Träffat en tjej med två barn
Jag är 25 år gammal och har träffat en del tjejer men inte riktigt fastnat för någon.
För tre månader sedan träffade jag henne, på ett ute ställe i stan. Det klickade direkt!
Vi bytte nummer och höll kontakten dagligen tills vi träffades 1,2 veckor senare och har nu träffats flera gånger i veckan.
Jag tycker grymt bra om denna tjejen och hon gör mig verkligen glad. "Problemet" är att hon har två barn och att vi bor en bit ifrån varandra (10 mil).
Hon vill inte ha något särbo förhållande då hon menar på att hon verkligen behöver närhet och kärlek i stort sett dagligen och att hon inte hade klarat av avståndet.
Vi har diskuterat en del hur vi ska kunna lösa det och kom egentligen bara fram till två alternativ då hennes barn ska skolas in efter sommaren och att hon helst inte vill flytta rundor på dem sen när de skaffat sig kompisar osv. Vilket jag har förståelse för. Det är inte lätt som barn att få byta skola i en helt ny ort. Att behöva börja om igen!
1. Hon är villig att offra sitt jobb som hon verkligen älskar för att bli sambo med mig här i stan. Kostnaderna för en 3-4 rums lägenhet här kostar väldigt mycket och med två barn är det nästan omöjligt att hålla. Annars hade det varit all idé att ha varsitt eget boende!
2. Helt enkelt strunta i det vilket gör oss bägge två väldigt ont!
Vi kom överens om att skippa det för någon vecka sen. Allt har gått så fort osv osv. Men vi bägge vill det så mycket och efter många timmars prat om hur vi skulle gå till väga beslutade vi oss för att testa.
Men nu har jag fått myror i huvudet igen och tankarna går åt alla håll. Är jag verkligen redo för detta...
Det kommer bli en enorm skillnad i vardagen. Speciellt för mig som inte har barn. Helt plötsligt har jag två st springandes hemma hos mig. Just barnen har jag inga problem med, vi går jätte bra ihopa... Men det är hela situationen!
Barnens pappa är inte så aktiv i uppfostrandet så det här med varannan vecka hos mamma/pappa blir det inte.
Ska man va "klok" och bara strunta i det, eller ska man våga chansa och se vart det leder. Vi tycker om varandra väldigt mycket och jag vill inte tänka om några år -undrar hur det hade gått om vi verkligen försökt!?
Så jag hade önskat mig lite kloka råd, berättelser i liknade situationer, hur ni gjorde och inte gjorde. Allt som rör ämnet...