Släkten går ut över vår relation
När jag träffade min nuvarande man så hade jag två barn sedan innan, han gick in i relationen med öppna ögon, hans familj däremot har aldrig accepterat mig och mina två barn, de tycker att kärnfamilj är det enda rätta.
De bestämde sig således för att tycka illa om mig innan de ens träffat mig för jag hade ju två barn och det var inte bra nog åt deras son.
Det tog inte så lång tid innan jag märkte denna oviljan och då kröp det fram från min man hur det låg till, vi var inte accepterade. Han försökte prata med sina föräldrar helt utan framgång, de hoppades på att vår relation skulle ta slut. Det gjorde den inte och vi är idag gifta och har ett gemensamt barn.
Vi blir utfrysta utav hans föräldrar och från hans släkt, detta hade inte varit ett sådant stort problem om det nu inte vore så att min och min mans relation lider utav detta, jag känner att beteendet mot mig och mina barn är helt oacceptabelt, jag har aldrig gjort hans föräldrar eller släkt någonting och det håller min man med mig om. Problemet är mina två barn helt enkelt.
I min och min mans relation blir det problem då han gärna skyddar sin familj och jag mer tycker att han får sätta ner foten och om de inte är villiga att ändra på sig så får han ta avstånd. Jag mår hemskt dåligt över att jag och mina barn är utmobbade och jag mår ännu sämre över min mans förhållnings sätt. Han försvarar det med "men det är min familj" och jag kontrar att vi är hans familj och hans andra familj gör oss väldigt illa och det borde inte accepteras. Min man kan säga "men jag älskar dem och de har funnits längre i mitt liv än vad ni har" sådana ord gör mig väldigt illa för för mig så tycker jag inte det spelar någon roll hur länge en person funnits i någons liv om denna person inte kan uppföra sig.
Jag och min man bråkar ofta om hans familj och släkt, jag känner mig avvisad av min man som att han accepterar denna mobbningen och han känner det som att jag försöker ta hans familj ifrån honom.
Jag har helt tagit avstånd från hans familj och släkt, jag har försökt hålla mig öppen och trevlig i nu snart 4 år men nu orkar jag inte mer. Ibland säger min man att han förstår men oftast så håller han dem bakom ryggen.
Vilket förhållningssätt bör man ha? Hur bör min man förhålla sig till sin familj? bör han sätta ner foten eller är det jag som bör kliva åt sidan och acceptera att jag och mina tidigare barn blir illa behandlade?
Hur ska jag och min man ta oss igenom detta problemet, det fungerar inte att ständigt bråka om denna situationen då den aldrig finner någon lösning.
Hoppas på lite input då vi gärna vill fortsätta vårt äktenskap men detta är ett stort hinder som vi behöver lösa och att få lite utomståendes åsikter kanske kan hjälpa oss på vägen.