man tror att dem ska reagera värre än vad dem faktiskt gör. Och reagerar dem dåligt så får du försöka tänka att du och din kille och bebisen ska bli en egen liten familj och det är det som betyder mest!

    Jag tror att det är bäst att du berättar för om du får missfall så kanske du börjar må dåligt och då kan det vara bra om dem vet varför. Men det beror ju helt på hur nära du är dina föräldrar!

  • Erikali

    Det är så svårt med mina föräldrar. De fick en chock när vi skaffade katt lixom... Då pratade de mycket om ekonomin. Men vi är ganska nära, vet dock ändå inte om jag vill att de ska veta. Sambons pappa med sambo har fått veta, även min bästa vän.

  • ynnaf93

    Ojdå, om dem reagera över det så verkar dem ju lite svåra att berätta för kanske.. Men dem måste ju få veta någon gång men du kan ju alltid vänta till vecka 12-13 då man brukar komma ut med det. Men som sagt, någon gång måste du ju säga det. Antingen gör du som när man ska dra av ett plåster och säger det direkt så du har det gjort eller så väntar du tills du vet att det inte blir missfall !

  • Erikali

    Jag fick nästan panik nu ikväll över när jag skulle berätta för mina föräldrar. Min sambo tyckte jag skulle ringa och berätta direkt och säga hur jag känner. Mamma tog det bättre än förväntat, hon frågade såklart om ekonomin men inte så mycket som jag trodde. Känns ändå bra, hon verkade väldigt chockad men absolut inte arg eller besviken.

Svar på tråden Ngn mer i Västerås med bf 2015?