• Emelitos

    SNÄLLA HJÄLP MIG MED MIN SONS SÖMN!!!

    Snälla alla mammor och pappor! Jag håller på att bryter ihop! På riktigt. Bryter ihop! Känner mig som världens sämsta förälder och börjar på riktigt bli rädd för att jag har tagit mig vatten överhuvudet!
    När vår som var 6 veckor gammal så blev han förkyld och det var väldigt jobbigt för honom. Det enda sättet för honom att somna då var om vi gungade honom till sömns, något som vi håller på med än idag, han är nu 8 månader. Och nu håller jag och min man börjar bli tokiga. Allt vi vill är att vi ska kunna lägga honom i sängen och att han tillslut ska komma till ro. Men det går absolut inte. Vi lägger honom i sängen och han gör allt för att böka runt där, han ställer sig upp, hoppar i sängen, i värsta fall släpper han taget så han slår sig själv i spjälorna men annars så står han och hoppar allmänt. Om vi går ut från rummet så blir han fullkomligt hysterisk. Han gråter så mycket att han börjar hyperventilera. Och det börjar han med bara efter ca 5 min. Min man tycker att vi ska låta han vara. Han ska ligga där inne för att "han ska lära sig". Jag klarar inte av att höra och se att han blir så pass ledsen så att han hyperventilerar. Han är så ledsen att han blir helt svettig och ikväll har jag hållt på i 2 timmar och försöka få honom att sova. Ett tag satt jag inne i rummet med honom men han håller bara på och ställer sig upp och bökar. Han är inte ledsen om jag är där men så fort jag går ut så blir han hysterisk. Jag satt brevid hans säng nu ikväll och bröt ihop. Bara grät och grät. Jag orkar inte mer! Jag vet inte hur vi ska lösa det här. Jag orkar inte längre bära på honom, jag orkar inte långa stunder att gå med bärsele. ALLT jag önskar är att man kunde lägga honom i sängen och att han kunde komma till ro och somna utan att bli vaggad. SNÄLLA! Vad ska jag göra?! Jag blir deprimerad. Vi har också problem på nätterna, då kan han vakna och har man otur tar det en timma att söva honom. Det känns ibland som att vi har noll rutiner och när man väl lyckas med något och man får ett litet hopp så blir man så jäkla besviken igen. Hela tiden. Det här tar på mitt psyke, min och min mans relation och jag känner mig som en sådan dålig förälder. Vad ska vi göra??

    Tack på förhand! Alla tips mottages!!!

    / en desperat mamma ????


  • Svar på tråden SNÄLLA HJÄLP MIG MED MIN SONS SÖMN!!!
  • Drottningen70

    Ser inget jättekonstigt med att vagga en 8 månaders till sömns faktiskt. Det höll jag på med till efter året. Ibland tog det bara en halvtimme, ibland två timmar. Det där går ju i perioder. Jobbigt ibland javisst, men å andra sidan behöver man ju inte jobba när de är så små utan kan lägga energin på just såna saker. Jag tror att du blir stressad för att du haft felaktiga förväntningar på småbarnstiden. Hursomhelst så är det nu när han är 8 månader HELT fel tid att börja göra förändringar, hålla på med ignoreringsmetoder, då barnet befinner sig i separationsfasen och är extra närhetsbehövande och känslig. Hålla på med sånt nu kan orsaka betydligt större problem än ni har nu under betydligt längre tid. Fortsätt vagga och försök finna acceptans i att det faktiskt är såhär det ser ut att vara bebisförälder.

  • Sisisisi

    Har du tassar på sängen så kan du sätta dig på golvet, lägg ena handen på bebisens mage och gunga sängen med andra handen.

    Har ni testat att lägga honom i eran säng annars? Ligg bredvid tills han somnar och bär sen över honom efter en stund till sin säng.

    Att låta honom skrika tills han somnar är en dålig idé, det skulle jag aldrig göra med mina barn.


    Keep your child rear facing for as long as possible!

  • Semlan83

    Inte för att det är nån tröst, men det verkar vara en fas som dom har i den åldern. Min son somnar inte heller på kvällarna, det kan ta timmar. Lämna honom inte gråtandes, små barn "lär sig inte" på det sättet. Den åldern er son är i nu är väldigt känslig. Ta stöd och råd av bvc?

  • Annelie 76

    Gå till biblioteket och låna alla böcker du hittar som handlar om barn och sömn. Läs dem och välj det som känns bäst att göra.

    För oss hjälpte det jättemycket att ha rutiner på dagen. Fasta mat och sovtider. Och en fast läggning på kvällen. Helt och hållet bestämda tider som inte ruckas på.

  • Yonndax

    Som tidigare skrev: när lägger ni honom och är han trött då?
    Hur sover han på dagen? Nått sent sovpass som kanske gör att han inte är så trött på kvällen.
    Brukar han somna om ni åker bil?
    Somnar han i vagnen?
    Hur lång tid tar det för honom att somna om ni skulle böra/vagga honom?
    Fungerar det att sitta i soffan och vagga honom så ni slipper bära?
    Hur ser era nattningsrutiner ut i övrigt?

    Blev kanske inte så många svar tyvärr =/

  • Emelitos

    Det som du skrev, Drottningen70 gjorde mig först lite stött men jag inser att du har satt huvudet på spiken. Jag eller vi har för stora förväntningar på småbarnstiden. Man hör vänner och bekanta med deras barn där allt fungerar felfritt och som någon skrev så har de fasta sovrutiner osv. Vi KAN inte ha fasta sovrutiner. Ingen vet när han ska vakna på morgonen. Det kan vara klockan 6, det kan vara klockan 9. Det känns verkligen inte som att det spelar någon roll vad vi gör, hur mycket han har ätit, hur mycket han har lekt, det är helt omöjligt att veta.

    Vi har nu under ca 2 månader tillbaka lyckats få honom att sova vid kl 20.00 men nu de senaste dagarna har han inte somnat före 21. 

    Och han visar alla trötthetstecken som tex gnuggandet i ögonen och grinighet. Borrar in ansiktet i kudden osv så ja han är trött. Men sen blir jag livrädd för att han somnar senare på kvällarna nu för jag anser att barnen ska somna vid 19-20 på kvällen. Jag tycker att det är en bra tid. Då har man möjlighet att umgås med mannen en stund, man har möjlighet att fixa och dona med sådant man inte hunnit med under dagen. 

    Under dagen sover han ca 2-3 ggr och vi försöker se till att han inte somnar efter 16 för då blir det för nära inpå när han ska sova under kvällen. Tidigare har det gått jätte bra att få honom att somna i bilen och vagnen. Nu vill han inte ens sitta i vagnen så när alla tjatar om att jag ska gå ut och gå med honom, dels för min egen skulle men framför allt min son skull så slutar det med att jag efter 500 meter får ta upp honom och istället gå med bärsele. Han vägrar sitta i vagnen och tillslut blir det ju farligt för han försöker ställa sig upp i vagnen och eftersom han får fullkomlig panik om jag spänner fast honom så har jag inget annat val än att ta upp honom. I bilen måste han ju vara fastspänd men han kan inte ens slappna av där heller. Bilen var guld för oss förut, vi visste att han skulle somna då men det är omöjligt nu.

    Jag vet att jag inte borde ha så stora förväntningar och att jag får sätta mig själv åt sidan helt men ska jag inte kunna göra någonting? Ska jag och min son inte kunna göra någonting? Ska vi inte kunna åka iväg och fika med någon vän och deras barn för att han vägrar sitta i vagn? Eller ska vi inte ens kunna gå ut och gå? Ska jag inte ens kunna borsta tänderna på mig själv utan att han börjar gnälla för att han inte kan vara själv i en sekund? 

    Jag vet inte? 
    Självklart håller jag inte med om att man ska låta han ligga och skrika, känns så himla skönt att jag fick det som svar från er också så jag kunde visa min sambo det. 

  • Emelitos

    Ibland tar det 5 min för att få honom att somna i bärsele, ibland längre, som mest en timma kanske. Det fungerar inte att vagga honom sittandes i soffan, han vill bara ta sig ur famnen och krypa på upptäcksfärd.

    Nattningsrutiner: Eftersom att han inte fått några tänder än så kan vi inte borsta tänder och göra det till en grej. Jag kan inte läsa saga för att han sitter inte still. Vi brukar ge honom gröt vid 19-19-30 tiden och sedan efter det så brukar vi börja nattningen. Det har varit i princip alltid jag som nattat honom, alltså gått med bärsele eller vaggat och vi har även tidigare kunnat ge honom ersättning 1 timma eller en halvtimma efter gröten och då har han på såvis somnat. Han vill inte ha ersättning längre och han hatar välling så det kan vi inte heller köra på. 

    Man blir bara så avundsjuk när man hör hur alla andra har det och hur lätt allt går. 

    Han är även van vid att det alltid är jag som nattar honom så när min man tar på sig selen går det inte alls att söva honom. Och jag kan inte alltid vara här, jag kanske är borta någon kväll och jag kanske bara vill känna att jag någon kväll blir befriad och kan sitta i soffan och ta det lugnt som min man alltid gör men det går tydligen inte.

  • Sesso1

    Hur är han om ni nattar honom i er säng liggandes bredvid honom?

  • Emelitos

    Han älskar att ligga i vår säng. Men inte för att sova tyvärr. Han börjar krypa runt och beter sig som att vi leker att vi jagar honom, så fort man kommer nära honom så börjar han skratta och försöker ta sig därifrån så snabbt som möjligt. Hahah gulligt men inte optimalt för nattning tyvärr. :(

Svar på tråden SNÄLLA HJÄLP MIG MED MIN SONS SÖMN!!!