Även jag tycker att åldergränsen ska vara individuellt anpassad, det jag tror vore enklast är att sätta regel som innebär att medgivande ges för adoption av barn som är minst x år yngre än äldsta föräldern. Förslagsvis minst 45 år yngre. Det utesluter inte kompetenta föräldrar eller par där ena är mycket äldre. Dock måste båda föräldrar uppfylla vad som krävs för att ta emot ett äldre barn också.
Som det är nu faller hoppfulla föräldrar endast pga ålder och det är inte bra. Alla ska prövas individuellt.
För tio år sedan var det relativt vanligt att föräldrar runt 50 (+-2 år) fick bli föräldrar till barn runt ett år. Provokation ( och såklart negativ erfarenhet) kring detta tror jag orsakade Socialstyrelsens nya synsätt, med en nämnd ålder.
Åldersangivelsen är dock väldigt låg och ologisk. Du kan få ett medgivande vid 42 års ålder och vid 44 bli förälder till ett litet barn, men du får nej till ansökan om medgivande om du fyllt 44. Många 44, 45, 46, 47 åringar mfl kan bli fantastiska föräldrar till en 1, 2, 3, 4 åring, osv, men får aldrig chansen då de enligt socialstyrelsen redan var för gamla vid ansökningstillfället.
Nu är det tyvärr väldigt svårt att adoptera som ensamstående och det kan ta oerhört lång tid, annars hade jag faktiskt föreslagit att ni skiljer er innan adoptionsprocessen och kvinnan adopterar själv, troligen skulle en äldre man som senare gifter sig med mamman och har fungerat som en pappa från dag ett, få adoptera barnet ned sk anhörigadoption.
