framfall efter FL

Hej!
Jag har fått konstaterat främre slidväggsframfall o nedsjunken livmoder.
Det är över 4 månader sen FL o symptomen började efter 2 veckor.
FL avslutades med sugklocka o yttre press (pannbjudning visade det sig) med perineumbristing grad 2.
Det var första barnet, efter många missfall o jag hade velat ha KS pga förlossningsrädsla,   rädd för bristningar och men i form av smärta och inkontinens... och skador på bebis, men fick det tyvärr ej.
BM rekommenderade knipkulor då jag var på tidig efterkontroll pga framfallssymptomen o de använde jag sen i nästan 3 månader. Jag var sen hos en gynekolog på MVC som kollade, men han ville inte skicka remiss till operation än. Jag måste vänta 3 månader efter amningsstopp och så får vi se om symptomen är lika jobbiga.
Fast framfallet kan bara "försvinna" med operation.
"Lev som vanligt" sa han när jag frågade en massa, fast inga tunga lyft!
(Jag fick inga specifika kg, bara att bebis i babyskydd var på gränsen.)
Jag är så ledsen över detta. Det känns o syns tydligt att något buktar ut ur slidöppningen, värre fram på dagen och på kvällen. Jag promenerar mycket och det känns obehagligt, skaver o tynger (trots östrogensalva o knipövningar) samt att jag känner mig kissnödig jämt. Dessutom har vi inte haft sex än, det känns olustigt med utbuktningen, har ingen lust och vet inte om det kommer att göra ont.
Jag delammar bara sen ca 2 månader, och sista veckorna har bebis bara velat ha bröstet 1 gång per dygn. Måste jag sluta helt för att kroppen och hormonerna ska stabilisera sig?
Spelar det ingen roll att jag bara delammat en längre tid?
Hur länge brukar man få vänta på operation sen efter att remiss skickats iväg?
Hur gör man sen med tunga lyft? (både innan och efter operation) Bebisen blir ju större o tyngre och sen när jag ska tillbaka till mitt jobb är det tungt. Hur gör man då?
(fick graviditetspenning pga tunga lyft inom vården)
Framfallsbesvären har faktiskt blivit sämre sista veckorna. Borde de inte bli bättre med tiden? Efter läkarbesöket känns det som det har blivit värre.
Vågar inte alltid använda kulorna, vissa säger att man kanske inte ska använda de om man har framfall?
Det är ju inte att "leva som vanligt" att vara rädd och ledsen och att tänka på sitt underliv jämt, vara ständigt kissnödig och känna som att något ska trilla ut ur underlivet bara man går eller böjer sig ner för att lyfta sin bebis...att inte våga ha sex.
Känns som att BM och läkare förminskar ens problem.