Nojjar över plockmat
Varför ska det vara så nervöst att låta dottern plocka och äta själv?
Ja, det är första barnet så jag har ju ingen erfarenhet av detta.
Hon är 10 månader och plockar gladeligen i sig allt jag lägger fram. So far so good. MEN - jag blir inte klok på vilka konsistenser och "former" jag ska lägga fram (stavar, bitar, stort el smått).
Hör olika råd hela tiden och då magkänslan saknas blir jag inte klok på vad jag ska ge henne.
Exempel:
Kokta ärtor: Bra träning att greppa och lätt att svälja? Eller livsfarligt eftersom den lätt fastnar i halsen?
Kokta morotsstavar: Bra att kunna bita av storlek själv? Eller risk att för stora bitar av staven fastnar?
Även om dottern gärna stoppar i sig all mat så kväljs hon av vissa konsistenser (små bananbitar tex) - dock, att kväljas - är det relaterat till att det har fastnat/irriterat i halsen? Eller är kväljningen egentligen bara en olustkänsla?
Hon äter gärna pureer med lite större bitar i så mat får hon i sig men jag vill ju gärna att hon ska börja plocka själv också.
Eller handlar det bara om att börja med mikroskopiska bitar så att de rimligen inte kan kväva henne om de skulle fastna?
Vore toppen om jag kunde få en spark i baken så att jag inte drar ut på detta i onödan. Dottern vill ju hellre plocka än att matas så det är ju jag som är stoppklossen.