När är man en sk "änglaförälder"?

Det är väldigt individuellt och många tänker olika. Personligen anser jag det generellt gäller från dess att barnet skulle ha varit livsdugligt, tror det är vecka 22 eller nått sånt. 

Jag som tror på riktiga änglar ogillar begreppet som sådant eftersom jag inte tror att små foster och barn blir änglar,men vill nån kalla dem det så varsågod. Jag tror de hamnar i himlen allihopa.  Förlorat barn låter bättre. Drar dock verkligen gränsen vid abort-där dödar man ju frivilligt sitt barn! och tidiga missfall. Skulle tro de flesta räknar det som förlorat barn när det liknar ett barn och man kommit en bit på väg,kanske runt v.15. Men sorgen kan förstås vara lika stor även efter missfall,jag sörjer så att jag inte vill leva fortfarande...

Jag förlorade mitt "barn" i vecka 20.
Jag kallar det inte änglabarn.

Ska man dra en allmän gräns så är det väl vid vecka 22. Mest för att fostret därefter klassas som en person och registreras som "vem som helst" i register o.s.v. samt att man har begravning och så vidare.

Men sen får man väl göra hur man vill om man kallar sig änglaförälder. Jag skulle aldrig göra det eftersom jag tycker det låter töntigt. Inget illa mot de som väljer det.

Gränsen för missfall o förlossning är vecka 22, är det vecka 22+1 fylls förlossningspartogram i, är det 21+6 fylls ingenting sådant i utan det klassas som missfall. Dock efter 17 fulla veckor har man rätt att begrava fostret om man känner så. Hälsn en bm

Jag har själv förlorat ett barn under förlossningen. Jag kallar mig änglaförälder och tycker att den som känner att den vill kalla sig det ska få göra det oavsett ålder på barnet. I den föräldraförening jag är aktiv i säger vi att ett barn är ett barn så länge det finns en förälder som sörjer. 

Det har redan varit flera bråkiga trådar om det och man kan väl konstatera att folk inte är överens.

Kort summering:

En del tycker att det är deras rätt att sörja sin abort och kalla sig änglaförälder och fira minnesdagar, medan andra tycker att det borde vara skottpengar på de som själva tagit bort sitt foster.

En del som förlorat barn sent i graviditeten är skitsura över att de som fått MA före v 12 kallar sig änglaförälder, medan ett fåtal tycker att alla som kallar sig änglaförälder innan typ v 30 är sjukligt fixerade och borde söka psykologhjälp.

Några andra tycker att alla får tycka som de vill och man har inte rätt att säga något skeptiskt nånsin även om man anser att vältrandet i sorg över ett missfall i v 5 har pågått aningen länge.

Missade jag nåt?

Kan bara jämföra med egna erfarenheter. Haft ett missfall i vecka 13, och det var väl inget roligt. Skulle aldrig kalla det för änglabarn. Kanske senare i vecka 23 någonting.  

Men när man får reda på att ens förskolebarn har en dödlig sjukdom så känns det som ett hån när vissa kallar sina 13-veckors missfall för änglabarn. 

Men alla har ju sin sorg och det är svårt att jämföra.