Försöker få barn men röker!
Som tråden lyder, försöker få barn men röker fortfarande!
Jag kan säga redan nu att jag vill inte ha några taskiga kommentarer eller moral predikningar, så de undanbedes vänligt men bestämt.
Jag och min kille försöker få barn nu, vi är endast inne på det första "riktiga" försöket så vi har inte försökt länge. Det sägs att rökningen gör det både svårare att få barn och sedan är den en större risk för missfall också. Så jag BORDE inte röka. Har försökt sluta röka flera gånger under dom 8 år jag rökt men misslyckats varje gång. Men det här gången kändes det annorlunda, dels för att jag hade nu en riktigt bra anledning att sluta och dels för att jag läst Allen Carrs bok "äntligen icke-rökare". Jag klarade mig utan cigaretter i 2 veckor och kände mig verkligen hur bra som helst. Sen gick jag ut på krogen och "tjuvrökte" och nu har det sakta men säkert trappats upp igen.
Och det känns verkligen förjävligt! Jag skäms så fruktansvärt när jag ser min pojkväns besvikna min och det känns som att ställa sig i skamvrån varenda gång jag går ut på balkongen för att röka. Den här bra-iga känslan jag hade när jag läste boken och precis slutat är som bortblåst och jag måste konstant påminna mig om varför jag inte ska röka, för just nu förstår jag inte varför jag slutade, jag vill ju röka? Jag tycker om att röka? Hur mycket kan det påverka bebisverkstaden egentligen? Dom här tankarna gör mig galen och när jag läser det jag själv skriver så tycker jag nog att jag låter lite galen...
Det enda som jag vet säkert är att så fort jag ser det där plusset så kommer jag fimpa, och det kommer inte ens att vara svårt, det vet jag för att jag tidigare varit gravid (mf). Men kommer det vara försent att fimpa då?
Är det någon som kan ändra på dessa tankar jag har, någon som vet hur mycket större missfallsrisken blir o.s.v.