Jag har lidit av ätstörningar och vet att när man är mitt uppe i det blir man alldeles BLIND. Alla som inte lämnar en ifred, förstår att det viktigaste är att fokusera på mat och träning just nu, eller försöker pracka på en att man har ätstörningar är så jävla jobbiga och bara "förstör".
Jag kan inte svara på om din make har ätstörningar men det låter som att han kanske har det eller möjligtvis är på väg åt det hållet. Skuldbelägg inte, försök prata igen och säg att du bara bryr dig och vill veta hur det går, vad han gör, vad som händer (själv tyckte jag det var jättejobbigt när folk uttryckte sig och sa att de var oroliga men det är väl såklart olika).
Kanske kan du föreslå att han pratar med en dietist eller personlig tränare så att han får höra från någon utomstående som faktiskt kan det där att han går ut för hårt? Kom ihåg att han, om han lider av en ätstörning (kanske ortorexi?) tänker annorlunda, att sjukdomen i så fall stoppar massa konstiga tankar i huvudet på honom! Om du säger att han går ut för hårt kan han mycket väl på fullaste allvar tro att du bara gör det för att "lura" honom och få honom att gå upp i vikt igen och sluta träna. Själv hade jag en vän som försökte hjälpa mig under den här perioden men jag trodde på fullaste allvar att hon bara försökte lura mig att bli tjock igen (jag var aldrig tjock från början) så att hon skulle få fortsätta att vara smalare än mig! Idag flera år senare förstår jag såklart att så inte alls var fallet, hon ville ju hjälpa mig!
Hoppas ni kan komma fram till något tillsammans. Vill han inte samarbeta är mitt råd att du ändå försöker vända dig till någon utomstående. Jag tror att det finns nummer att ringa bara för att prata med någon som kan mycket om ätstörningar, se om du kan hitta något på internet.
Det är fint av dig att reagera och bli orolig, även om han kämpar emot dig så är det viktigt att du inte ger upp men samtidigt själv får prata av dig så att du själv inte mår dåligt. Lycka till med allt.
