Villrådig bonusmamma behöver hjälp!

Inga bra svar riktigt. Men en fråga..

Hur gammal är dottern? Många låter barnen välja själva alldeles för tidigt då de inte har ngt riktigt konsekvenstänkande. Att låta barnet välja den "lättaste" vägen är inte att ta ett bra föräldraansvar för barnet.

När hon är sexton får hon skriva sig var hon vill men innan dess är det föräldrarna som bestämmer boendet.

Låter pappan (och du) henne välja för tidigt så anser jag att att det inte är det bästa för barnet..

Gällande resten. Jag förstå väl dina känslor. Faktiskt mkt väl.... Det enda man kan göra är att försöka väga upp o visa en annan sida. Däremot kan ni inte hålla på o slå knut på er själva.. Gör ert bästa (precis som för resterande barn) när hon är hos er. När hon är hos mamman så får ni släppa (så länge hon inte far illa men då är det stämning på boende som gäller). Vet att det är svårt när man har så olika syn på regler o ansvar men att stånga sig blodig för ngt som inte går att ändra hjälper varken er eller flickan..

Hoppas på att ni väger upp tillräckligt. Vi har bonus bara vh och vi har tyvärr inte lyckats göra det utan mammans sätt väger över mer o mer. Till vår stora sorg eftersom det påverkar bonus negativt...

Tack för ditt svar!

Hon går i mellanstadiet. Egentligen är det väl vid 12 års ålder som barnen får välja själva? Men precis som du skriver så är man ju egentligen för liten för att ta det beslutet själv, så förhoppningsvis fortsätter vi med varannan vecka precis som nu.

Du har nog helt rätt. Vi vet att vi inte har möjlighet att påverka mamman så vi lägger oss inte i om det inte är absolut nödvändigt. Och någon vanvård eller att barnet far illa är det absolut inte tal om, bara att vi känner att hon inte får med sig de rätta verktygen för att klara sig bra i livet. Så vi får försöka väga upp det helt enkelt..

Förresten brukar jag alltid tycka att du skriver kloka saker när det gäller styvfamiljer när jag sett dig i andra trådar! :)

Gränsen på 12 år är egentligen ingen fast gräns, man bedömer från fall till fall hur moget barnet är att fatta egna beslut. Förstår din frustration över situationen, det är ju svårt att säga när jag nu inte alls vet hur flickan är, men en hel del barn förstår att trygghet och ordning och reda är bättre. Och om ni nu tycker att hon börjar bli så stor att hon kan välja var hon vill bo själv så kanske det går att resonera med henne kring detta också, kanske inte så kul att missa läxor osv i längden? 

Det är en vanlig missupfattning att barnen får välja när de är tolv. Faktum är att det aldrig varit så...

Tidigare så gjordes ingen verkställighet mot barnets vilja om barnet fyllt tolv (dvs polisen åkte inte o hämtade barnet), men den åldern är borttagen.

Det står däremot i lagen att barn skall lyssnas på oavsett ålder utefter mognad. Men det är fortfarande föräldrarna - eller domaren - som bestämmer.

Vi har i vårt hem ungefär samma tänk som ni (om jag förstått dig rätt). Läxorna går först. Datorn får inte användas under ALLA de vakna timmarna ;) Man hjälper till... I mina ögon helt normala saker.. Ansvar efter ålder och förmåga.

I mammans hem så får datorn användas utan begränsning, inga krav på att hjälpa till eller plocka bort efter sig.... Inte heller några krav på att kommunicera o svara på frågor och uttrycka sin vilja ställs vilket börjar visa sig nu (hon går i högstadiet). Hur mkt man än försöker går det inte att väga upp fyra dagar i månaden....

Fortsätt bara att visa hur NI anser det ska gå till. Och ha självklart samma tydliga regler för alla barn.

Tack. Det värmer :)

jag skulle inte bry mig så mycket om biomamman och barnets liv hos henne. detta kan man inte styra och helt ärligt kan vara irriterande för mamman. det mesta du kan göra som bonusmamma är att ge barnet ett tryggt hem och behandla henne lika som dina agna. mamma är mamma, visst, men jag skulle inte underskatta din roll heller. en bonusförälder kan vara bara en statist men kan likaväl vara en riktig extra förälder. inte juridiskt sett såklart, men känslomässigt...

Tack, bra att veta!

Ja du har säkert alldeles rätt. Så otroligt frustrerande ibland bara när man inte tycker hon gör det bästa för sina barn. Men det måste ju vara ännu värre för min man, vilket visar sig genom att han har svårare att hålla god min framför dottern. Jag försöker påminna honom om vikten att inte prata illa om mamman framför dottern, men han tycker tvärtom att det är viktigt att vara ärlig med vad man tycker och tänker. Håller inte riktigt med där..

ja kan inte påstå att jag har recept för den perfekta styfamiljen men jag kan tala om för dig hur det var för mig.ja personligen mådde bättre näg jag accepterade saker och ting på det sättet. vi sköter vårat, pappan sköter sitt. visst kan man tänka ibland att han försummar barnet men det är ju hennes pappa och han har rätt att tillbringa tid med henne. även viktigare, HON har rätt att träffa sin pappa. detta kommer man inte ifrån. man kan försöka påverka honom men ärligt talat hur irritrande är det? skapar bara onödiga konflikter. nej, vi kör fint och artigt här. sparsamt med kritik. man gör sitt bästa när man har barnet hos sig. det är ju i grund och båtten - ett delat barn. min åsikt alltså

Man måste vara noga med att inte prata illa om den andra föräldern. Beroende på hur gammalt barnet är kan man dock säga att man har olika syn på hur det ska vara hemma, utan att lägga in värderande ord.

Har en bonusdotter vars pappa inte direkt är 'pappatypen'. Hon var inte planerad och hade tjejen inte blivit till ändå hade han inte haft barn.. Han älskar henne mkt, men får liksom inte till den praktiska sidan av föräldraskapet utan förlitar sig där mkt på sin mamma. Min sambo brukar säga att han menar väl men 'leker' pappa.

Min sambo och jag har dock tydliga ramar, är nära och mer trygga i våra föräldraroller. Självklart blir det schismer mellan vår vardag och den hos pappa/farmor (där man 'får allt' och pappa alltid kan leka (farmor städar/tvättar). Men för det mesta märker man att hon gillar vår 'ihopsatta kärnfamilj' (jag har en son oxå) och är väldigt trygg. Jag har definitivt fått en tydlig 'papparoll' för henne (vi har bara bott tillsammans i 9 mån) även om jag inte är Pappan (stort P).

Kämpa på, kör ert race med goda förebilder och en bra familjemiljö. När de två verkligheterna krockar och det är svårt att vara tyst, prata med barnet om att man kan göra på olika sätt och att var och en får görs så gott den kan. Min sons biologiska mamma (mitt ex) är i mina ögon en så perfekt mamma man kan vara, men min sambo måste ibland förklara varför det skiljer sig mellan sin dotters två hem och på ett 'fint sätt' förklara att pappa tex ibland säger saker som han inte helt tänkt igenom..

Håll ut, kör på på det sätt ni tycker är bra för barnen och förlita er på att ni 'levererar' gott föräldraskapp!

Tack för bra råd! Jag var nog mest tvungen att skriva av mig, men efter att ha läst svaren här inser jag att det bästa vi kan göra är att bara fortsätta vara en så bra familj som möjligt när hon är här och hoppas att det är tillräckligt för att hon ska må bra!

Jag har inga råd eller så, men ville bara säga att det är fint att du bryr dig om din bonus! Man läser så mycket hat mot bonusbarnen här så jag blev väldigt glad (dock tråkig situation med bonus) över att bonus i alla fall har en styvförälder som bryr sig, och att det verkar vara stabilt i din och din mans relation. Om du finns där för bonus kommer du nog slutligen att bli som en slags moder i dennes ögon.

Tack!

Ja det är så hemskt att läsa om hur vissa behandlar sina bonusar, och chockerande att så många även har egna barn. Jag har väl gjort en hel del missar också, det tar tid att komma in i rollen, men speciellt sen jag fick egna barn har det varit så självklart hur jag vill att vår relation ska vara.

Men jag tror och hoppas att de "elaka styvföräldrarna" är överrepresenterade här på FL och att det i de flesta familjer fungerar bra

Tyvärr kan du inte göra något åt hur det är hos biomamman och barnet kommer följa minsta motståndets lag till en viss del.
Mina två bonusflickor valde att bo heltid med mamman för där fick man göra som man ville och hon köpte ut alkohol till dem samt att de fick ha fester hur som helst där men när de inte fick mat och biomamman söp till och var våldsam mot dem så flyttade de hem till oss för det var inget roligt liv fast de fick göra som de ville för hos oss har vi alltid middag på bordet och mat i kyl och frys och egna rum samt tvätt och städ fungerar.
Nu är de vuxna och har ny kontakt med sin mamma och det funkar till viss del.