• Anonym (Ledsen)

    Sent missfall v16 med tvillingar

    Hej, skriver ned min berättelse för att kanske få råd och stöttning eller bara bidra. Jag förlorade enäggstvillingar i slutet av v 16. Allt gick fort. Var inne på läkarultraljud på morgonen där allt var bra. Fyra, fem timmar senare får jag knip i magen, öm, men tänker att det var för att läkaren tryckte rätt hårt på magen för att se ordentligt. På kvällen blir ömheten till sammandragningar/värkliknande smärtor och det kommer lite färskt blod. Ringer sjukvårdsupplysning och gynakut. De tror att "allt nog är bra" eftersom ultraljudet på morgonen visade det. Jag känner mig ändå orolig och ber om att få komma in. Det gör mer och mer ont och jag blöder mer när vi sitter i väntrummet. Väl inne (tar tid) konstateras att jag är öppen 1,5 cm, vilket inte är bra. Därav blödningen. Jag blir inlagd och kanske, kanske att det ska stanna upp men det gör det tyvärr inte. Flera långa timmar senare med kraftiga värkar går slempropp och vatten och sen blir det alldeles lugnt i en halvtimma. Sen på morgonen föds/stöts båda bebisarna ut.

    Världen rasar samman. Även om jag förstod tidigare än min man att det skulle gå illa så finns den där överlevnadsinstinkten att kanske skulle det på något mirakulöst sätt ändå gå bra. T o m efter vattnet gått tänkte jag att kanske en tvilling skulle klara sig. Barnmorskorna var underbara men känslan när vi lämnar sjukhuset utan mage senare på dagen var vidrig.

    Känslorna efteråt och frågorna är många. Hade ingen aning om att jag skulle få mjölkproduktion i flera dagar med ömma, svullna bröst. Var det läkarens hårdhänta ultraljud som triggade igång mina värkar? Har jag en känslig livmodertapp? Kommer det att hända igen? Kunde det stoppats om jag hade åkt in till sjukhuset tidigare? Svaren jag fått är att allt såg bra ut men ibland blir det så här. Det går inte ens att säga att det berodde på att det var enäggstvillingar, som ju i sig är en riskgraviditet. Jag hade inga infektioner, barnen var helt friska. Vad ska jag kräva för utredning? Nån som vet om det går att undersöka om min livmodertapp är svag eller retlig? Jag har en son sen tidigare som var en normalgraviditet men det är nio år sen. Detta var ivf/isci pga manlig orsak. Vi vill försöka igen men jag är livrädd. Känslan av att vara glad för en graviditet är för alltid borta och kvar finns bara oro. Hur känner/tänker ni andra med liknande erfarenhet?

    Min kropp har nog repat sig fort tror jag. Blödningarna är borta efter 2 1/2 vecka och brösten är okej igen. Jag tar stickor nu för att kolla när ägglossning kommer igång. Vill vänta in en normal mens innan nytt försök. Allt kom ut vid förlossningen och jag har inte blivit kallad till återbesök men träffat en fin kurator som vi själva krävde. Visst bör jag göra en gynekologisk undersökning före nytt försök? Eftersom vi gör ivf på klinik tänker jag att jag ber om det där eftersom ingenting verkar göras i den vanliga vården?

    Tankar till alla er som gått igenom liknande upplevelse.

  • Svar på tråden Sent missfall v16 med tvillingar
  • ZombieInc

    Beklagar det som hänt. Kan inte ens föreställa mig hur hemskt det känns. Vården är väldigt ofta "slapp" och gör bara det som verkligen behövs. Förjävligt. Man måste verkligen ligga på och vara bestämd mot läkaren/vården.

  • snö 81

    Beklagar! Förstår att gläde över graviditet ersatts av oro.


    Helt klart borde du göra en gynundersökning innan ny graviditet och sen hoppas jag att du fortsätter med samtalsstöd under nästa graviditet.


    All lycka till framöver!

  • Anonym (Usch)

    Beklagar verkligen det som hänt :(
    Vi fick ett sent missfall vecka 17+5 i februari. Det gjordes ingen efterkontroll (trots höga infektionsvärden) och sa bara att vi skulle vänta på en mens innan vi försökte igen. Tankarna var många och jag hade skuldkänslor även om det inte fanns någor vi kunnat göra för att stoppa det.

    Ta den tid du behöver och kom ihåg att man får vara ledsen, jätteledsen för det är fruktansvärt. Stå på dig om du vill bli kollad och få mer undersökningar. Jag ångrar att jag inte krävde en efterkoll.

    Jag hade graviditers/förlossnings skräck innan och den är total nu för vi har fått två tidiga missfall efter det men vi vill gärna ha barn så vi kommer fortsätta försöka.

    Hoppas det går bra för er!

  • Anonym (JJ)

    Jag beklagar sorgen. Har tänkt på dig massor sedan jag läste ditt inlägg. Det är verkligen fruktansvärt det som hänt.

    Själv förlorade jag mitt barn i v 18 för tre månader sedan. Det var fruktansvärt, det värsta jag varit med om. Tänker inte på annat och undrar hur mitt liv skulle sett ut om han fått leva.

    Jag tänker på dig en massa och hoppas du kommer att få ett bra liv trots det som hänt. Det är inget man kanske kommer över ens någonsin, men kanske blir det lite mer uthärdligt. Själv har jag sett till att få den hjälp jag behöver, sjukskrivning, avlastning, psykologhjälp mm. Det har hjälpt såklart, även om jag alltid kommer att tänka på det som hänt och hur annorlunda allt kunde ha blivit.

  • Anonym (Ledsen)
    Tack snälla för råd och stöttning! Tankar tillbaka och allt gott och lycka till till er också.

    Varje dag går lite bättre och jag har ordnat med sjukskrivning, kurator och återbesök, vilket känns bra. Försöker att blicka framåt. Kramar sonen mycket. Men det är mycket tankar och många dippar. Allt jag gör här och nu och i månader framåt tänker jag att jag borde gjort med bebisarna fortfarande i magen. Och som ni säger - "hur hade allt sett ut..?"

    Men jag ler iaf när något är roligt igen.
Svar på tråden Sent missfall v16 med tvillingar