Hur lever man utan barn?
Hur kommer man över sin barnlängtan? Jag har inte blivit gravid på de tre år vi har försökt. Jag vet att man kan söka hjälp och göra utredningar inom sjukvården, men jag vill inte det. Jag har så mycket jobbiga erfarenheter från sjukvården sedan tidigare då jag varit sjuk i mitt liv, så jag känner inte att jag skulle orka med mer utredningar, behandlingar osv som kanske ändå inte leder någonstans. Tänker att det kanske inte är meningen att jag ska ha barn. Sedan börjar jag bli alldeles för gammal också, är 37 år och det är gammalt för en förstföderska. Man känner ju att man är stelare än för tio år sedan, de gråa håren blir fler och fler, rynkorna är allt jag ser i spegeln... Kunde ju för farao vara mormor idag... Jag har alltid velat ha barn och räknat med detta, men förstår nu att det inte kommer bli så. Jag har tidigare undrat vad man gör med sitt liv om man är 40 och inte har barn, och det undrar jag fortfarande. Så hur lever man med detta? De allra flesta i min ålder har ju faktiskt barn, det är väl typ 15% statistiskt sett som inte har barn. De jag känner som inte har barn i den här åldern har psykiska funktionshinder, känner EN som är frivilligt barnlös. Men ingen som är ofrivilligt barnlös. Hur kommer man över längtan? Den finns ju tyvärr kvar även om man logiskt vet att det inte kommer bli några barn.
Jag är 45 och försöker för fullt få barn! 
Vad är det som exakt gör att du misstror vården? Vanlig sjukvård och infertilitetshjälp är ju liksom inte samma sak, Du kan gå privat dessutom,tusen gånger bättre bemötande och hjälp!