Förlorad kärlek/Vänskap. Klarar inte av att leva :-(
Hej.
För snart ett år seåsidosattade jag mitt livs kärlek pga min egen dumhet. Jag strulade till det på fyllan med en annan tjej! Dock trodde jag inte att det skulle skada min dåvarande flickvän eftersom hon länge tjatat på mig att vara med andra.
Ngt som sårat mig oerhört mycket och även fick mig att distansera mig från henne :-/. Detta eftersom jag trodde hon ville hitta en anledning till att dumpa mig. 2010 så hade hon en flört med en kille samtidigt som jag var utomlands och arbetade, detta var ngt som totalt bröt ned mig och jag kunde inte längre sköta jobbet. Fick säga upp mig i samma veva.
Väl hemma redde det ut sig med tiden och vi fick ett barn till. Men jag mådde fördjävligt dåligt och var livrädd att förlora henne. Tyvär valde jag att ta till min enda tröst=droger. Opiater som gjorde mig känslomässigt avtrubbad och det var väl vad som gjorde att min sambo kände sig åsidosatt. Men grejen var den och är den att hon aldrig försvarat mig när andra hackat på mig eller bedrivit smutskastningskampanjer.
Var egenföretagare och blev tyvär snabbt allas hackkyckling då det gick bra för mig och det är tydligen inte ok att det gör det för utbölingar. Detta torde på mitt psyke enormt då de i längden lyckades svärta ned mitt rykte och ekonomin blev katastrof. Grejen är den att min dåvarande flickvän var vän och arbetade hos den största skitsnackaren. Det var även dennes son hon hade flörten med 2010.
Snabbt framåt till 2013. Jag hade en person som varit min arbetsgivare sedan 2009, jag hyrde hus av honom där jag och mamman till barnen bodde. Det var nu jag var dum nog att tro på det hon tjatat om så länge, att jag borde ha "kul" med någon annan. På fyllan träffade jag en tjej som visade mig uppskattning på alla vis. Jag föll för detta och gav in, vi hade sex och jag ringde barnens mamma direkt därefter och berättade.
Då allt detta gjorde mig osäker kände jag att det bästa vore att göra slut (mitt livs största misstag) hon blev jätteledsen vilket chockade mig då hon alltid varit så kall och hård. Jag började med tiden ångra mig, älskade ju henne otroligt mycket, något jag förstod först när jag förlorat henne.
Jag ville försöka igen, hon var väldigt luddig angående detta men jag uppfattade det som att hon kanske ville bara tiden fick läka såren. Vi fortsatte att bo ihop. Jag mådde skit och tog mer och mer droger. Till hösten kom första sveket, han jag såg som en nära vän strulade totalt i mig och jag fick inga jobb = totalkvaddad ekonomi. Jag kände mig så sviken och lurad, var nämligen lovad jobb och skötte mig helt och hållet.
Efter ett tag kom nästa dråpslag, barnens mamma kom jag på med att ha ihop det med honom i smyg bakom min rygg. Jag kom på detta när hon åkte dit för att tvätta, efter 2 timmar blev jag misstänksam och körde dit. Vad såg jag? Jo fotspår in till honom 
. Sviken av 2 personer jag litade på och som betydde jättemycket för mig.
Ballader ur totalt och kände att nu är jag vid livets slut. Tog ännu mer droger för att dämpa paniken och rädslan + sorg. Försökte få henne tillbaka utan framgång. Tröstade mig genom att leka med döden, blandade friskt opiater med alkohol och benso. Tillslut försökte jag ta mitt liv genom en överdos av heroin. Dock ringde en vän ambulans och jag vaknade upp igen på sjukan.
Senare på vintern träffade jag tjejer som jag låg med för att i gengäld få sällskap om natten då jag ej vågade vara ensam. Detta sänkte mig ännu mer, kände mig äcklig och horig. Blev vän med fel personer och blev rånad på allt jag äger samtidigt som jag blev misshandlad och våldtagen.
Fick fly ön. Träffade en underbar tjej. Hon är allt man kan önska. Men jag kan inte få känslor för henne då jag älskar mamman till mina barn . Har verkligen försökt men det går inte.
Nu orkar jag inte leva på detta viset längre. Jag tänker på exet och saknar henne mer och mer för varje dag som går. Älskar henne så mycket , vill inte leva utan henne.
Nu är hon ihop med min fd vän och jag orkar bara inte mer.
Tänker ta en överdos igen men denna gång skall jag lyckas.
Ursäkta att det blev långt men behövde skriva av mig.
Gräset är inte grönare på andra sidan.
