Det finns hopp!
Hej alla kämpare.
Jag ville bara dela med mig av min historia. Jag har hypotyreos och pco och ingen naturlig ägglossning. Har alltid haft oregelbunden mens som kommit lite när den känt för. Jag och min sambo genomgick en fertilitetsutredning i november 2013 där det visade att hans spermieantal var normalt och att jag behövde ägglossningsstimulering, till att börja med. Jag åt redan medicin för min hypotyreos och hade tidigare fått Pergotime utskrivet av en läkare utan resultat.
Fertilitetsläkaren tyckte att vi skulle äta pergotime igen, varannan månad i ca 6 månader. Efter det skulle vi diskutera andra metoder. Jag tyckte detta lät väldigt länge, men började i januari 2014 med första pergotime-kuren, 1 tablett. Jag hade missförstått min tidigare läkare om exakt NÄR jag skulle börja med kuren. 4e mensdagen, sa hon. Missförståndet låg i att hon hävdat att mensstarten var när man fick lite blodblandade mörkbruna flytningar (något jag ofta har innan mens) och därför åt jag således Pergotime alldeles för tidigt. Detta gav givetvis inget resultat. Fertilitetsläkaren förtydligade för mig att första mensdagen är "när kranen öppnar sig", och att Pergotime annars inte har någon som helst effekt.
Sagt och gjort, i mitten på januari var jag efter min första korrekt konsumerade Pergokur, 1 tablett, (dag 5-9) tillbaka hos läkaren för att kolla tillväxt hos äggblåsor. Inget hade hänt. Jag fick komma tillbaka en vecka senare, och då såg det ut att ha hänt något, men det gick inte att säga exakt när det skulle lossna. Jag fortsatte att testa med ägglossningstester hemma, och fick ägglossning mellan dag 17-19 i cykel. Jag och sambon var aktiva som sig bör. 1 vecka senare fick jag mellanblödningar som höll i sig en vecka fram till mensen.
Mot min läkares inrådan påbörjade jag en andra pergotimekur direkt i februari. Jag visste att det inte var optimalt, dels pga risk för överstimulering, och dels pga att slemhinnan kan bli tunn osv. Jag sket fullständigt i detta eftersom jag inte alls orkade vänta till mars. Dessutom hade jag eventuellt behövt vänta ännu längre eftersom ingen naturlig äl = ingen/försenad mens, och eventuell igångsättande behandling innan pergotime.
Som sagt så körde jag på ändå. Dessutom hade jag inget vul för att kolla äggblåsor att luta mig mot eftersom jag gjorde detta i "hemlighet". Jag körde med äl-tester hemma och fick utslag dag 17, dag 19 var det fortfarande positivt och jag slutade testa. Jag och sambon låg i som vanligt. En vecka senare fick jag samma mellanblödningar som innan mens, som ökade i mängd, var bruna och emellanåt även färskt blod. Jag antog att detta innebar mens.
Bimdagen kom och jag tog ändå, trots sparsamma blödningar och bruna flytningar, ett gravtest för att utesluta graviditet, även fast jag visste att jag inte var gravid. Jag hade inte alls känt nåt speciellt innan, inga ömma bröst eller nåt. Men till min stora förvåning var där ett svagt streck. Jag ropade inte hej utan väntade till nästa dag och tog två till tester, som båda hade streck men något svagare än dagen innan. Jag blev naturligtvis inte klokare av detta utan tog dagen därpå ett digitalt test som tydligt visade "Gravid 2-3". Jag blev mest fundersam. Kunde det stämma? Jag hade ju bruna flytningar, och ibland blod, betydde det att det var en dålig graviditet, början på ett missfall eller vad? Kanske t.o.m utomkvedshavandeskap?
Jag fick göra två tidiga vul, ett i vecka 5 där man såg en hinnsäck, och ett i vecka 6 där man t.o.m såg ett foster och en gulesäck. Jag såg hjärtat picka på en 5 mm stor krabat. Blödningarna och flytningarna fortsatte emellertid, och jag tyckte det var svårt att glädjas åt något som kändes så osäkert. Läkarna kunde givetvis inte lova att det skulle gå bra.
I vecka 8+ blödde jag fortfarande, mest mörkbrunt, men vissa dagar med inslag av blod. I samband med ännu ett vul konstaterades att jag av någon anledning har lättblödande livmodertapp. Jag gjorde ett cellprov men det var normalt. Vet att jag haft hpv tidigare, så möjligtvis hade det någon inverkan.
Sedan en dag, runt vecka 9+, fick jag en störtblödning på morgonen och åkte till gynakuten. Efter många timmars väntan konstaterades att fostret mådde bra och att det antagligen var livmodertappen igen. Dagen efter slutade det bara blöda, och det har inte kommit en droppe sedan dess. Idag är jag i vecka 19+0 med en sprattlande liten bebis i magen. Det känns fortfarande exakt lika overkligt som dagen jag tog det första testet, men GE INTE UPP! Lyssna på er kropp, på era känslor och framför allt, ta all info om hur många dagar äl-test "ska" ge utslag för att det ska vara äl, att blödningar alltid betyder missfall eller mens osv osv med en STOR nypa salt. Man kan inte alltid utgå från hur det "ska" fungera eftersom ens egen kropp är unik. Det funkade för mig iallafall!
Lycka till och kram, eran tur kommer!
