När en gravsten/natursten var borta...
Är en riktig mardröm har blivit på riktigt.
Har du upplevt det av att en gravsten/natursten som tillhört din anhörig eller vän var borta? Om svaret är ja, hur har du hanterat en sådan situation? Berätta gärna, om du vill.
Det har jag upplevt. Jag känner bara för att dela av min berättelse med dig och alla härinne.
Här kommer berättelsen.
Det var hösten 2007, några dagar innan allhelgona/halloween anlände. Det var en vanlig söndag. Mina föräldrar och jag åkte till kyrkogården (jag väljer inte att nämna vilken kyrkogård och stad heller). Vi var alldeles ensamma. När vi kom närmare oss till en plats med naturstenar, som var vacker.
Jag bar en lykta och min mor bar en fin och stor krans medan jag tittade på en igenkänd björk som stod framför min älskade systers sten, en bit ner såg jag att stenen var borta.... Stenen är borta. Bara en grop. Jag blev chockad och skrek : NEEEEEEEJ råkade bara släppa lyktan mot marken, och stirrade på gropen. Jag såg inte föräldrarnas reaktion. Det kunde bara inte vara sant...Det var verkligen bara för sjukt. Vi var uppriktigt talat upprörda, ledsna och förtvivlade.
Vi började genast titta runt, bara just min systers sten som var borta, ingen annans. Vi letade desperat efter stenen i nån timme, igenom kyrkogården och utanför. Vi hittade inte. Bara spår från en bil precis i närheten där naturstenar låg. Min far försökte ringa till polisen som inte gick att nås så gick vi tillbaka till bilen och åkte direkt till polisstationen. Det var dock stängt.. Fanns ingen en enda ledig polis verkade det som. Men jag minns inte riktigt, pratade min far med en polisman som satt inne på kontoret via mobil och gav min far numret. Min far lyckades kontakta någon just i Stockholm och upplyste händelsen. De lovade skulle utreda fallet under veckan och även poliser i min stad skulle ordna rapporten.
Det har jag upplevt. Jag känner bara för att dela av min berättelse med dig och alla härinne.
Här kommer berättelsen.
Det var hösten 2007, några dagar innan allhelgona/halloween anlände. Det var en vanlig söndag. Mina föräldrar och jag åkte till kyrkogården (jag väljer inte att nämna vilken kyrkogård och stad heller). Vi var alldeles ensamma. När vi kom närmare oss till en plats med naturstenar, som var vacker.
Jag bar en lykta och min mor bar en fin och stor krans medan jag tittade på en igenkänd björk som stod framför min älskade systers sten, en bit ner såg jag att stenen var borta.... Stenen är borta. Bara en grop. Jag blev chockad och skrek : NEEEEEEEJ råkade bara släppa lyktan mot marken, och stirrade på gropen. Jag såg inte föräldrarnas reaktion. Det kunde bara inte vara sant...Det var verkligen bara för sjukt. Vi var uppriktigt talat upprörda, ledsna och förtvivlade.
Vi började genast titta runt, bara just min systers sten som var borta, ingen annans. Vi letade desperat efter stenen i nån timme, igenom kyrkogården och utanför. Vi hittade inte. Bara spår från en bil precis i närheten där naturstenar låg. Min far försökte ringa till polisen som inte gick att nås så gick vi tillbaka till bilen och åkte direkt till polisstationen. Det var dock stängt.. Fanns ingen en enda ledig polis verkade det som. Men jag minns inte riktigt, pratade min far med en polisman som satt inne på kontoret via mobil och gav min far numret. Min far lyckades kontakta någon just i Stockholm och upplyste händelsen. De lovade skulle utreda fallet under veckan och även poliser i min stad skulle ordna rapporten.
Vi var tvungna vänta till nästa dag, måndag ringde min far till kyrkoförvaltningen. De hade skickat några som jobbade med kyrkogården för att leta, men hittade inte heller. Mina föräldrar ville att de ska gräva upp urnan omedelbart innan det ska hända igen, dock mycket värre. Stjäla en urna. Det blev ett liv mellan chef och folk på kyrkoförvaltningen. Det blev tjafs mellan min far och dem också. De ville inte att vi skulle kontakta tidningen vilket vi borde ha gjort. Det hade aldrig hänt i just kyrkogården, bara en gång när en bil som råkade köra på några gravstenar för många år sen som tydde inget på vandalism enligt dem. Där fanns en orsak.
Till slut grävde de upp urnan. Min far och jag åkte dit och tittade på urnan som var oskadd. Vi fick två alternativ: Flytta urnan till en annan kyrkogård, eller minneslund. Det blev minneslund. Jag besöker inte kyrkogården längre efter fåtal gånger och fallet är nedlagd. Snart sju år och stenen är fortfarande försvunnen och stulen. Det stod bara i min systers namn och ett tecken, inget mer.
Till slut grävde de upp urnan. Min far och jag åkte dit och tittade på urnan som var oskadd. Vi fick två alternativ: Flytta urnan till en annan kyrkogård, eller minneslund. Det blev minneslund. Jag besöker inte kyrkogården längre efter fåtal gånger och fallet är nedlagd. Snart sju år och stenen är fortfarande försvunnen och stulen. Det stod bara i min systers namn och ett tecken, inget mer.
Bara i min familj och de närmaste vänner som kände till platsen, ingen annan har jag berättat för det om var exakt låg stenen som hann ligga i ett helt år. Det hände faktiskt redan innan, en sak i taget. Blommorna överflyttades, till och med saker såsom lyktorna placerade i andras stenar och ibland bara borta så där. Två bokstäver i min systers namn var tydligen hackade av ett redskap, ena bokstav var en aning suddig än det andra bokstaven. En kyrkoförvaltare hade teorier på att det kunde vara rådjur som stampade på stenen, visst... Rådjur eller harar kan ha stulit stenen också. Det är otroligt att man inte kan finna ord...