Flytta till landet.

Ingen i det här fallet är väl egentligen oresonlig. Du har en mer romantisk inställning till ett boende och hon har ett mer praktiskt.
Flyttar du ut på landet kommer dina barn att hata dig i tonåren, det vet jag säkert.

Sen är det väl mera smart att göra som kvinnan vill, när allt kommer omkring. Eller hur...

Tillräcklig social stimulans fås på dagis och sen i skolan. Tror mest din sambo inser hon är for lat att ta extrajobbet med ev skjutsande. Det är ju dessutom bara spekulationer; kanske ert barn kommer att älska landet om det vill t ex rida eller jaga mm.

Ar det bara du som behover pendla, och inte hon? Den som pendlar måste ju bli kompenserad i viss mån for att se det som värt det.

Ingen av er är väl orersonlig, men ni har väl olika drömmar. Vi har precis flyttat till landet. Min mans dröm. Jag tycker att det är helt OK men inte min dröm. Jag ser absolut samma typ av problematik som din sambo. Jag trivs inte alls med att vara bilbunden exempelvis, tycker att det är värdelöst rent ut sagt. Jag vill helst kunna gå eller cykla till affär, skola, fritidsaktiviteter, kompisar etc. Det tycker jag är bra för barnen också. Vi har alltid gått eller cyklat till förskola, skola, träningar etc. Nu är detta ändå ett jättebra val för oss då vi fått tomt och har barnens farföräldrar granne och det är fantastiskt fint och lugnt, men visst förstår jag din sambo. Jag ser "problemen" mer än min sambo också då jag tagit klart mycket mer ansvar tidsmässigt för barnen. Han har hittills jobbat mer. Han har inte varit den som fixat kompisar, följt med till majoriteten aktiviteter etc. Sedan gillar jag folk och kommer att få jobba lite för att inte bli lappsjuk . Barnen stormtrivs sedan dag ett. De springer runt som kalvar på vårbete och tycker att det är mycket bättre här. Jag tycker också att det är en bra barnmiljö. Skog, hästar och får utanför etc. Vi får skaffa moppar till dem när de blir äldre . Ni får helt enkelt prata med varandra och vara ärliga med varandra och respektera varandras olikheter .

Vi har förresten tre barn i åldern 1-6 år, om det har någon betydelse .

jag är uppväxt på landet, fick åka buss ända från jag var 6 år för att komma till skolorna. Föräldrarna skjutsade nog en hel del också, speciellt när man blev tonåring och skulle ut på helgerna, med kompisarna inne i stan. Vi var 4 barn i lite olika åldrar. Jag trivdes väldigt bra på landet, både som barn och som tonåring. Allt beror väl på både var ni ska bo, hur kommunikationerna är, var barnens vänner bor etc.