Normalt eller inte? Roar mig själv, skrattar för mig själv.

Liten kortfattat information om mig innan jag börjar. Jag är en ensam människa. Jag går på terapi på grund av mitt mående, jag har fått många bekräftelse att jag är intelligent. Väldigt skarp. Väl talad. Jag är depressiv. Nu skall jag berätta varför jag skapade denna tråd. Vill bara först tillägga att jag skriver med min IPad. Så texten kommer bli ihop satt. Hoppas ni kan läsa i alla fall. Jag får ibland idéer om vad jag kan göra för nåt, oftast komiska saker, vilket gör att jag skrattar. Jag skrattar när jag tänkt på något roligt, och ibland kan jag tillägga, fantasiera mig om själva händelsen, för att den skall bli överdriven vilket gör att det blir ännu roligare att tänka på den. Jag skrattar då för mig själv. Jag kan ibland bli helt sprallig och få överskotts energi och skaka på armar och ben riktigt rejält. Jag gör detta endast när jag är själv, när det inte finns en enda kotte i närheten av mig. Oftast händer det i mitt rum. Ibland, so. Nu. Så tänker jag hur konstig och korkad person jag är, som skrattar för mig själv. Det måste vara någonting lustigt med mig. Eller är det det? Är det något fel med mig som gör detta? Tack på förhand!