Vad gör man när maken dricker för mycket?

Har varit i ungefär samma situation.
Min man har druckit liknande till och från sedan vi träffades för tolv år sedan (och många år innan det). Mååånga bråk och brutna löften har vi gått igenom men det kan ta lång tid innan en person inser att den måste förändra sitt beteende. Först för ca 4 år sedan blev det en liten vändpunkt för oss då vi väntade vårt första barn. Det blev alkoholrådgivare, antabus och helt nycktert i ett år. Sedan prövade han att dricka "normalt" men återföll han sakta men säkert i det gamla mönstret igen. I november 2013 bestämde han sig för att inte dricka alkohol mer och har varit nykter sen dess!!

Prata med honom om detta och försök att få honom att inse att det är ett problem. Om du och övriga familjen inte mår bra av det så är väl det skäl nog att han måste ändra sitt beteende! Kanske ni skulle kontakta någon rådgivare så blir det lite mer "på riktigt" för honom.

Lycka till!

Det låter som att din man faktiskt, tyvärr, är inne i ett beroende. Det hör till problemet att han blir sur när du påpekar att han dricker för mycket/för ofta. De saker du räknar upp som konsekvenser av hans drickande är tillräckliga för att de ska utgöra problem. Att han förnekar, att han säger att han kan sluta när han vill osv är missbrukarbeteende.

Det är hårda ord och en jobbig sanning. Din man kommer inte kunna ta sig ur detta förrän han inser att han har problem. Antingen låter du bli att "städa upp" efter honom (du är medberoende, inte ditt fel, men så är det) eller så ställer du ultimatum: sluta drick eller jag och barnen lämnar dig. kanske kan det bli en väckarklocka.

Vänd dig till kommunens beroendemottagning och rådfråga dem vad du kan göra. Det brukar finnas stöd till anhöriga också samt ofta gratis missbruksvård. kanske behöver han hjälp av t ex antabus eller annan behandling för att klara av att sluta dricka.

Men  först måste han själv komma över förnekelsens höga tröskel...

Lycka till! 

Om barn lever i en situation där de ibland får fråga sin förälder "är du full" så skadas barnen. Massvis. Antigen fortsätter du att låta barnen ta skada eller så sätter du stopp för dig. Men inbilla dig ICKE att barnen inte tar skada!

barnen tar skada plus du man gör slut men det är väldigt enkelt för mig att sitta och säga för mig. Dina kännslor är så klart annorlunda men du är ihop med en alkoholmissbrukare de funkar liksom inte hoppas du ställer ett ultimatum eller lämnar.

Sätt ned foten och ställ ultimatum. Barnen tar skada. När barn frågar "är du full?" så har det definitivt gått för långt.

Träffade en man en gång som vuxit upp ungefär som du beskriver det, missbruk som gradvis stegrats. Han var 40 när jag träffade honom, hade ingen familj eller barn. Mamman skilde sig inte för pappan hade bra med pengar, enligt mannen. Hon slätade alltid över, ursäktade och städade upp efter pappan. "Pappa gör det med dig en annan dag" Den där andra dagen kom aldrig. Pappan dog av sitt missbruk när denna man var 18.

Mannen hade, milt utryckt, stora problem med sin barndom. Mamman hade han extremt dålig kontakt med, träffade henne så lite som möjligt, och det låg alltid en negativ ton i hans röst så fort hon nämndes. Alkohol hade han stora problem med. Inte alls så att han drack varje dag, tvärtom väldigt sällan, men när det dracks var det kopiösa mängder. Han var även väldigt aggresiv, även nykter. Jag behöver kanske inte tillägga att jag avslutade denna relation ganska omgående.

Svårt se denna skada du pratar om.

Håller med om att det är en situation som är allt annat än bra.

Men prata om skada känns bara helt fel.

Utom möjligtvis personlig skada på han själv.