Handen på hjärtat - vad är bäst för barnen?

Jag tvivlar inte på att det kan fungera bra för vissa barn att bo varannan vecka hos vardera förälder, men för min egen del upplevde jag det som fruktansvärt som barn. Jag visste inte riktigt var jag bodde, hade ofta glömt vissa saker hos den andra föräldern, och kände mig inte roligt hemma någonstans. Lika för systrarna. I mitt fall var det faktiskt mamma som "gav upp", pappa bodde kvar i huset och mamma i en mindre lägenhet så det blev mest praktiskt att vi bodde hos pappa.

Visserligen hade vi cykelväg genom skogen så vi kunde hälsa på mamma om vi ville så vi träffade henne ofta, men vi bodde bara hos henne varannan helg. Något jag i efterhand har förstått att hon fått mycket skit från omgivningen för, men jag är tacksam!

Jag tror båda är rätt. 

Har barnen närmare till skola/vänner hos ena föräldern så kanske det är vardags-enklast att de spenderar mer tid där, men annars tycker jag att 50/50 känns mest rättvist - för alla. 

Då självklart att föräldrarna samarbetar, har samma tankar kring läxor, sängtid och andra regler.

Den ena ska inte vara bättre/roligare/mer slapphänt, vilket jag tror lätt kan hända om man träffar sina barn mer sällan och då endast under helger.

Svårt.

Går inte att svara på. För ett väldigt litet barn, låt oss säga spädbarn, så skulle det vara olämpligt att ha både varannan vecka eller varannan helg. Upprepade separationer är skadliga. Även för ett äldre barn är jag benägen att tycka att ETT fast boende är det bästa för barnet. Samtidigt så tycker jag att det är väldigt olämpligt för ett barn att endast träffa en av föräldrarna varannan vecka. Så bygger man inte djupa relationer.

Ett fast boende, föräldrar boende nära varandra så att så gott som daglig kontakt med icke boendeförälder var möjlig, samt vissa dagar vikta för övernattning hos icke boendeförälder, men samtidigt stor flexibilitet hos föräldrarna att följa barnets aktuella behov av antingen mer tid hos mamma eller pappa är det optimala enligt mig.

Jag tror att det allra bästa för barnen vore att det var föräldrarna som flyttade. Barnen bor kvar i huset/ lägenheten och föräldrarna får finna sig i att ha varsin egen bostad.

Tyvärr sätter ofta ekonomin käppar i hjulet för en sån lösning. Sedan blir det problem om/när en ny partner och nya barn kommer in i det hela.

Men frånsett det så tror jag att det vore den bästa lösningen. De vuxna får ta besväert, inte barnen.

Jättesvårt att svara på. Det beror väl mycket på föräldrarnas relation antar jag. Vi hade varannan helg hos pappa, jag och min lillasyster. Storasystern bodde heltid hos honom och varannan helg hos mamma. Men mamma och pappa är, och har alltid varit, väldigt nära vänner. Vi har kunnat komma och gå som vi vill, ville jag sova hos pappa en onsdag så var det liksom helt lugnt. Helgerna anpassades också efter våra önskemål, ville jag slippa lillsyrran en "pappahelg" så var jag kvar hos mamma och sov hos pappa i veckan eller helgen efter. Det var en väldigt bra lösning för oss, den bästa antagligen. Vi hade ett hem hos båda utan att behöva "flytta" varannan vecka.

Jag tycker kanske att man får utgå från barnet?

Om barnet är strukturerat och har koll på allt i skolan osv, och inte får ångest av miljöombyte så kanske varannan vecka känns bäst.

Om barnet däremot har svårt att få ihop sina rutiner och blir stressat av vv- byten när man ska få med en massa prylar mellan de olika boendena så kanske det är bättre med ett basboende och att få vara gäst hos den andra föräldern och göra roliga saker där ibland.

Men sen har vi ju föräldrarna också, och även de ska ju fungera och hålla rutiner som gör att barnet mår bra.

Utgå från barnet. Jag mådde förfärligt av att tvingas bo vv, andra barn mådde bra av det.

gud så dumt att folk är okunniga om detta!! hoppas ni inte är separerade. ALL forskning är överrens om vad som är bäst.

visst, ni kan bortförklara det med att "de känner inte mitt barn bla bla", men det är bara för att stilla ert samvete.