Ny mamma = ok

Jag hade aldrig accepterat att mina barn kalla en ny man för pappa verken om deras pappa är levande el.död......

O jag skulle bli jätte sårad om barnen kalla en ny kvinna för mamma.......trots att jag är död el levande

Barnens mamma är avliden och barnen har funnit trygghet och moderskap i en annan vuxen kvinna. Jag tycker att det är helt okej att barnen kallar denna kvinna för mamma, så länge det är de själva som valt att göra så, samt att barnen är medvetna om och känner till sanningen.

Pappan i det här fallet verkar ok med det annars tror jag att han sagt något till den gemensamma bekanta då de har nära kontakt (de är inte tillsammans och kommer inte att bli). Jag tänker mest på barnen och om det blir förvirrat för dem när de nu ptatar om mamma och det ör en helt annan person. De är så små och jag skulle tycka de var viktigt att de kommer ihåg sin mamma Sara. Plus att jag tänker på Saras föräldrar som förlorat sin dotter och nu pratar deras barn om mamma, men det är inte deras dotter de menar längre.

Jag kanske förstorar upp det och har väl egentligen inte med det att göra.

Märkligt resonemang. Vad är felet, barnen känner att kvinnan är mamma och kallar henne det. Rätt naturligt för många barn oavsett om deras riktiga mamma lever eller inte.

Varför har andra så jävla svårt för det? Min dotter kallar sin bonusmamma för mamma, varför inte känner jag. Hon har full koll på vem som är biologisk mamma och vem som är bonusmamma. Med ovanstående resonemang så skall jag alltså förbjuda mitt barn att kalla sin bonusmamma för mamma. Varför? På vilket sätt gör det mitt barns liv enklare alls?

För det är liksom där man få ha huvudet i barnens värld. För min dotter är bonusmamman mamma i den familjen. Jag tror att de hade blivit mycket märkligare för alla om min dotter ropade namnet på kvinnan varje gång och alla de andra barnen ropade mamma när de ville något. Det om något hade gjort att mitt barn var mer utanför, inte riktigt hörde till. Vill jag mitt barn så illa? Nej det vill jag inte.

Även om hon kallar 100 andra för mamma, så kvarstår faktum att jag är mamman, oavsett om jag lever eller dör imorgon.

Bonusmamman tyckte nog det var lite svårt i början när min dotter kallade henne mamma och hon frågade mig om hur hon skulle reagera på det osv. Jag sa att det är upp till dig, om du har ont av att bli kallad mamma så får du förklara varje gång vad du heter istället. Det är upp till dig, till er. Personligen bryr jag mig inte, hon vet skillnaden på dig och mig och jag har inte ont av att hon kallar dig mamma.

Gällande att bli sårad, skärpning. Om valet står mellan att du blir sårad och att ditt barn blir sårad, känner sig utanför osv. Vad väljer du? Ja just det, du väljer att backa på det vuxna egot, det hoppas jag iaf varje vettig vuxen förälder gör! Fjanterier!

Mannen låter alltså en bekant ta hand om hans barn? Det låter väldigt konstigt, jag hade inte låtit en bekant ta hand om mitt barn.

Jag anser dock att det är STOR skillnad på att kalla pappas nya för mamma (om den biologiska mamman fortfarande lever och barnet bor- och har kontakt med mamman). - Ett barn som har en mamma, borde inte vilja kalla en annan kvinna för mamma. Det låter lite...udda. Tycker jag då.

Men i detta fall så har ju barnen ingen mamma. Således faller det sig säkert ganska naturligt för barnen att referera till en annan trygg kvinna, som just mamma. Jag tror att barnen har enklare för att kalla denna nya kvinna för mamma, just pga att barnen är så pass små som de är.

Jag tycker inte att det konstigt att barnen är hos den gemensamma bekanta då det var en, vad jag förstår, nära vän till Sara. För min egen del hade det i samma situation kännts märkligt att låta barnen kalla mig mamma, men det är bara vad jag känner. Det är ju toppen att barnen kan ha trygghet i andra kvinnor nu. Otroligt bra! Jag skulle själv inte kännt mig bekväm med att de kallade mig mamma. Men, som sagt, det är vad jag tycker...

Men då var hon en nära vän, inte en bekant.

Ja, men för min fundering så har det ingen betydelse. Frågan var inte om att barnen var hos henne (vilket jag tycker är toppen) utan att jag funderade på hur Saras familj osv kände när barnen så öppet numera kallar henne mamma t ex. Och att jag själv inte skulle ha kännt mig bekväm om en avliden väns barn kallar mig mamma. Jag skulle gärna ha var SOM en mamma för dem. Men det var heller inte huvudfrågan här utan det var Saras nära släkt och barnen.

Var hon en nära vän till "Sara", så kanske hon av den anledningen nu har tagit på sig rollen som deras mamma.
Vart hon en väldigt nära vän, så kanske hon rentav blev utsedd till fadder eller gudmor till något eller båda barnen? - Då är det ju lite hennes "skyldighet" att gå in lite i rollen som "mamma", då den biologiska mamman inte längre finns med i bilden.

När mamman är död och om den här nya kvinnan tar hand om barnen som om de vore hennes egna och inte bara har dem som något slags projekt -Ja då tycker jag det är okej.

Jag tror att barn i den åldern som har förlorat sin mamma "behöver" en ny mamma. Det behöver ju inte betyda att barnen glömmer sin riktiga mamma.

Är mamman avliden eller frånvarande överlag så tycker jag det är okej att barnen kallar en mammafigur för mamma, i övriga fall blir det ju rätt konstigt.

Håller absolut med om att det är bra om barnen får en nya mammafigur, även om de också skulle kunna ha det utan att kalla henne mamma. Jag hoppas att mormor och morfar är ok med det också. Det kanske känns jobbigt nu i början att höra och läsa att barnen kallar någon annan mamma, men att de vänjer sig.

Men som jag redan sagt så skulle jag absolut kunna vara en mammafigur om någon av mina vänner gick bort, men jag skulle inte känna mig bekväm om de kallade mig mamma. I