Antingen lyssnar folk inte alls på mig eller så lyssnar de på halva meningen och svarar snabbt på de dom tror att jag skall säga härnäst..
Detta börjar bli rätt jobbigt !
Varför skall jag lyssna på folk och ställa frågor på saker de säger när folk inte lyssnar på mig?
Någon mer som upplever detta?
Japp. Jag känner igen det där.
Du kanske ska formulera dig kortare? :)
Känner igen, beror nog på att många människor är genuint dåliga på att lyssna och vill gärna prata själva.
Kan det annars vara så att du pratar väldigt långsamt alt. har långa utläggningar innan du kommer till poängen?
Då kan man bli stressad och irriterad och börja fylla i eller avbryta.
Vilka människor är det som beter sig så mot dig? Löst bekanta el vänner?
Jag har sedan jag märkt denna trend hos folk börjat tänkt på hur jag pratar, varit tydlig och tänker ut lite innan jag pratar hur man ev kan förkorta mening/säga den annorlunda.
Tex idag när jag pratade med mitt barn lärare, jag hann säga 4 små ord innan hon bestämmande sig vad jag skulle säga härnäst och svarade på det sedan vände hon om huvudet och tittade på annat tydligen mer intressant.
Jag har lärt mig att när man pratar med någon tittar man på den man pratar med. Samma sak när man blir tilltalad titta-lyssna-efter ställa frågor eller ge en kommentar/svar på det denna sa.
Det är ren artighet att göra så, så varför gör inte fler så?
Då lyssnar ju du inte på andra heller eftersom du tänker på vad du ska säga.
Jag har bekanta som pratar långsamt och oftast är det de säger inte intressant.
Du kanske har utläggningar långa som romaner som vissa har när de ska säga något,? Var kort och koncis kommer folk nog lyssna
Om folk lyssnar eller ej på en när man pratar, handlar om hur mycket respekt folk har för en. Jag är en smart tjej som tyvärr ser väldigt ung ut och har ett ungdomligt beteende. Dessutom är jag väldigt blyg och vågar inte ta plats. Andra uppfattar mig därför som omogen och korkad och jag blir ofta avbruten. Folk tror helt enkelt inte att jag har något vettigt att säga, tyvärr. En bekant till mig däremot, som faktiskt är ganska korkad, hon är väldigt självsäker och tar gärna mycket plats i sociala sammanhang, och därför lyssnar fler på henne.
Ja samma här
Jag själv avbryter aldrig när någon pratar för att det är oförskämt att göra det. Men ibland har jag lust att göra det och då handlar det alltid om personer som aldrig kommer till sak. Det kan vara att personen pratar väldigt långsamt eller berättar många helt onödiga detaljer. Sen finns det människor som alltid berättar helt ointressanta saker. Men vet redan innan att kommande information kommer att vara ointressant. Men som sagt, jag lyssnar tålmodigt.
Jag blir själv avbruten då och då så jag vet att jag har en tendens att berätta saker som en del anser är ointressant. Samtidigt kan kollegor och vänner söka upp mig och be mig berätta något intressant eller be mig berätta om jag tänkt på något särskilt senaste tiden. Så jag antar att folk omkring mig antingen tycker att det jag har att säga är både intressant och underhållande eller ren smörja.
Jag avbryter ofta min pojkvän, väldigt ofta tycker han. Men det finns en anledning, jag ORKAR verkligen inte höra långa långa LÅNGA monologer om helt ointressanta saker som han berättat hundra gånger tidigare. När han är full blir han ännu värre och då låter jag honom babbla på medan jag tänker på annat. För det finns inget slut.
Samma här får respons på 2 procent inte kul alls