Supermorsor-hur pallar ni??

Jag har 3 barn och väntar mitt 4e, jag kan gott erkänna att jag "fuskar" ganska ofta. Glass som muta för att dom ska gå hem snällt efter dagis, chips till en film en vardagskväll, är det stressigt en dag så kan jag gott koka makaroner och steka mamma scans köttbullar med gott samvete... Jag tror att det är ganska mycket "snack" hos dom "perfekta familjerna" där deras barn är alltid "såååå snälla och aldrig gör något dumt eller är olydig" alla barn går nog igenom mer eller mindre jobbiga perioder där föräldrarna står och drar sig i håret, jag står för att vissa dagar är mina barn rent ut sagt förjävliga, för jag är bara en människa, klart jag tröttnar och tappar energin!

På vilket sätt är det perfekt?!

Äh, man kan väl ändra sig! Här lagades det egen barnmat till första barnet, och något godis fick hon förstås inte förrän vid närmare 3 år. Det kändes viktigt av någon anledning, att hon var tidig i utvecklingen (fast det var hon ju egentligen inte), men pedagogisk var jag minst av allt. Mest irriterad över att hon inte betedde sig som jag trodde att barn skulle göra.

Övriga barn fick det lättare. De fick barnmatsburkar för det mesta, lördagsgodis från 1 år, och de fick utvecklas i sin egen takt. Och så fick de en mamma som var lite mer pedagogisk och hade tålamod. Det kom med stigande ålder och ökad erfarenhet ...