en såkallad "pappa"

Hur kan man välja en sådan pappa till sitt barn, tänker jag?

Ha inte för höga förväntningar. Kan mycket väl bli så att han får korta stunder med barnet själv. Och om det funkar stegvis mera tid.

Varför skulle han inte kunna gå ensam på promenad en timme med sitt barn?

Mitt barns pappa var likadan när mitt barn var liten. Jag sa tvärtemot det du säger nu, jag sa att han kan väl ta med sig flickvännen (hon var sjukligt svartsjuk på mig) och hämta bebis för en promenad i parken utan mig.

Han sa nej trots det och idag - snart 14 år senare har han ingen kontakt alls med barnet.

Försök se till att det inte blir så för er! Bry dig inte om flickvännen. Är du svartsjuk på henne? Han kan lära känna bebisen även om hon är med, bättre än att han inte träffar sitt barn alls menar jag.

Alla ni tre (pappan, hans flickvän och du) borde sätta er ner tillsammans och försöka bli vänner och släta över eventuella problem ni har eller har haft  med varandra och sedan försöka reda ut hur ni skall göra för att det skall bli så bra som möjligt för ert barn.

Det verkar vara flera personer på familjeliv som har som hobby att skriva den här typen av kommentarer. När man läst 200 st av dem börjar det kännas jävligt tröttsamt.

Ja, man tycker ju att tjejerna borde lära sig bli mer omsorgsfulla när de väljer pappor till sina barn

Jag tycker de här trådstarterna med oansvariga pappor börjar bli tröttsamma.

Kan det finnas ett samband, tror du?

Det är nog i 99 fall av 100 så att man inte VET innan barnet kommit hur dan "pappa" mannen kommer bli.

I mitt fall var det mannen som absolut ville ha barn. Jag ville vänta. Han lurade till sig ett barn - men drog redan under tiden vi låg på BB.

Hur f*n skulle jag kunnat förutse det?

Varför trasha mamman? Vi har väl ingen aning om hur eller på vilka grunder det här barnet blivit till? Vi ska väl inte tala om vem hon skaffar barn med eller inte?
Nu vill hon uppenbarligen ha lite stöd i sin situation och verkar vara öppen att höra vad folk har att säga eftersom hon skapat en tråd.

Situationen låter besvärlig. Jag tycker definitivt du gör rätt i att inte tolerera att han bara kan komma som han vill och tro att han kan hämta barnet när det passar honom. Eftersom situationen ser ut som den gör så är ju uppenbarligen bestämda tillfällen, gärna efter schema ett väldigt bra alternativ.

Att han dessutom vägrar att träffa sitt barn om hans nya flickvän inte får vara med låter omoget och stärker TS handlingar. Självklart måste den nya flickvännen få komma till också men tycker absolut att det kan hållas lite på avstånd till en början.

Ja, barnet har rätt till båda sina föräldrar och även pappan har rätt att träffa sitt barn men men rättigheter kommer också skyldigheter och ansvar som han uppenbarligen inte verkar ta just nu.

Det är en väldigt jobbig situation som du sitter i.

Med er ansträngda relation tror jag inte att flexibilitet i umgänget (som pappan säger att han vill ha) är en bra lösning. Jag tror att du bör sträva efter att få nedskrivet ett schema över umgänge och att sedan detta schema ska följas.

Jag tror att man rekommenderar att mamman är med tills pappan och barnet har lärt känna varandra men skulle råda dig att kolla med någon expert här... åtminstone familjerätten, de borde veta vad som är brukligt.

Också att man börjar umgänget med korta stunder ofta och förlänger med tiden. Förutsatt att de korta stunderna blir av. Annars skjuts förlängningen på framtiden.

Så dokumentera noga umgängestillfällena. När de blir av, när de blir inställda osv. För om han inte sköter umgänget (och du har det dokumenterat) så blir det svårt för honom att få igenom en ökning.

Självklart är det bästa oftast att pappan på sikt har omfattande och regelbundet umgänge som fungerar men för att komma dit måste han ju börja med att lära känna barnet, för barnets skull.