Panik!!!

Även om regler har undantag så brukar förlossning nr 2 gå smidigare.

I övrigt är det Aurora som kan hjälpa dig. Ni pratar då om vad du är rädd för och vad ni ska göra för att du ska känna dig ok.

Vilken del och vad är det framförallt som skrämmer dig?

Kan tillägga att jag fött 3 barn varav de två senaste med extrem fl-rädsla. Gick inför båda den på psykosociala enheten (typ som Aurora).

Menade att jag förträngt tankar om min första förlossning, har aldrig fött och vet inte hur det är eller känns. Men skrämmer mig så enormt. Är sjukt livrädd för smärtan, att den ska vara en nära döden upplevelse, att bebis är för stor och fastnar, att den inte klarar sig...

Hur tyckte du att de 2 andra gick efter samtal med aurora? Känner att jag behöver prata med en aurora snarast.

Aha, då missuppfattade jag.

Det är ju lite svårare att förbereda sig för första förlossningen eftersom att man som sagt inte har något att utgå ifrån. Vissa tycker att det är "helt fantastiskt" att föda barn, vissa tycker det är "tortyr", men de flesta tycker nog att det gör ont men är överkomligt och definitivt värt det.

Samtalen var bra men tyvärr så blev min andra förlossning inte heller så bra. Däremot min tredje. Då bestämde vi oss för att jag skulle sättas igång med Eda satt redan innan. Jag behövde då inte känna stress över att åka in eller att hinna få smärtlindring tex

Att det är värt det är jag helt övertygad om. Nej går ju inte riktigt förbereda sig men förstår inte varför man ska få prata med någon så sent. Jag kan inte alls vara lugn och njuta av graviditeten pga detta...

Ett tips är att kontakta en erfaren doula som kanske kan hjälpa dig att hantera din rädsla både innan och under förlossningen. Kan vara skönt för både dig och din sambo att ha med någon på förlossningen som känner till dina rädslor och önskemål och kan vara ett stöd hela tiden.

Sen vill jag bara säga att tyvärr är det ju oftast de "värsta" förlossningarna som det berättas om och visas på tv m.m. Det verkar liksom inte så spännande att berätta om en förlossning där allt gick bra, det inte gjorde särskilt ont och inte tog särskilt lång tid och därför hör man inte så mycket om just de förlossningarna.

Men när sa du att du ville ha kontakt med en Aurora?

När jag blev gravid med tvåan så sa jag det redan vid inskrivningen. Jag började gå på pce runt v 20.

Jag pratade om min förlossningsrädsla vid inskrivningen men då tyckte min bm att vi skulle prata mer om det nästa gång jag kom. Nu sist efter lite samtal sade hon att vi skulle skicka en remiss nästa gång vi ses, jag var i och för sig inte helt klar med vilken förlossning vi ska välja då (är det nu). De skickar ju remiss till den förlossning man väljer. Men nästa gång är ju inte förrän om en 1 och en halv vecka

Tack för ditt tips! Kanske är en bra idé att ha med sig. Tanken känns bara så konstig då jag har min sambo. Har du erfarenhet av en doula?

Ja är väl så, konstigt nog. Folk verkar inte vilja höra om bra förlossningar heller. Jag skulle gärna vilja höra om bra förlossningar också. Men alla svåra förlossningar gör att jag inte riktigt tror på de bra, att de existerar.

Då ska jag berätta om min nr 3.

Jag satte som sagt Eda direkt. Sen tog de hinnorna. Mina värkar startade men kändes knappt så jag och min man var i fikarummet och tittade på bridget Jones dagbok. Efter det återvände vi till rummet och då började det kännas lite mer men var helt överkomligt. Vi skojade med bm och pratade. Sen behövde jag kissa och tydligen var det blåsan som låg i vägen för direkt efter jag kissat ville ungen ut. Då fick jag lustgas och på ett par krystvärkar var hon ute.

Visst var det smärtsamt (för mig är utdrivningen värst) men det gick så fort och eftersom att resten hade gått så bra så tog det inte lika hårt.

Jag har inte haft doula med mig på min förlossning, men håller på att utbilda mig till det nu.
Jag var också lite fundersam till doula förut eftersom jag har min sambo, men den doula är ju inte med för att ta över rollen som partner, utan för att stötta båda under förlossningen. Din sambo är väl kanske också nybörjare när det gäller förlossningar och kanske också behöver stöd för att kunna hjälpa dig på bästa sätt.
Och en bra eller dålig förlossning handlar oftast inte om det rent fysiska, utan mer vad man känner att man har för stöd och om man känner sig trygg under förlossningen. Det finns kvinnor som haft "praktförlossningar" där allt gått enligt planerna men som ändå inte ser förlossningen som något positivt. Kanske för att de kände sig osäkra och rädda eller för att de inte visste vad som hände m.m.
Sen finns det förlossningar som kanske slutat i akut kejsarsnitt men där kvinnan upplevde förlossningen som något helt fantastiskt, just för att hon hade ett bra stöd från partner och kände sig lugn och trygg med situationen.

Min förlossning var en sån som inte hade gjort sig särskilt bra i TV... Värkar som var fullt hanterbara, en fuktig handduk i pannan, en sambo vid sidan och fem timmar efter första värk var dottern ute.

Tack för din berättelse! Kanske skulle det vara en bra idé att sätta Eda direkt, antar att det iallafall gör lite mindre ont då. Känner mig lite lugnare vid den tanken. Och tanken att veta när det ska starta och vara på sjukhuset känns också tryggare där det finns smärtlindring. Men har samtidigt hört att en igångsättning ska vara värre, men det kanske inte innebär att man sätter eda först. 

Jag tror tyvärr inte det rekommenderas på förstföderskor (igångsättning) då det kan bli väldigt långdraget.
Däremot kan ni säker göra ett avtal där du har rätt att få din Eda satt på en gång när du kommer in tex.

Jag valde dessutom "naturlig" igångsättning just för att det skulle gå så smidigt som möjligt. Det innebär att man från v 37 går på kontroller och kollar hur tappen är. När den är helt utplånad och man är minst 3 cm öppen kan man sättas igång genom att bara ta hinnorna (låta vattnet gå) och låta kroppen sköta sig själv efter det.

Att eda och igångsättning var en bra lösning för Flisan79 behöver ju inte innebära att det är en bra lösning för dig.
Min barnmorska (som jag träffade på alla kontroller)  var väldigt på om att Eda skulle användas och för henne var det nästan en självklarhet och hon försökte övertala mig till att vilja ha det också. Själv är jag rädd för bedövning och ville göra allt som stod i min makt för att slippa Eda. Och för mig hade aldrig eda varit någon lösning heller, för jag hade inte så ont att det behövdes. Jag tror vissa ser bedövning som någon form av universalmedel och jag hade många runtomkring mig som gav mig "rådet" att "se till att få bedövning så fort som möjligt!".
Men det handlar om att få hjälp för just det man behöver.
Börja med vad det är som gör dig rädd och försök få hjälp utifrån det.

Tack för era svar! Känns skönt att ha några att ventilera tankarna med. Jag vill gärna ha bedövning då det är smärtan som skrämmer mig allra mest så Eda är för mig säkert en bra utväg. 
Långdragen förlossning vill jag ju inte heller vara med om det blir det vid igångsättning. Men kanske som du sa flisan79 så kanske jag kan få det när jag kommer in till förlossningen.