För min del så har jag sett baksidan av hur det kan gå när den ena föräldern ballar ur. Har i snart 3 år gått 5 utredningar på soc, ingen tror på mej och barnen (barnen är livrädda och har blivit hotade att bli dödade flera ggr och polisen har ryckt ut för pappan kan inte hantera kompisar som bråkar i hans lägenhet,och då snackar vi om en 7- och 9-åring). Jag vill inte utsätta varken barn eller mej själv med detta helvete igen. Någonstans lär man sig av sina misstag. :)
Mitt råd till de som skaffar barn ihop: kolla upp släktträd innan, psykiska sjukdomar är ärftliga! Fick reda på efter att barnen fötts att den släkten hade bipolära som gjort både självmordsförsök och självmord. "Traktorolyckan" var "söp ihjäl sig" när jag rotade i polisarkivet t ex. "Självmordet" var både självmordsförsök och självmord. Efter det självmordet så kickade en annan släkting igång "arvet" och blev galen och 4 år efter självmordet så hoppade han från 3:e våningen och gjorde också självmord. Äpplet faller inte långt från trädet. Vill bara att man tänker efter innan man bara hittar någon att skaffa barn ihop som projekt där båda vill samma sak. Dvs bli föräldrar tillsammans utan att vara ihop. Inseminerar man så blir det ingen faderskapsutredning (inga fler utredningar på soc tack!), ärftliga sjukdomar minskas då detta har kollats upp, inga sexuellt överförbara sjukdomar, ingen vårdnadstvist i tingsrätten osv, osv.
Många kvinnor i min omgivning som sett och hört hur det inte fungerar kommer att göra inseminering då "systemet" har havererat kring "barnens bästa", tyvärr.
