Jag bor i London med 3 barn. Jag försöker prata svenska med dom sedan små. Men när barnen började skolan så övergav dom svenskan och pratar bara nu engelska.Dom förstår mest allting jag säger men vill inte prata.Fadern pratar ett annat språk med och är vi tillsammans blir det engelska.Någon i samma situation?
Japp (fast bara svenska o engelska hos oss). Jag fortsätter träget prata svenska med pojken, fast han barar svarar på engelska. Han forstår ju iallafall.
Min väninna är ryska, hennes man är svensk och de talar engelska med varann hemma (de bor här i Sverige).
Deras dotter talar ryska med mamma, svenska med pappa och förstår engelska helt och fullt, dock talar hon aldrig engelska själv (hon fyller fyra år om lite mer än en månad).
Sedan flickan började på förskola (kring treårsåldern) så har det blivit alltmer svenska för henne (innan var det mer ryska då flickan spenderade hela dagarna med sin mamma). Då mamman började läsa svenska i samma veva, så har det blivit mer svenska även i hemmet (mellan min väninnan och hennes make), och flickan har även hon börjat svara mamman då och då, på svenska.
Tror att det är rätt så vanligt att det blir så.
Mina kusiner; svensk mamma chilensk pappa, - boendes i Sverige, - talade bara svenska. De förstod spanska, pappan talade alltid på spanska med barnen (samt även med sin fru för det mesta), men både barnen och frun svarar på svenska.
Vi pratar 3 språk också. Jag pratar finska med barnen, mannen spanska och när vi är tillsammans så pratar vi svenska.
Det ar ganska vanligt att barnen bara vill prata det sprak som dominerar omkring dem, vanligtvis det sprak som pratas i landet dar man bor. Da kravs det verkligen att man exponerar dem sa mycket man kan for det anda/de andra spraken; det kan ju involvera bocker, filmer, lekgrupper, whatever. Men det ar svart, da det tar mycket tid och ofta pengar (leta och bestalla material fran utlandet) etc. En del ar striktare an andra sjalv laser jag bade svenska och engelska bocker for min son, medan en mera strikt foralder skulle bara lasa bocker pa sitt eget sprak. Det enda jag ar konsekvent med ar att prata svenska med pojken, utom om jag pratar till honom och hans vanner, da blir det engelska sa alla ska forsta.
Tanker osm sa att om han iallafall forstar, kan han lattare lara sigmer nar han blir aldre. Tror han vid det har laget (han ar strax 6) kommer ha svart att kunna lara sig svenska utan brytning, men det ar som det ar. Man maste ju lagga sin ambitionsniva dar man klarar av det. En hemmaforalder har ju helt andra forutsattningar t ex an en som arbetar heltid utanfor hemmet.
Jag har samma erfarenhet, min son förstår svenska men är inte så förtjust i att prata det med mig, det går bättre med farmor. Dock känner jag att det börjar bli dags att ta tag I det annars kommer han kanske aldrig att behärska svenska, han är 4.5 nu. Min förhoppning är att om han kommer over en viss nivå så kommer han känna sig mer bekväm med svenska och då kan han komma ikapp hyfsat snabbt, men det kanske inte funkar riktigt så.
Jag har samma erfarenhet, min son förstår svenska men är inte så förtjust i att prata det med mig, det går bättre med farmor. Dock känner jag att det börjar bli dags att ta tag I det annars kommer han kanske aldrig att behärska svenska, han är 4.5 nu. Min förhoppning är att om han kommer over en viss nivå så kommer han känna sig mer bekväm med svenska och då kan han komma ikapp hyfsat snabbt, men det kanske inte funkar riktigt så.
Vår son talar svenska med mig och tyska med "alla andra" här.
Jag tror att det har hjälpt att vara konsekvent och att han har spenderat mycket tid främst med morföräldrar så att han har sett nyttan av att kunna svenska.
Har ingen erfarenhet av det du undrar över. Dock har jag en egen fundering. Vi bor i Sverige och både jag och maken pratar svenska. Vi vill dock gärna att sonen ska lära sig engelska tidigt då vi gillar att resa. Hur gör vi bästa för att han ska lära sig engelska? Har blir 4 år om nån månad. Vi läser väldigt mycket böcker för honom. När han spelar spel eller tittar på filmer på sin surfplatta byter han gärna språk hej vilt. Vet dock inte hur mycket han förstår. Känns lite tidigt att börja aktivt att lära honom engelska men jag kanske har fel. Kan tillägga att han är väldigt duktig på svenska för sin ålder. Många tror att han är äldre än vad han är pga språket.
Har ingen erfarenhet av det du undrar över. Dock har jag en egen fundering. Vi bor i Sverige och både jag och maken pratar svenska. Vi vill dock gärna att sonen ska lära sig engelska tidigt då vi gillar att resa. Hur gör vi bästa för att han ska lära sig engelska? Har blir 4 år om nån månad. Vi läser väldigt mycket böcker för honom. När han spelar spel eller tittar på filmer på sin surfplatta byter han gärna språk hej vilt. Vet dock inte hur mycket han förstår. Känns lite tidigt att börja aktivt att lära honom engelska men jag kanske har fel. Kan tillägga att han är väldigt duktig på svenska för sin ålder. Många tror att han är äldre än vad han är pga språket.
Tack för goda råd och olika erfarenheter.Jag tror man inte får ge upp och påminna både mig sjäv och barnen att prata svenska, inte vara lat. Även så kommer dom aldrig att prata utan brytning, det kan inte hjälpas.Att besöka och spendera tid i Sverige är förstås det bästa, barn lär sig och tar sig till deras miljö väldigt snabbt.
Är det någon som har några bra web sidor man kan besöka , ex läsa sagor , läsa berättelser själva (till min största), lära sig ord och grammatik ?
Jag har en sida jag besöker och de är lektion.se. och den är bra.Fast det är egentligen inriktat till lärare.
Mina söner pratar bra svenska trots att vi bor i England vi med. Jag har dock varit fruktansvärt envis för att få igenom det. Dvs. vägrat svara om de inte tilltalar mig på svenska. Jag var hårdare när de var yngre och nu har jag börjat släppa lite på det, men endast om vi umgås i sällskap med personer som inte pratar svenska.
Vi har alltid sett till att det funnits ungefär lika många böcker och filmer på båda språk hemma, helst lite fler svenska. När de var mindre så sa jag helt sonika att jag bara läser böcker på svenska, vill de ha en engelsk godnattsaga får de försöka läsa själva eller vänta till nästa kväll då pappa läser. Min äldsta son trodde länge att jag inte kunde läsa på engelska 
Det har blivit en del gnäll, men de har vant sig.
De har även fått spendera mycket tid i Sverige. Vi har en sommarstuga nära där mina föräldrar bor. De skypar även med morföräldrarna varje vecka en längre stund. Mer givande nu när de börjar bli äldre så klart. Barnen blir märkbart bättre mot slutet av månaden vi varit i Sverige över sommaren.
Det har även varit givande för dem att träffa andra svenska barn. Gärna nyinflyttade då de inte går över till engelska med en gång.
Min äldsta son är mer bekväm med att prata svenska, min yngsta försöker ibland prata engelska med mig, kanske för att han liksom glömmer bort sig. Svårt för honom att liksom översätta vad de gjort i skolan t.ex. också. Ibland saknar han lite ordförrådet verkar det som. Ingen av dem bryter dock. Tror att min äldsta är bättre för att jag var hemma betydligt längre med honom, höll på och sjöng svenska sånger och så, pappan var hemma mest med tvåan.
Så har vår erfarenhet varit. Lycka till! Det ger mycket för ett barn att vara tvåspråkigt, underlättar också sedan ett tredje språk!