Hur överlever man som medberoende

Du vill ur bubblan skriver du, ja det är bara du som kan ta det steget. Jag kan lova dig till 99% att han inte kommer förändras. Hade jag varit dig så skulle jag lämnat honom. Jag gjorde samma resa för två år sedan och du ska veta vad underbart skönt det känns nu! 

Jo men vart ska jag ta vägen? Han står på lägenhet och jag studerar och har ingen familj kvar förutom han och hans familj. Jag vet att det kommer bli skönt men jag ser inte mig själv där! Tyvärr!

Varför stanna kvar i ett förhållande som inte är bra varken för dig eller dottern? Ta hjälp av vänner och bekanta och släng ut karlsloken genast! 

Det finns AA-möten för medberoende som du kan gå på för att komma vidare.

Jag hade ingenstans att ta vägen heller och två ganska små barn. Men jag ringde på annonser om hus/lägenheter på blocket, satte upp mig på alla bostadslistor som finns ungefär :) Det gav resultat och nu hyr jag ett litet hus där vi trivs bra. Bestäm dig och handla. Sedan kan det ta ett tag innan du landar men då kommer du börja må bra igen.

Sök upp Alanon och se om det finns möten i närheten av där du bor. Då får du lära dig mer om sjukdomen men framförallt hur du som medberoende ska orka med. Missbruk är en hemsk sjukdom och jag kan tycka att just alkoholmissbruk är det värsta eftersom det är lagligt med alkohol och oerhört socialt accepterat. Min bästa vän är alkoholist och skulle hon ha varit min sambo skulle jag tagit mina barn därifrån för länge sen. Hon drack som mest 3l vin om dan men var ganska okej större delen av dan och har kunnat lura alla.

Idag sitter hon på ett behandlingshem, hon har förlorat båda sina barn och riskerade att dö pga sitt missbruk. Hennes kropp hade helt enkelt gett upp. Tillslut blev det tvångsvård för henne. Så fruktansvärt att se henne långsamt dö framför ögonen på oss.

Tyvärr tror jag inte detta är slutet på hennes drickande. Hon har gjort denna resa många gånger förr och det har alltid slutat med att hon börjat dricka igen

En sak har jag lärt mig. Man kan ALDRIG hjälpa en alkoholist, ingen kärlek i världen övervinner beroendet. Enda sättet är att alkoholisten själv upplever att drickandet har så stora negativa konsekvenser att det är värt att sluta. Så länge man har en sambo eller någon annan som hjälper till att upprätta en någorlunda hygglig tillvaro så kommer alkoholisten fortsätta dricka. Så bästa rådet jag kan ge är att ta barnet och flytta. Säg att du lämnar honom för att han dricker och låt honom leva med konsekvensen. Det gör ont men att stanna kommer troligtvis göra ondare längre.

Flytta hem till en kompis eller vem som helst och klipp all kontakt.

Jag "kämpade" i många år med min ex. Det lyckades till sist för honom att sluta dricka, men allting blev annorlunda. Vi är idag skilda, och jösses som jag ångrar att jag "kämpade" och inte gick för många år sedan. Det hade varit mycket bättre för mig och våra barn. För honom,  hade det inte gjort någon större skillnad. 

Du förstår, även för en nykter alkoholist,  kommer alkoholen ALLTID att bestämma. Och medberoende är inte att leka med.

Så, det blir faktiskt inte bättre. Bara annorlunda.

Min dricker snarare 8 starköl dagligen eller mer och jag måste verkligen bort. I mitt fall är det så att jag inte kan få lägenhet. Nej, soc hjälper inte till med detta.

Följer med här.

Det finns inget knep att orka eller stå ut eller att få sin anhörig att sluta missbruka.
Antingen tar den som har problem med missbruket tag i sitt problem och då kan du stanna kvar för att stötta om du vill. Om han förnekar och vägrar att ta tag i sina problem så är det bara du som kommer att lida. Jag vet att man lever på hoppet men tänk på dig själv. Hur vill du att din relation skall se ut ? Vill du inte vara lycklig?

Jag kämpade i 5 år med min missbrukare och jag försökte med ALLT. Han sökte hjälp ibland men föll alltid tillbaka till sitt missbruk.

Det enda som fanns kvar av mig efter 5 år var spillror men jag gick precis innan jag tog slut själv. Det var fruktansvärt svårt att lämna men idag 3 år senare förstår jag att jag gjorde rätt även om jag till en viss del älskar honom ännu och saknar honom ibland- men jag var tvungen att rädda mig själv. Det är som att leva i krig, livet med en missbrukare.