Snart 8 år och vågar inte sova själv

Jag har en son med autism och han vill inte heller sova själv, han fyller 8 i sommar. Han somnar i soffan och blir buren till sängen eller så somnar han med någon av oss i stora sängen medan en förälder får sova i hans säng så det inte blir för trångt.

Har ni provat en orosätare, alltså ett mjukdjur som "äter upp farliga saker". Man ritar teckningar av det hemska och lägger i munnen och sedan så plockar föräldern bort det i smyg när barnet inte ser. Det fungerade på min kompis dotter med asperger.

lekmer.se/sorgenfresser/

Jag sov hos mina föräldrar bra mycket längre än så, och har ingen diagnos. En av mina nära barndomsvänner (manlig) gjorde också det, båda på grund av mörkerrädsla. Jag tror inte det är något att bekymra sig för, men är det besvärligt för er del så är nog (tyvärr) mitt bästa tips att köpa större säng eller ordna med en madrass på golvet. Hos oss kommer det troligtvis bli pappan som får sova själv med barnen i stora sängen och jag i gästrummet, men än så länge är barnen små nog att sova i egna sängar! :)

Jag tolkar det som att ni har 2 våningar i huset. Har ni testat att ni befinner er i rummet utanför med öppen dörr och tänd lampa i det rummet? Jag är 34 och sover fortfarande med tänd sänglampa när jag sover själv så vet precis hur läskigt det kan vara. Min dotter tycker också det är läskigt att somna själv men jag säger att vi är i rummet utanför och så går vi in ungefär var 5-10:e minut och kollar att allt är bra och då fungerar det bra.

Tack för alla snabba svar snälla ni.

Ja, vi har provat med en orosätare, men det hjälpte inte när det väl kom till kritan och kvällen kom tyvärr. Annars är det ju en jättebra idé med de där orosätarna, kan tänka mig att de fungerar bra för vissa barn. Vi brukar köra med magiska "trollramsor" som jag hittat på och de ramsorna säger sonen varje kväll han ska sova, det fungerar ibland.

Jo, vi har två våningar i huset och vi har provat sitta utanför dörren till sonens rum då han försöker somna, men det hjälper inte heller för då försöker han hålla sig vaken och kontrollerar hela tiden så att vi är kvar. Han har så stort behov av kontroll vår gosse. Att titta till honom var femte - tionde minut har vi också testat många gånger. Då ligger han också och håller sig vaken, hur trött han än är, för att kolla att vi kommer.

Vi har två hus och just nu bor vi i sommarhuset. I "vinterhuset" sover sonen i en extrasäng bredvid oss men här i sommarhuset har vi ingen. Kanske får skaffa en hit med så att vi ryms bättre på kvällen åtminstone då sonen sover med oss.

Jag är 34 år och är ännu mörkrädd själv och sover ofta med nattlampa, så jag förstår verkligen sonen. Det är inte lätt då man är riktigt orolig att somna själv. Jag tassade själv till mamma och pappa tills jag var säkert 10 år och sen tvingade jag mig att sova själv för att de sa att jag måste, men då var jag så mörkrädd att jag kallsvettades fast jag hade taklampan tänd att det tog flera timmar innan jag somnade. (Har också Asperger kan jag tillägga.) Så vill jag inte att sonen ska känna. Vill att han ska känna sig trygg med att somna själv.

Det är lurigt det här med nattningen. Jag antar att sonen helt enkelt bara behöver extra mycket trygghet och att han bör få ta det i sin egen takt, men samtidigt skulle det vara guld värt med den där lilla tiden själv på kvällen så man kunde få tala lite ostört med maken och se vad man ville på tv utan att tänka på om det kan vara ljud från tv:n som skrämmer sonen.

Jag får lite dåligt samvete ibland då jag ser sonens kusiner som sover över och somnar helt själv utan problem och tänker att det vore så skönt om min son också skulle fixa det, men sen tänker jag att nu är det som det är och alla barn är olika. Och i slutändan så skulle jag inte ändra något på min pojke för han är så fin och bra som han är.