begravning

Det är klart du ska gå, om du vill det. Varför så osäker?

Jag vet ej. Om de anhöriga skulle undra varför jag kommer o ej maken?

Låt de undra. Det kom massor av folk på min mammas begravning som jag inte hade en aning om vilka de var eller om mamma kände de. Jag blev bara glad att de dök upp.

Om någon frågar varför maken inte kom så säg som det är: Han orkade inte. Men du tror inte han följer med om du är med? Ni kan gå precis när som helst, ni kan till och med vända i dörren om det blir för jobbigt. Ingen kommer tycka att det är fel eller konstigt. Kanske, om det blir jobbigt när ni väl är där, du kan gå in och haffa någon närstående (kompisens föräldrar/syskon/partner/whatever) som kan komma ut ett ögonblick och bara växla några ord innan ni går igen.

Alla sörjer på olika sätt, det finns inget rätt och fel, här.

Tack för dem orden. Jag kommer att gå själv o känner mig styrkt av dina ord.

Gör så.