Hur släpper/accepterar man det?
Hej ...
Snart 6 års barnlöshet med 4 ivfer och ett 10 tal ägglossningsstimuleringar bakom oss... Lätt edometrios och varje gång jag varit och kollat med ultraljud så har det inte funnits några ägg på vänstra äggstocken.. Samtidigt säger de att jag har bra AMH. Mannen inga fel på.. Läkaren satte oss i kategorin: ofrivilligt barnlösa.
Ena dagen tappar jag hoppet och andra dagen vill jag fortsätta kämpa, alla mina vänner har barn nu och jag är ensam i min barnlöshet. Jag vet att det är många fler därute som är i samma sitts men ingen som jag träffat på och som jag kan dela mina känslor och tankar med...
Senaste 2 gynekologerna jag varit hos har mindre eller mindre: Jaaa, ni har gjort nästa allt, vad vill ni att vi gör nu?
Svider i hjärtat när en läkare säger så, när jag söker hjälp hos läkarna och får höra de orden. Det har pratats om insemination men jag e lite kluven, jag menar, 4 ivf som inte hjälpt så hur i helsike skulle en insemination hjälpa. Läkaren sa att en tjej som gjort det hos honom har blivit gravid trots att hon gått igenom ivf.. Ja, hopp återigen.
Min man tycker jag så synd om också, de flesta av hans vänner har fått barn men han väljer att vara med mig som inte kan bli gravid. En väldigt fin människa...
Jag vill bara släppa det här, gå vidare och acceptera att det är som det är... alla pratar om de som blivit gravida när de "släppt" detta, men huuur släpper eller accepterar man något sådant när man möts av gravida varenda dag, när man träffar vänner och deras fina barn, när mina vänner planerar saker till helgerna de ska göra med barnen och när man kommer hem till ensamheten, ingen liten människa som kommer springade fram med öppna armar... för att inte tala om alla instagram bilder där alla lägger upp bilder på sina söta barn och skriver så fina ord... och våra föräldrar som inte får barnbarn ifrån oss...
Herregud, nu slutar jag skriva... kan inte hålla tårarna tillbaka och jag sitter på jobbet.
Kram till er