orkar inte med min 7åring

Ingen? Kanske la jag tråden i fel kategori? ?

Hmm jag vet inte riktigt, du kanske måste straffa honom på något sätt.
Jag är inte så kunnig men kanske ta bort något som han gillar tills han lugnar ner sig

Nu känner jag inte ditt barn, men många speciella barn behöver ordentligt med förberedelser då tvära kast är värst och bara ger utbrott. Förbered några minuter innan det är dags att göra något nytt, så han hinner ställa om sig till att klä på sig, äta frukost, sluta leka eller vad det nu handlar om.

Klarar han av att leka med sina syskon eller blir det bara bråk? Försök hitta allt som funkar och beröm honom för det även om det handlar om superkorta stunder på en minut.

Förstår han hur er dag kommer att se ut, eller skulle ni behöva strukturera upp dagen med bilder med t ex frukost, innelek, utelek, lunch, åka bil mm.

Hur fungerade det i förskolan? Kanske har du tips att hämta där. Sedan behöver du hämta andan och inte bli på stridshumör direkt utan försöka ta det lugnt. Självklart lättare sagt än gjort, jag vet hur det är med ett trotsande barn hemma och har jobbat i både skolan och förskolan, så jag förstår. Hjälper det att han får vara för sig själv för att lugna ner sig eller mår han bättre av en vuxen i närheten. Är han känslig för ljud och mycket intryck?

Är du ensam med barnen eller finns det en förälder till närvarande? I så fall behöver ni ju avlasta varandra samt att den ene tar 7-åringen och hittar på saker, om så bara på hans rum. Mår han bäst av att få springa av sig eller blir han lugnare vid tv, film, pedagogisa spel, musik, lego, böcker, måla o s v? Ni får försöka hitta saker som intresserar honom och får honom att inte leta negativ uppmärksamhet hos er eller syskonen.

Tyvärr är det ju sommar nu, men annars har varje kommun skyldighet att erbjuda en föräldrautbildning, just för att ha en verktygslåda att ta till för att möta trots, barn med särskilda behov mm. Jag gick "De otroliga åren 3-8 år" när min dotter trotsade som mest och jag hade en liten bebis som också behövde tid. Därifrån tar jag fortfarande till egentligen självklara saker som att ägna minst 10 minuter fokuserat på bara henne i form av någon bok, spel, lek varje dag. Berömma henne för allt positivt, försöka hitta andra angreppssätt o s v.

Går det prata med pojken själv vad han mår bra av? Allt beror ju på vilken nivå han befinner sig på att kunna uttrycka sig.

Det låter som att din son mår väldigt dåligt. Ett bra första steg är att sluta se honom som en odräglig och jobbig unge, och att börja se honom som ett ledset, förtvivlat, sårat och förvirrat litet barn. För det är vad han är. 

Ta en ordentlig funderare, både när det gäller hemma och i skolan. Hjälper ni sonen idag? Eller stjälper ni? 

Bo Hejlskov: Problemskapande beteenden vid utvecklingsmässiga funktionshinder. 
Ross Greene: Explosiva barn
Två böcker väl värda att läsa. 

Vänd dig till habiliteringen istället. Har hört att man får fortare utredning där.

Jag tycker också att du ska läsa någon av de två böcker som Mumin80 rekommenderar. 

Vi har samma typ av barn, som nu har fått sin diagnos. Det som har hjälpt oss allra mest är att vi läste Hejlskovs bok. Nu blir vi inte längre provocerade av vår sons härdsmältor. Vi vet att när han säger fula saker åt oss och sparkar oss, då har belastningen på honom varit alldeles för hög. Oftast kan vi se i förväg när det är på väg åt fel håll, och reagera stödjande istället.

Vi delar ganska ofta upp familjen. En av oss vuxna tar sonen med funktionshinder, och den andra tar det andra barnet, sen ser vi till att befinna oss på olika platser.