Svår katt att hjälpa

Hej! Jag och min sambo har två katter - en traditional perser och en ragdoll.  De är jättefina och vi tycker om båda väldigt mycket. De är dock som natt och dag. Vår ragdollhane är helt underbar och väldigt lätt att handskas med. Men vår perserhona är väldigt svår och vi vet inte hur vi kan hjälpa henne :(

Vi skaffade persern först - då lite äldre, minns inte hur många månader, men fortfarande en ungkatt. Vår plan var redan från början att skaffa två katter så att de slipper vara ensamma!

Redan från början var hon lite svår och var liksom väldigt needy. Hon kan inte leka själv utan behöver någon som rör på leksakerna. Men det gick ändå ganska bra eftersom det var spännande med en ny katt och vi naturligt gav henne all tid vi hade.

Det är inte ofta hon hoppar upp och kelar med en och det tog tid innan hon gjorde det. Så det är inte som att man kan svara på hennes sök efter uppmärksamhet genom att kela med henne. Och söka började hon göra, hon började göra saker som att hoppa upp på soffbordet (som hon uppenbarligen vet hon inte får göra) för att få uppmärksamhet.

Vi tänkte det skulle bli bra när vi fick hem lillkillen. I början var det klart spänd stämning mellan dem, fast det lättade efter några dagar. Det verkade gå mot det bättre, de började leka och jaga varandra lite och låg och kelade vid ett par tillfällen. Men i det långa loppet har det blivit en negativ utveckling för henne. Hon är ännu mer tillbakadragen eftersom han naturligt är så framme och tar plats på ett positivt vis. När man försöker leka med dem kan hon sitta och stirra på leksaken i 5 minuter utan att göra något - och det när man håller borta den lille.

Det är jättesvårt att hjälpa henne... Vi förstår ju att hon är rastlös så vi tänkte att om vi går ut med henne kan hon få den stimulationen hon behöver. Kort och gott, det har varit väldigt lyckat, båda katterna är duktiga på att gå i koppel och hon ser lyckligare ut än någonsin när hon får vara ute och springa.

Det känns bra att gå ut med henne, men det känns mindre bra när hon numera börjat jama och gnälla värre än någonsin. Vi får ingen lugn minut, hon kan gnälla i timmar och långt in på natten. Vi kan helt enkelt inte gå ut med henne jämnt, vi kan liksom inte göra henne nöjd med den tiden vi har. Vi är i alla fall konsekventa med att aldrig gå ut med henne om hon gnäller.

Finns det något vi kan göra? Kommer hennes beteende ändras med tiden?

Allt gott,
Fredrik och Jessica