Jag vill berätta för mina föräldrar men vågar inte

Jag har sett mina föräldrar gå under alkoholens hårda grepp sedan vag var väldigt lite, så länge jag kan minnas.

Då, då var det mer och större mängder. Idag behöver de inte få i sig lika mycket för att bli redlösa och "radiostyrda".

Min pappa dricker varje helg, oftast både fredag och lördag och ibland även söndag. Han blir väldigt konstig och jobbig när han dricker. Hans fingrar kroknar och han sluddrar kraftigt! Hans kropp kryper ihop och han blir en ynklig liten människa när han fått i sig alkohol. Han tar nog en öl då och då mitt i veckan. Jag vet inte, men han jobbar och ligger borta på veckorna.

Min mamma stoltserar med att hon "bara" är periodare. Och när hon varit nykter i några veckor, super hon sen några veckor (under helgerna). Ungefär hälften av gångerna hon är på fyllan så ramlar hon eller slår sig. Rejält!! Nu sist ramla hon och slog sönder några benbitar i armen. Jag tycker inte ett dugg synd om henne! Men jag har inte sagt det till henne.

Jag vill bara skrika ut hur illa dom gör oss barn. De har även hemmavarande barn (mina småsyskon) som inte mår bra. Jag mår dåligt av att se och veta vad som händer, att mina småsyskon får gå igenom samma sak som jag gjorde som liten. Jag är medberoende. Jag vill få rätsida på allt! 

Men orken finns inte. Jag har ett eget liv att ta hand om, mig, mina barn. 

Ville bara skriva av mig lite.... jag är inte ensam, jag vet. Det är tragiskt att alkohol förstör så mycket som den gör!