Anonym (Orkar inte.)

Äldre 4 Sep 17:42

13 svar

Orka med mammans sjuka kontroll/kontakt behov.

Ja, jag antar att jag inte är ensam om att haträffat en kille med ett ex som har svårt av släppa taget.
Min kille och jag har varit tsm officiellt i snart ett år. Hans ex har redan från början betett sig extremt respektlöst både mot mig, min kille och vår relation. De första 4-5 månaderna hörde hon av sig VARJE dag, minst en gång, gärna fler ffa på helgerna.. Majoriteten av samtalen/smsen/besöken har varit helt onödiga och oviktiga. Han har sagt till henne flera gånger att hon inte behöver ringa så fort det är något som inte är "akut" men hon fattar helt enkelt inte.
I nuläget är det 1-2 dagar i veckan de INTE har kontakt. Han hör av sig kanske 2ggr ser månad, resten står hon för.

De träffas en gång i veckan i veckobytena och det tycker jag är en självklarhet att de ska fortsätta med men det finns ju ingen anlednig att ringa måndag tisdag onsdag torsdag när det är saker som kan vänta till fredagen!

Min kille tycker också att det är jobbigt och vill inte alls prata med sitt ex så mycket (främst för att hon är så otrevlig jämt), men de få gånger han inte svarar får han ju höra saker som att han är en dålig pappa osv så då får han dåligt samvete och blir rädd för att förlora barnen osv. Hon är den sortens kvinna som hotat med att ta barnen ifrån honom så fort han inte gör som hon tycker.
Hon drar sig heller inte för att skicka över barnen Både till hans och mitt hem om han inte svarar direkt.

Hur får man en sån människa att fatta att det är dags att släppa taget om sin fördetta familj? (Hon har ny parter)
Att vi vill vara ifred från henne när vi är ensamma? (Vi är fortfarande nykära liksom!)
Att hon inte är välkommen i vårat liv om hon inte ens hälsar när man möts?

Molly1

Äldre 4 Sep 22:48

#1

Åh, spring spring spring... Det kommer inte bli bättre. Skaffa i alla fall inget barn ihop på mycket länge, inte förrän du helt säkert vet att du orkar med ett styvfamiljsliv. Det är så satans komplicerat.

Anonym (Orkar inte.) Trådstartaren

Äldre 4 Sep 23:20

#2

Oh nej. Några barn lär det inte bli. Jag tänker heller inte flytta ihop med honom om situationen inte förbättras.

Styvfamiljslivet i sig är inga problem, utan enda problemet är ju hon.

förslag

Äldre 5 Sep 09:57

#3

Nu ska jag vara helt ärlig och hoppas du inte tar illa upp. Problemet är inte mamman, även om hon är jobbig. Problemet är din kille som inte sätter ner foten. Det finns inget man kan göra om en människa beter sig som din killes ex för att ändra på personen i fråga. Men man kan ändra på sättet man väljer att hantera det och sättet man låter sig bli behandlad på. Vet av egen erfarenhet att styvfamiljslivet inte alltid är lätt med tanke på alla ex hit och dit, men jag har märkt att ju mer man lägger bort alla titlar som ex, nya, bio och bonus och bara agerar som man skulle i en situation med vemsomhelst så kommer man långt. Inte låter man t.ex. grannen telefonterra en om oviktiga saker stup i kvarten trots att man kanske har ett gemensamt har ansvar för parhuset man bor i. Argumentet att inte låta barnen komma ikläm är visserligen ett bra argument med tanke på att det bör de inte göra. Men vuxna (i detta fall din kille och även du) ska inte heller behöva må dåligt! Mitt råd är att du och din kille går och pratar med en familjeterapeut och får lite råd om var gränsen går för gott samarbete kring barnen och för gränslöst beteende där ni får och bör sätta upp gränser. Jag tycker det är bättre att fokusera på sitt eget förhållande och få det att fungera snarare än att försöka få mamman att "fungera" .

BioBonus

Äldre 5 Sep 10:10

#4

förslag skrev 2014-09-05 09:57:51 följande:

Nu ska jag vara helt ärlig och hoppas du inte tar illa upp. Problemet är inte mamman, även om hon är jobbig. Problemet är din kille som inte sätter ner foten. Det finns inget man kan göra om en människa beter sig som din killes ex för att ändra på personen i fråga. Men man kan ändra på sättet man väljer att hantera det och sättet man låter sig bli behandlad på. Vet av egen erfarenhet att styvfamiljslivet inte alltid är lätt med tanke på alla ex hit och dit, men jag har märkt att ju mer man lägger bort alla titlar som ex, nya, bio och bonus och bara agerar som man skulle i en situation med vemsomhelst så kommer man långt. Inte låter man t.ex. grannen telefonterra en om oviktiga saker stup i kvarten trots att man kanske har ett gemensamt har ansvar för parhuset man bor i. Argumentet att inte låta barnen komma ikläm är visserligen ett bra argument med tanke på att det bör de inte göra. Men vuxna (i detta fall din kille och även du) ska inte heller behöva må dåligt! Mitt råd är att du och din kille går och pratar med en familjeterapeut och får lite råd om var gränsen går för gott samarbete kring barnen och för gränslöst beteende där ni får och bör sätta upp gränser. Jag tycker det är bättre att fokusera på sitt eget förhållande och få det att fungera snarare än att försöka få mamman att "fungera" .

Om du och din kille är överens om var ni står, och hur ni gemensamt vill hantera situationen, så blir det så mycket lättare. En enad front, och en enad grund.

Anonym (tjohoppsan)

Äldre 5 Sep 10:57

#5

Håller med ovanstående. Spring eller red ut en hel del saker kring gränslösheten.

Se till att han har ett ordentligt umgängesavtal där ALLT står.

*Vem som hämtar och lämnar.
*När hämtning/lämning ska ske.
*Hur lov etc ska delas upp, även högtider såsom jul osv.
*All kontakt sker vis sms UTOM akuta saker. Ringer hon ändå får han lägga på luren och inte ta åt sig av töntiga hot som hon inte kan verkställa.
*Mammas v = barnen är hos mamman om inte BARNEN själva ringer och frågar. Ev byten pga en eller annan anledning ska frågas om via sms i god tid.
*Om mamman är så senil att hon måste ringa om minsta sak direkt hon kommer på det för att komma ihåg; skaffa henne en kontaktbok där hon kan skiva ner ev frågor.

Om mamman drar in barnen i konflikten så får din kille helt enkelt säga att han oroar sig för barnen hos mamman och funderar på en orosanmälan till soc så kanske mamman fattar.

Anonym

Äldre 5 Sep 11:14

#6

Anonym (tjohoppsan) skrev 2014-09-05 10:57:11 följande:

Håller med ovanstående. Spring eller red ut en hel del saker kring gränslösheten.

Se till att han har ett ordentligt umgängesavtal där ALLT står.

*Vem som hämtar och lämnar.
*När hämtning/lämning ska ske.
*Hur lov etc ska delas upp, även högtider såsom jul osv.
*All kontakt sker vis sms UTOM akuta saker. Ringer hon ändå får han lägga på luren och inte ta åt sig av töntiga hot som hon inte kan verkställa.
*Mammas v = barnen är hos mamman om inte BARNEN själva ringer och frågar. Ev byten pga en eller annan anledning ska frågas om via sms i god tid.
*Om mamman är så senil att hon måste ringa om minsta sak direkt hon kommer på det för att komma ihåg; skaffa henne en kontaktbok där hon kan skiva ner ev frågor.

Om mamman drar in barnen i konflikten så får din kille helt enkelt säga att han oroar sig för barnen hos mamman och funderar på en orosanmälan till soc så kanske mamman fattar.

Bra konkreta råd.

Anonym (Orkar inte.) Trådstartaren

Äldre 10 Sep 07:56

#7

förslag skrev 2014-09-05 09:57:51 följande:

Nu ska jag vara helt ärlig och hoppas du inte tar illa upp. Problemet är inte mamman, även om hon är jobbig. Problemet är din kille som inte sätter ner foten. .

Ja till viss del håller med dig (förutom att det visst är mamman som är Problemet ;) ), men samtidigt så kan man ju inte sätta ner foten hur hårt som helst..

Han har redan sagt till henne flera ggr men hon ringer ändå eller låter barnen ringa/ringer till barnen. För att få tag på honom alltså.

Jag har sagt att han ska klicka bort henne så fort hon ringer ( bara tills hon fattar) men han vet att hon spelar på hans dåliga samvete så fort han inte svarar direkt. "det kan ju ha hänt något" "det kan ju vara barnen som ringer" exv.

Anonym (Orkar inte.) Trådstartaren

Äldre 10 Sep 08:43

#8

Anonym (tjohoppsan) skrev 2014-09-05 10:57:11 följande:

Håller med ovanstående. Spring eller red ut en hel del saker kring gränslösheten.

Se till att han har ett ordentligt umgängesavtal där ALLT står.

*Vem som hämtar och lämnar.

*När hämtning/lämning ska ske.

*Hur lov etc ska delas upp, även högtider såsom jul osv.

*All kontakt sker vis sms UTOM akuta saker. Ringer hon ändå får han lägga på luren och inte ta åt sig av töntiga hot som hon inte kan verkställa.

*Mammas v = barnen är hos mamman om inte BARNEN själva ringer och frågar. Ev byten pga en eller annan anledning ska frågas om via sms i god tid.

*Om mamman är så senil att hon måste ringa om minsta sak direkt hon kommer på det för att komma ihåg; skaffa henne en kontaktbok där hon kan skiva ner ev frågor.

Om mamman drar in barnen i konflikten så får din kille helt enkelt säga att han oroar sig för barnen hos mamman och funderar på en orosanmälan till soc så kanske mamman fattar.

Bra råd!

Tyvärr tvivlar jag skarpt på att mamman skulle gå med på något liknande och det inte enbart gynnar henne. Hon anser att hon enbart har rättigheter och alla andra skyldigheter..

Mig veterligen har inte mamman dragit in barnen i det mer än att hon utnyttjar dem för att få kontakt med pappan så just det är ingenting att anmäla..

BioBonus

Äldre 10 Sep 08:46

#9

Hur gamla är barnen?

Brumma

Äldre 10 Sep 13:10

#10

Anonym (Orkar inte.) skrev 2014-09-10 07:56:16 följande:

Ja till viss del håller med dig (förutom att det visst är mamman som är Problemet ;) ), men samtidigt så kan man ju inte sätta ner foten hur hårt som helst..

Han har redan sagt till henne flera ggr men hon ringer ändå eller låter barnen ringa/ringer till barnen. För att få tag på honom alltså.

Jag har sagt att han ska klicka bort henne så fort hon ringer ( bara tills hon fattar) men han vet att hon spelar på hans dåliga samvete så fort han inte svarar direkt. "det kan ju ha hänt något" "det kan ju vara barnen som ringer" exv.

Klicka bort är i det läget ingen bra ide. Men han KAN lägga på direkt hon pratar om ngt som inte är viktigt JUST DÅ.

Säga - detta har inte med barnen att göra. Eller - detta räcker att du informerar mig om vid överlämningen. Osv. Och lägga på.

Eller ta allt via sms. Då kommer även viktiga saker fram (förhoppningsvis).

BioBonus

Äldre 10 Sep 13:20

#11

Brumma skrev 2014-09-10 13:10:24 följande:

Klicka bort är i det läget ingen bra ide. Men han KAN lägga på direkt hon pratar om ngt som inte är viktigt JUST DÅ.

Säga - detta har inte med barnen att göra. Eller - detta räcker att du informerar mig om vid överlämningen. Osv. Och lägga på.

Eller ta allt via sms. Då kommer även viktiga saker fram (förhoppningsvis).

Och är barnen tillräckligt gamla så ge dem en egen telefon som de kan kontakta pappa på.

Anonym (känner igen problemet)

Äldre 10 Sep 16:26

#12

Anonym (Orkar inte.) skrev 2014-09-10 07:56:16 följande:

Ja till viss del håller med dig (förutom att det visst är mamman som är Problemet ;) ), men samtidigt så kan man ju inte sätta ner foten hur hårt som helst..

Han har redan sagt till henne flera ggr men hon ringer ändå eller låter barnen ringa/ringer till barnen. För att få tag på honom alltså.

Jag har sagt att han ska klicka bort henne så fort hon ringer ( bara tills hon fattar) men han vet att hon spelar på hans dåliga samvete så fort han inte svarar direkt. "det kan ju ha hänt något" "det kan ju vara barnen som ringer" exv.

Jo. Det är mamman som är din killes problem. Men ditt problem är hur din kille hanterar mamman. Om du förstår hur jag menar. Det kan tyckas som en lek med ord men det finns en sanning i det.

Du och din kille kan inte ändra på mammans beteende. Utan för att få resultat måste din kille ändra på sitt beteende.

För mammans beteende fungerar ju för henne nu. Hon ringer honom och han svarar. Hon ringer barnen och får prata med honom. Hennes beteende ger ju henne det hon vill ha.

Din kille behöver sätta en gräns för mamman om han vill ändra hennes beteende. Han måste göra så att det inte längre fungerar för henne. Ex genom att klicka bort henne så fort hon ringer eller genom att säga (och hålla på) att all kommunikation ska ske via sms eller på något annat sätt som han kan komma på och som gör att hennes beteende inte längre fungerar för henne.

Om han inte vågar riskera att ta en konflikt med henne så kommer situationen nog inte att förändras.

förslag

Äldre 11 Sep 10:20

#13

Anonym (Orkar inte.) skrev 2014-09-10 07:56:16 följande:

Ja till viss del håller med dig (förutom att det visst är mamman som är Problemet ;) ), men samtidigt så kan man ju inte sätta ner foten hur hårt som helst..

Han har redan sagt till henne flera ggr men hon ringer ändå eller låter barnen ringa/ringer till barnen. För att få tag på honom alltså.

Jag har sagt att han ska klicka bort henne så fort hon ringer ( bara tills hon fattar) men han vet att hon spelar på hans dåliga samvete så fort han inte svarar direkt. "det kan ju ha hänt något" "det kan ju vara barnen som ringer" exv.

Jag tänker nog att problemet främst är att din kille tillåter henne bete sig illa mot honom. Han kan kanske svara och om hon inte har nåt viktigt eller akut så påpekar han det och säger hej då. Inför kanske pappatelefontid eller ge barnen en egen mobil de kan ringa med. Skaffa ett infohäfte som åker mellan föräldrarna med barnen. Föreslå samarbetssamtal. Möjligheterna är många

Dokumentera pappans försök till samarbete ifall de i framtiden behövs (t.ex. om mamman vill ha ensam vårdnad). Att han får dåligt samvete trots att han inte gjort nåt fel är nåt han måste jobba på. Sluta se sig som ett offer och börja agera som en vuxen med ansvar för sitt eget välmående. Om mamman verklig är så gränslös tänker jag att det kanske är extra viktigt att barnen har åtminstone en vettig förebild angående personliga gränser. Vad tycker du om det?

Orka med mammans sjuka kontroll/kontakt behov.

INNEHÅLL