• Anonym (sorg)

    Hans död plågar mig!

    Min första pojkvän dog för över 1 år sedan. Jag plågas av detta fruktansvärt mycket! Drömmer om honom väldigt ofta. Sorgen är outhärdlig. Vad ska jag ta mig till??? Kan aldrig bli människa igen. Tiden läker inte såren. Det har  bara blivit värre.

  • Svar på tråden Hans död plågar mig!
  • Anonym (Kurator)

    Beklagar TS. Hur gammal är du? Jag tänker att du skulle kunna gå till en kurator via skolan. Har du folk omkring dig du kan prata med?

  • Nyfiken gul

    sorg tar tid och det måste få ta tid. 

    ja tiden läker såren i den form att sorgen förvandlas till andra faser. Och det händer vartefter du själv läker. 

    Något som dock är viktigt är HUR du sörjer och hur du hanterar sorgen.  Det är inte bra att fastna i sin sorg, livet måste gå vidare hur ont det än gör , man måste kliva upp och gå och jobba, handla , träffa vänner osv det är liksom det som är livet.  Hur tung sorgen än är så kommer den döde ändå inte tillbaka. 

    sörj och gråt,det är helt okej och det får ta sin tid. Men viktigt är också att du aktivt gör något åt den sorgen. 


    Alexander -98- Isaac -00- Victor -08-
  • Anonym (,)

    Jag beklagar verkligen och det är inte så konstigt om det påverkar, det är ju en väldigt tragisk händelse när någon dör.
    Vad var det som hände om det är ok att jag frågar.
    Och jag tror som föregående att det kanske skulle vara skönt för dig att få prata med någon om honom, att få lite hjälp att gå vidare.
    För jag antar att det är vad han skulle ha velat också.

  • Anonym (sorg)
    Anonym (Kurator) skrev 2014-06-30 07:26:46 följande:

    Beklagar TS. Hur gammal är du? Jag tänker att du skulle kunna gå till en kurator via skolan. Har du folk omkring dig du kan prata med?


    Tack. Jag är mellan 25-30 år.

    Jag har en vän att prata med men det blir inte bättre av det.
  • Anonym (sorg)
    Nyfiken gul skrev 2014-06-30 07:29:12 följande:

    sorg tar tid och det måste få ta tid. 

    ja tiden läker såren i den form att sorgen förvandlas till andra faser. Och det händer vartefter du själv läker. 

    Något som dock är viktigt är HUR du sörjer och hur du hanterar sorgen.  Det är inte bra att fastna i sin sorg, livet måste gå vidare hur ont det än gör , man måste kliva upp och gå och jobba, handla , träffa vänner osv det är liksom det som är livet.  Hur tung sorgen än är så kommer den döde ändå inte tillbaka. 

    sörj och gråt,det är helt okej och det får ta sin tid. Men viktigt är också att du aktivt gör något åt den sorgen. 


    Jag gråter ständigt och drömmer om honom ofta. I drömmarna så kommer han tillbaka fullt levande. Det blir så otroligt känslosamt.
  • Anonym (sorg)
    Nyfiken gul skrev 2014-06-30 07:29:12 följande:

    sorg tar tid och det måste få ta tid. 

    ja tiden läker såren i den form att sorgen förvandlas till andra faser. Och det händer vartefter du själv läker. 

    Något som dock är viktigt är HUR du sörjer och hur du hanterar sorgen.  Det är inte bra att fastna i sin sorg, livet måste gå vidare hur ont det än gör , man måste kliva upp och gå och jobba, handla , träffa vänner osv det är liksom det som är livet.  Hur tung sorgen än är så kommer den döde ändå inte tillbaka. 

    sörj och gråt,det är helt okej och det får ta sin tid. Men viktigt är också att du aktivt gör något åt den sorgen. 


    Jag gråter ständigt och drömmer om honom ofta. I drömmarna så kommer han tillbaka fullt levande. Det blir så otroligt känslosamt.
  • Anonym (Kurator)
    Anonym (sorg) skrev 2014-06-30 07:33:17 följande:
    Tack. Jag är mellan 25-30 år.

    Jag har en vän att prata med men det blir inte bättre av det.



    Då behöver du nog träffa en psykolog.
  • Anonym (sorg)
    Anonym (,) skrev 2014-06-30 07:30:00 följande:

    Jag beklagar verkligen och det är inte så konstigt om det påverkar, det är ju en väldigt tragisk händelse när någon dör.
    Vad var det som hände om det är ok att jag frågar.
    Och jag tror som föregående att det kanske skulle vara skönt för dig att få prata med någon om honom, att få lite hjälp att gå vidare.
    För jag antar att det är vad han skulle ha velat också.


    Tack.Han dog helt plötsligt och oväntat av sjukdom. 

    Jag har börjat med antidepressiva mediciner men dom hjälper inte.
  • Anonym (,)
    Anonym (sorg) skrev 2014-06-30 07:37:23 följande:
    Tack.Han dog helt plötsligt och oväntat av sjukdom. 

    Jag har börjat med antidepressiva mediciner men dom hjälper inte.
    Jag förstår, och jag har själv haft depression så jag vet att det tar tid att ställa in rätt dos.
    Som min psykiatriker förklarade det så börjar man alltid med en väldigt låg dos och ser om det räcker, annars trappar man upp gradvis, tills det får effekt.
    Så att inte patienten ska behöva äta mer medicin än nödvändigt.

    Sen så tror jag att det bästa är att kombinera med att prata med någon.
    En vän kan vara ett stort stöd men är inte lika insatt i processerna som pågår och kan inte hjälpa dig att hitta verktygen du behöver på samma sätt.

  • Anonym (L)

    Jag förlorade också min pojkvän plötsligt för snart 6 år sedan. Drömde om honom heeela tiden, han kom både levande och död till mig. Det var fruktansvärt.

    Tiden läker absolut inte alla sår, men man lär sig leva med det och acceptera. Jag saknar honom fortfarande, är fortfarande ledsen men jag tänker inte längre på honom varje dag. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna bli kär igen, men det blev jag.

    Det kommer att ta tid Ts. Men ge dig själv tiden att vara ledsen. Gråt, skrik. Och dröm! Du bearbetar denna händelse genom att drömma. Kram!

Svar på tråden Hans död plågar mig!